Etikett: Telefon

Om telefonsäljare och arbetslöshet

Av , , 3 kommentarer 5

Fick nyss ett samtal från ett för mig okänt nummer. Det händer i och för sig ofta och kommer med uppdragen och jag har aldrig tillhört den del av befolkningen som vägrar att svara när de inte känner igen numret. Jag är alldeles för nyfiken och du vet heller aldrig om det är viktigt.

Numret kom från en telefonsäljare som talade snabbt och hetsigt och sökte ”Veronica Kärr.” Jag uppfattade inte varifrån han ringde eller varför, men det handlade om tandvård. Säljaren hade verkligen inte någon vidare bra dag och när han suckade djupt redan innan jag sagt nåt förstod jag att han nog helst varit någon annanstans. När jag sa att jag inte var i behov av något var det som om luften gick ur honom fullständigt och han önskade mig en fin dag innan han la på. Det har aldrig gått så fort att avsluta ett samtal vilket kanske var bra för egen del, men samtidigt har jag aldrig blivit så ledsen över att få både känna och uppleva hans besvikelse i rösten.

Jag har själv arbetat med telefonförsäljning och det är klart att det skiljer sig åt mellan företagen. Attityden att de som ringer är bara ute för att luras finns och visst förekommer lurendrejeri, men många gånger är det bara en ung människa på sitt första jobb och som arbetar på provision. Bara för att du inte är intresserad av ett nytt elavtal, fler försäkringar eller abonnemang så har du aldrig rätten att vara oförskämd eller elak mot den som ringer. Även om jag aldrig någonsin kommer att arbeta med telefonförsäljning igen så var det ett arbete som lärde mig mycket trots röda siffror och den stress det innebar. Nästa gång du blir arg för att en försäljare ringer tänk på att personen gör bara sitt jobb och behöver inte lyssna till din irritation över att ha blivit störd. Var glad när du talar med honom eller henne för det är lättare att ta ett nej från en trevlig person än någon som är elak. Var glad för att det finns arbetstillfällen och kritisera inte personen för vad den arbetar med. Alltför många människor står utan ett arbete idag.

Siffror från Arbetsförmedlingen, arbetslösheten i Sverige just nu:

Vecka 50 varslades 620 personer om uppsägning. Totalt har nu 115 573 personer varslats sedan början av mars.
Under veckan skrev 8 304 nya personer in sig som arbetslösa. Arbetslösheten uppgår nu till 451 365 personer, vilket motsvarar en arbetslöshetsnivå på 8,7 procent. Av de nya arbetslösa var 2 341 ungdomar i åldern 18–24 år. Arbetslösheten bland ungdomar uppgår nu till 62 016 personer, vilket motsvarar en arbetslöshet på 11,6 procent. 

Antalet varslade per län och annan statistik hittas här: https://arbetsformedlingen.se/statistik/sok-statistik

3 kommentarer
Etiketter: , , ,

Förlåt mig, jag är en buffel!

Av , , 2 kommentarer 8

Jag finns på Facebook sedan mer än tio år tillbaka, men anledningen till varför jag finns där har varierat. I början var det spännande att testa och det var roligt att återknyta kontakter med vänner från förr både från barndomen och med vänner från studenttiden. Det var spel och roliga skämt och visst ägnade jag mycket tid till att både uppdatera min status och att läsa om vad andra gjorde.

Idag har Facebook blivit en del av så många fler sociala medier att finnas på. Jag uppdaterar inte lika ofta vad jag gör eller vad jag äter och jag vägrar att dras med i någon ”jämföra mig med andra spiral”. Dvs må dåligt över att jag varken tränat, städat, bakat eller har perfekta naglar vilket så många andra visar upp. Facebook har istället blivit ett arbetsverktyg som underlättar att komma ut med information till andra. Sedan är det förstås överväldigande mycket att läsa för den som vill och vi har även fått lära oss att inte allt är sant.

Häromdagen under semestern läste jag en krönika på Facebook och det är sällan som en artikel fastnar lika mycket som just denna gjorde. Jag har både funderat över den och diskuterat texten och kanske även i viss mån mitt eget beteende. Är det en generationsfråga eller är det attityder i samhället som är fel?

Krönikören menar att människor över 40 saknar telefonvett eftersom de väljer att ringa upp istället för att skicka ett sms. Att vi över 40 som använder telefonen till vad den en gång var menad till beter oss som bufflar för att vi vill ha uppmärksamhet – NU. Jag är själv betydligt närmare 50 än 40 och jag kände mig oerhört skyldig efter att ha läst texten. Är det så människor uppfattar mig när jag ringer för att ställa en fråga eller för att höra hur läget är? Är jag krävande?

När jag var i tonåren kunde jag tala i telefonen i timmar. När mina barn fick mobiltelefoner var det sms i tusental varje månad. Jag vet att saker och ting förändras, men vad är egentligen fel med att ringa och prata istället för att skicka ett sms? Jag har många vänner på Facebook, men det är endast ett fåtal som jag ser som nära. Facebook förändrade kontakten med flera, jag vet ju vad de gör eller hur de har det eftersom de har skrivit det på nätet. Det finns inte längre ett behov av att ringa, eller gör det?

Ensamhet är svårt oavsett ålder och jag menar att vi måste bli bättre på att se våra medmänniskor. Ett sms är säkert bättre än ingenting alls, men du missar så mycket när du inte hör den andres röst. Ett samtal behöver inte vara långt, men det kan visa att du tycker att den du ringer till är viktig och betydelsefull. Det är inte kallprat om du vill veta hur den andre mår. Vi mår bättre av lite medmänsklighet. Till er som tycker att jag beter mig som en buffel (jag brukar i och för sig ALLTID fråga om jag ringer vid en olämplig tidpunkt), förlåt mig det är inte meningen.

2 kommentarer
Etiketter: , , ,