Etikett: Tamara Spiric

Nytt fullmäktige och interpellation

Av Veronica Kerr, 22 oktober 2014 kl 07:44, 3 kommentarer

Det händer en hel del i Umeå politiken, en del i det fördolda och en del helt öppet i media. Valresultatet i september ledde till att två nya partier fick plats i kommunfullmäktige, Fi och Sverigedemokraterna samtidigt som äldre etablerade partier tappade mandat. Socialdemokraternas starke man, Lennart Holmlund aviserade redan i augusti förra året att han inte var aktuell till omval och det stod klart att flera av ordförandeposterna i nämnderna skulle komma att bemannas av nya ledamöter. Helt klart en ny politisk scen.

Tamara Spiric har meddelat att hon lämnar politiken och vi var många som blev förvånade eftersom det aldrig funnits en antydan till att det var aktuellt. Många har kritiserat Spiric för beslutet med tanke på att hon ändå var första namn till kommunen och det var många som hade förväntat sig att hon skulle gå vidare till riksdagen med den plats hon hade på riksdagslistan. En del menar att hon har lurat väljarna, själv menar jag att det är ett beslut som hon själv måste få ta. Spiric vill prioritera föräldraskapet och det har jag den största förståelsen för. Familjen är viktigt och kommer före politiken. Alltid. Det är något vi kristdemokrater är och har alltid varit tydliga med.

Jag har gillat att ta debatten med Tamara och här uttalar jag mig i radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5987166 Obs bilden är tagen vid ett helt annat tillfälle.

Lennart Holmlund har uttalat sig om att aldrig förr har så många hoppat av politiken innan mandatperioden ens börjat. Det är idag också klart att förutom nya partier i fullmäktige blir det även en politisk vilde när en av Miljöpartiets ledamöter hoppar av, men stannar i fullmäktige. Vem sa att politik är ointressant? Det är bara några få dagar kvar till mandatperiodens första sammanträde (måndag 27 oktober) och till det sammanträdet har jag lämnat in denna interpellation. Ser fram emot svaret, trycker Umeå kommun på landstinget för att få till ett avtal?

Interpellation till Kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S)

När kommer avtal om IVPA skrivas?

Inom kommunen finns en heltidskår i Umeå tätort samt fem deltidskårer med placering i Hörnefors, Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. I kommundelarna har brandmännen i beredskap vanligtvis ett ordinarie jobb hos en annan arbetsgivare och vid larm ska de vara på brandstationen inom 4-8 minuter.

Kommunen har ett avtal med Västerbottens landsting om IVPA (i väntan på ambulans) i Botsmark.Om SOS Alarm bedömer att räddningstjänsten tar sig snabbare till en nödställd med livshotande symtom än ambulanssjukvården larmas denna resurs parallellt. Ett liknande avtal finns för centrala Umeå när det gäller hjärtstopp, andningsstillestånd och medvetslöshet.

I väntan på ambulans kan för ändamålet utbildad personal i det lokala brandförsvaret ge syrgas och ha en lugnande effekt. Om det värsta skulle inträffa – medvetslöshet genom hjärtstillestånd – kan personalen inleda hjärt- och lungräddning. Det här är insatser som räddar liv. Trots det har kommunen och landstinget inte slutit avtal om IVPA som omfattar alla kommundelar.

Situationen har gjort att SOS i en del fall har tvingats kontakta ambulanssjukvården och sjöräddningen även om räddningstjänsten skulle ha kunnat vara på plats först. I andra fall har SOS Alarm trots avsaknaden av avtal om IVPA valt att larma räddningstjänsten.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

Varför saknas det avtal om IVPA för en stor del av kommunen – trots att det kan kosta liv?
Vad gör kommunen för att ett avtal om IVPA som täcker hela kommunen ska undertecknas, och när kommer ett sådant avtal undertecknas?

Veronica Kerr

Kristdemokraterna

Inte till salu, jo tjena…

Av Veronica Kerr, 6 oktober 2014 kl 23:06, 3 kommentarer

Inte till salu, det var Vänsterpartiets ständiga slogan och melodi under hela valrörelsen. Inga vinster i välfärden var linjen, och den var hård. Det var som om vänstern var driven av ett hat mot andra aktörer än stat eller kommun och alla andra betraktades med misstänksamhet. I kommunfullmäktige i en debatt om att sälja en del av Bostadens bestånd för att ge bolaget starkare ekonomi, stämplades alla fastighetsägare med att de inte sköter sina lägenheter och de har kackerlackor. Nej, ingen som följt debatten eller Vänsterpartiets valrörelse kan ha någon som helst tvekan om att det funnits ett hat och en enda valfråga överst på Vänsterpartiets agenda.

Besvikelsen i Jonas Sjöstedts ögon när han fick veta att han och hans parti var inte välkommet i regeringssamarbetet var påtaglig. Det var nog inte bara besvikelse utan en hel del ilska också. Vänsterns förbud mot vinster delas nämligen inte av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Nej inte ens Gudrun Schyman, tidig partiledare för V delar Sjöstedts obegripliga hat mot vinster. Schyman uttalade sig i sommar på Almedalen att det är klart att företag ska få gå med vinst. Sjöstedt hade däremot målat in sig i ett hörn där han varit tydlig med att Vänsterpartiet vägrar att rösta igenom regeringens budget senare i höst om inte det blir ett förbud till vinster och blev därmed utanför.

Inte så länge i och för sig. Det visade sig att den svaga regeringen behöver vänsterpartiet och Sjöstedt behöver rädda sitt ansikte. Dagens besked om att en utredning ska tillsättas som beräknas vara klar till 2016 blev just räddningen för Vänsterpartiet. Jubel för vänstern och kaxiga slag för bröstet. Vänstern är glad och Löfven har fått det stöd han behöver just nu. Orden inte till salu klingar illa, Vänsterpartiets prislapp för löftet att hjälpa Löfven blev en statlig utredning. För övrigt enligt Lena Mellin i Aftonbladet var det just Utrednings Sverige som blev vinnaren. Inte Sjöstedt, inte Löfven och definitivt inte medborgarna.

Självklart kommer valfrihet och mångfald bland välfärdstjänster att återkomma som ämne i min blogg. Här kan du läsa vad Tamara Spiric hotar http://www.vk.se/plus/1292725/utokad-valfrihet-kan-stoppas-i-umea och det blir tydligt att hon inte har någon aning om vad Lagen om valfrihet har inneburit för våra äldre i Umeå kommun. Fakta förnekas ständigt när de inte passar in i Vänsterns bild av verkligheten.

Valduell om Skräddaren

Av Veronica Kerr, 12 september 2014 kl 11:33, 2 kommentarer

I morse kl.08:00 stod jag på Sveriges radio för att valduellera mot Åsa Bäckström (V) om boendet Skräddaren. Ledande socialdemokrater i socialnämnden tycker att vi i Alliansen ältar i frågan och önskar nog inget hellre än att media kunde vara tyst. Det är bekvämare så, speciellt om saker och ting inte blev som man hade tänkt.

Valduellen blev inte heller som den var planerad, 20 minuter innan avtalad tid meddelade Bäckström att hon var sjuk och det blev istället Tamara Spiric som hoppade in via telefon. Trots allt sitter inte Spiric i socialnämnden och har kanske inte samma engagemang i frågan som Bäckström, men hatet mot vinster i välfärd har de partigemensamt.

Vinster i välfärd, vänsterpartiet fortsätter att förminska och lägga debatten om äldreomsorgen på en låg nivå. I valanalysen efteråt kommenterar en statsvetare att vi måste verkligen fortsätta att trumma in varför vinster i välfärden är bra och varför vi ska fortsätta. Det handlar inte om rika giriga män som vill utarma verksamheter på pengar. Det är inte svart eller vitt, men vänstern ser rött av ordet vinst och låter sig förblindas av ideologin.

Vi kommer alla att gynnas av större valfrihet, både för de boende och för personalen. Varför envisas Vänsterpartiet med att tro att de vet vad som är bäst för den enskilde. Och varför vill de förneka undersköterskan möjligheter till fler arbetsgivare som kan efterfråga just hennes kompetens? Här kommer i korthet några av mina argument till varför vi i Umeå ska ha fler aktörer i äldreomsorgen och varför vinster inte är ett problem

– garantera valfriheten och en mångfald av olika aktörer.

Företag berikar välfärden med nya sätt att arbeta, innovationer och investeringar. Om ett företag inte går med vinst, går det med förlust och då finns det inget utrymme till varken investeringar eller förbättringar.

– utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen.

Ju fler aktörer eller företag desto större konkurrens. Vårdgivarna måste höja kvaliteten och service för att möta de krav som vård och omsorgstagarna och vi politiker ställer. Annars kommer de som väljer helt enkelt att välja någon annan.

– vårdanställdas inflytande över sin arbetsplats och karriär ökar

Vårdanställda ges fler alternativ till arbetsgivare och är inte bara hänvisad till landsting eller kommun. Det ökar statusen på arbetet och förhandlingsmöjligheterna till bättre arbetsvillkor ökar. Företag kan betala bättre löner och erbjuda fler möjliga karriärval till de medarbetare som är bäst på att bidra med bättre arbetssätt, och därmed öka företagets konkurrenskraft. Vårdyrket kan därmed också bli mer attraktivt.

– öka jämställdheten i näringslivet

Vården och omsorgen är kvinnodominerade branscher, där möjligheterna till karriär eller eget företagande länge varit stängd. Idag utgör kvinnor långt fler än hälften av de lägre cheferna och mellancheferna inom privata omsorgsföretag och nästan 50 procent av toppcheferna. Det kan jämföras med 14 procent kvinnliga toppchefer i näringslivet i stort. Om fler kvinnor kan starta vård- och omsorgsföretag som går med vinst kommer på sikt hela näringslivet att bli mer jämställt, samtidigt som skillnaden mellan mäns och kvinnors ekonomiska makt i samhället minskar. Jämställdhet UTAN kvotering.

Äldreomsorgen behöver mer i Umeå, för en sak är säker, vänsterpartiet har gjort tillräckligt med skada som det är.

Obetalt arbete

Av Veronica Kerr, 21 maj 2013 kl 12:00, Bli först att kommentera

Det är tisdag och andra dagen på veckan. Min förmiddag är mötesfri och jag kan därför arbeta vid köksbordet. Jag kan också samtidigt som jag gör en bensträckare fylla diskmaskinen och sedan hänga upp tvätten som ligger i tvättmaskinen. På väg till tvättstugan plockar jag även med mig en del smutstvätt som ligger på golvet i barnens rum. Detta ser jag inte som besvärligt och det tar inte speciellt lång tid heller, men vad alla dessa saker har gemensamt är att de är delar av det obetalda arbetet här hemma.

I eftermiddag kommer jag efter ett sammanträde på stadshuset åka och storhandla för med tonåringar i huset försvinner maten fort. Speciellt de dagar som det är träningar eller andra aktiviteter. Middag kommer vi också att äta jag och mina barn och det händer ibland att det är någon annan än jag som lagar den, men likväl är det delar av det obetalda hemarbetet.

Missförstå mig inte, jag förväntar mig inte att någon ska betala mig för att jag plockar upp här hemma eller för att jag tvättar eller lagar mat. Jag ser det inte som ett arbete utan det är delar av livet och vardagen. Den uppfattningen ser det ut som om inte alla håller med om.

På Facebook fanns denna bild inlagd häromdagen under Umeå kommuns sida.

Den visar en skillnad på fem timmar/vecka mellan män och kvinnor och 90 kommentarer säger en del. För mig är det självklart att lever man tillsammans med någon så delar man arbetet oavsett vad det är, men för mig kan inte millimeter rättvisan vara det enda rätta. Ibland får mannen utföra mer och ibland tvärtom för att de ska få sin vardag att fungera. Detta kan inte och ska inte vara politikens område att lägga sig i hur människor fördelar vardagslivet. Jag kan inte heller förstå att en kommun ska göra det heller.

Skatteavdrag för hushållsnära tjänster finns sedan ett par år tillbaka och tjänster som trädgårdsarbete och städning har blivit billigare. Detta är en annan form av hushållsfördelning, men av någon anledning brukar det alltid vara de som är mest kritiska till att kvinnor gör mer hemma som i samma stund är de starkaste motståndarna till RUT. Varför är det så?

Efter veckans debatt kring mansskatt vill jag klargöra och förtydliga att Kristdemokraterna har endast en ersättarplats i jämställdhetsutskottet och det var endast de ordinarie ledamöterna som erbjöds skriva under. Därför kan Tamara Spiric säga att det var endast ett parti som var emot när det egentligen var två.

Vad händer med budgetarbetet i Umeå?

Av Veronica Kerr, 20 maj 2013 kl 11:15, Bli först att kommentera

I lördagens VK läser vi att tuffa tider kan försena budgeten och att en konsekvens kan bli att kommunfullmäktige inte fattar beslut i juni. Både Peder Westerberg och Anders Ågren har idag bloggat om det förväntade beslutet från S och V att vänta med en budget till i höst. Lennart Holmlund har kommenterat med att mycket pengar behövs, de behöver räkna mer, analysera mer och behöver mer tid till det. Hur mycket tid som behövs är omöjligt att svara på idag och Holmlund vill inte heller svara på hur mycket pengar som behövs.

Att vänta med att komma med besked är olyckligt och är i många fall respektlöst mot de som väntar på besked där det får konsekvenser. Det är bättre att få ett negativt besked som man kan bearbeta så snart som möjligt än att bara låta tiden gå i ovisshet. Med tydlighet i ledarskapet kommer man långt, men nu riskerar man att komma till en punkt där man står och stampar medan nämnder och verksamheter fortsätter som vanligt eftersom konkreta förslag saknas. Eller rättare sagt, förslag från tjänstemän saknas inte men de konkretiseras inte i ett budgetförslag från S och V.

Jag har tidigare påpekat att samarbetet mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fått konsekvenser inom flera områden, men nu kan ytterligare konsekvenser visa sig. Att göra prioriteringar är en sak, men att prioritera rätt är en konst och det återstår att se om S och V klarar när budgetalternativet presenteras. Oavsett när det nu blir.

Vad är en garant?

Av Veronica Kerr, 4 april 2013 kl 13:45, Bli först att kommentera

För den vane läsaren av politiska bloggar på VK kan man inte ha undgått att se att Alliansens svar på Vänsterpartiets debattartikel var publicerad idag. Både Anders Ågren (M) och Peder Westerberg (Fp) har skrivit om den.

Vänsterpartiets debattartikel var menad som ett försvarstal till deras gruppledare Tamara Spiric samtidigt som det var riktat med anklagelser och kritik mot Alliansen. Något annat kan jag inte tolka det som, men när man läser deras debattartikel igen kan man även tyda en kritisk hållning gentemot samarbetspartiet Socialdemokraterna. Eller vad menar dessa vänsterpartister egentligen med orden att Tamara är "en garant för en bättre äldreomsorgspolitik"? Om äldreomsorgen brister i Umeå kommun är det då Tamara som brustit som garant och är det till henne anhöriga och brukare ska vända sig till? Stora ord, kan inte låta bli att undra vad Socialnämndens ordförande Eva Andersson (s) säger…

Del 2 Avhopp från styrgruppen KHM

Av Veronica Kerr, 22 mars 2013 kl 11:30, Bli först att kommentera

Stödet till Finlandsfärjan och förbindelsen över kvarken är inte den enda nyheten jag reflekterat över denna förmiddag. I går morse nåddes jag av nyheten att Moderaterna lämnat sin plats i styrgruppen för det kvinnohistoriska museet. Det är samma plats som Kristdemokraterna ställde till förfogande när jag lämnade styrgruppen i september förra året.

Kritiken som jag framförde då är i stort sett den samma som Tina Lindsten (M) nu framfört, kvinnohistoriska museet är ett projekt som växer med oklar budget. Budgeten har växt från fem miljoner till åtta miljoner, till elva miljoner, till..? Vad är en rimlig kostnad för ett kvinnohistoriskt museum? Elva miljoner var dock ingen kostnad som varken Tamara Spiric eller Andreas Lundgren (S) (ledamot i styrgruppen) känner igen vilket för mig är både märkligt och obegripligt. Projektplanen från september med siffror för drift 2014 visade tidigt betydligt högre siffror än de åtta man talar om idag. I en ännu ej uppstartad verksamhet borde det vara betydligt lättare att rätta mun efter matsäck. Här ska det vara enklare att styra utgifterna än i de verksamheter där behoven finns först och man därefter beräknar kostnaden som t ex barnomsorg eller de flesta av socialtjänstens verksamheter.

I svaret på Folkpartiets interpellation om budget för det Kvinnohistoriska museet som lämnades in i februari skriver Lennart Holmlund i svaret att det är mer än åtta miljoner, men han ger ingen total siffra. Debatten blir på måndag, kanske beskedet blir tydligare då?

Vad vill Lennart?

Av Veronica Kerr, 15 februari 2013 kl 21:18, 6 kommentarer

Idag har jag sammanträtt med det kommunala pensionärsrådet och på eftermiddagen med handikapprådet. Det har varit många intressanta frågor på dagordningen (ex nytt badhus och hemsjukvård) så är det ändå frågan om vad som händer med det kvinnohistoriska museet som väckt störst intresse både bland politiker och allmänhet. Det är många som har ställt frågan vad händer och vad vill man?

Ikväll noterar jag att Lennart Holmlund i sin blogg skrivit att han blivit full i skratt kring Alliansens reaktioner. Vem som har fått honom att skratta är oklart. För honom är det självklart att det är och ska vara vänsterpolitik som bedrivs i styrgruppen. Själv fick jag höra idag att projektledaren Charlotte Gustavsson var handplockad av Tamara Spiric för arbetet. En projektledare tidigare anställd av Vänsterpartiets kansli. En ny uppgift för mig trots att jag tidigare varit en del av styrgruppen.

Jag håller med Lennart om att en politisk uppfattning ska inte vara ett hinder för anställning, men lika självklart borde det vara att en politisk uppfattning inte heller ska vara en förutsättning. Vänsterpartiet har inte ensamrätt på kvinnors historia! Det finns många frågor och alltfler bubblar upp till ytan. Jag är glad för att det är flera interpellationer i frågan till nästa fullmäktige, kanske vi kan få klarhet i några.

Lennart Holmlund har iklätt sig försvarsställning kring projektet och Tamara Spiric i synnerhet. Är det något jag skulle vilja veta så är det svaret på frågan vad vill kommunstyrelsens ordförande egentligen med det kvinnohistoriska museet? Lennart var trots allt den enda som yrkade bifall till motionen den 29 november 2010.

Framtiden för kvinnohistorisk styrgrupp?

Av Veronica Kerr, 14 februari 2013 kl 10:04, 1 kommentar

Nu börjar saker flyta upp till ytan och komma till mer allmän kännedom om vad det är som händer i styrgruppen för kvinnohistoriskt museum. Projektledaren Charlotta Gustafsson hoppar av i protest mot den starka politiska styrningen från kommunalrådet Tamara Spiric kan vi läsa i dagens VK.

Kvinnohistoriskt museum för framtidens skull var motionen som ett enat fullmäktige biföll i november 2010. Det var det första fullmäktige sammanträdet denna mandatperiod och vi var många nya ledamöter i församlingen. Lennart Holmlund biföll motionen och Tamara Spiric var den enda som yttrade sig. Ingen debatt, ingen kritik, bara tyst bifall. Motionens att sats var den att Umeå kommun arbetar för att inrätta ett kvinnohistoriskt museum. Sedan dess har mycket hänt!

Motionären är idag kommunalråd och ordförande i styrgruppen för kvinnohistoriskt museum. En styrgrupp som jag och Kristdemokraterna kritiserade under hösten och därefter lämnade. Det är mycket märkligt att motionären själv idag är den som ska bestämma hur museet ska utformas och var det ska vara placerat. Det är för mig ingen tveksamhet om att Tamara har en alltför stark känslomässig koppling till hur projektet ska utformas och där vänsterpartiets tolkningar har företräde.

”Ett kvinnohistoriskt museum för framtiden” har blivit ett projekt som svällt och museet förväntas nu få en driftskostnad på mer än 8 miljoner kronor per år. Det blir ett helt nytt museum trots att Västerbottens museum uttryckt att det skulle kunna rymmas inom deras verksamhet. En kunnig projektledare är vad styrgruppen behöver, inte ett kommunalråd som detaljstyr och skapar en orimlig arbetsmiljö för våra anställda.