Etikett: VK

Blue monday och elevhälsa online

Av Veronica Kerr, 18 januari 2021 kl 10:09, Bli först att kommentera

Det sägs att den tredje måndagen i januari är årets mest sorgsna dag. Det är ungefär nu vi inser att de nyårslöften vi gav drygt tre veckor tidigare egentligen är för svåra eller tråkiga för att hålla. Det vi handlade på kredit innan jul ska nu betalas, vädret är kallare än någonsin och det är för många dagar kvar till lön. Det kan också vara så att nu är vardagsrutinerna tillbaka på riktigt efter en lång ledighet och man tänker att jaha, var det allt?

”Feeling blue” är att känna sig sorgen och ensam och jag vet att många med mig har eller haft känslan under året. Inte hälsa på hos andra, hålla avstånd och om du varit eller är studerande endast studera hemifrån framför datorn. Den ofrivilliga ensamheten har aldrig varit större. Tidigare har vi mer talat om den hos äldre, men det finns tydliga signaler om att detta även gäller yngre människor. BRIS rapporterar att rekordmånga barn ringde under julen och studier visar att ungdomars psykiska hälsa har försämrats under pandemin. Här har distansundervisningen varit ett problem.

Distansundervisning har kommit och gått under året och i skrivande stund är det oklart hur länge det kommer att vara nödvändigt. Norrtälje kommun införde tidigt en digital elevhälsa i samband med att distansundervisning infördes för att elever ska lätt kunna komma i kontakt med sköterska eller kurator. Det var menat att vara under pandemin, men det blev så lyckat och uppskattat att det nu har permanentats. I augusti lämnade vi in denna motion och sa redan då att vi hoppades på att detta skulle redan vara infört innan motionen behandlades. Nu vet vi att Socialdemokraterna vill avslå den och hänvisar mer till regionens ansvar. I dagens VK skriver kristdemokrater i För och grundskolenämnden och gymnasienämnden om varför vi vill ha en digital elevhälsa och varför det behövs.

”Hedersvåld och brott mot äldre ska vara delar av Polisens medborgarlöften!”

Av Veronica Kerr, 17 december 2020 kl 17:42, Bli först att kommentera

Det verkar som om Socialdemokraterna inte vet vad ett remissyttrande är, något annat kan jag inte tolka det som efter att ha tagit del av vad som skedde på Individ och familjenämnden, Äldrenämnden och i För och grundskolenämnden igår och idag.

Ärendet på dagordningen var de medborgarlöften som är framtagna i ett samarbete mellan Umebrå och Polisen. En del av medborgarlöftena är kvar sedan tidigare år, men några har plockats bort. Kommunen och Polisen har ännu inte undertecknat detta och förslagen till löften är ute på remiss i alla nämnder. Här har politiken möjlighet att komma med synpunkter som kan tas med i det yttrande som en tjänsteperson skrivit fram. Politiken har alltid rätten att lägga till eller dra ifrån annars skulle det inte ens vara lönt att besluta om det i en nämnd. Med det sagt blir det mycket märkligt att både Individ och Familjenämnden och För och grundskolenämnden väljer att avslå yrkandet om att inkludera hedersvåld. Äldrenämnden däremot visste bättre och biföll vår första att sats. Ingen yrkade på avslag!

Yrkandet på Individ och Familjenämnden igår och i Äldrenämnden idag i sin helhet:

Kristdemokraterna ställer sig positiv till remissyttrandet och håller med om att det borttagna medborgarlöftet om att bidra till ökad kunskap hos medarbetare om hur man kan upptäcka och motverka våld i nära relationer ska vara kvar. Medborgarlöftet att verka för att öka medvetenheten hos våra medborgare gällande våld i nära relationer anser vi inte vara tillräckligt. Det löftet ska kompletteras med och hedersvåld efter ordet relationer. Våld i nära relation och hedersvåld är inte samma sak och kunskapen om skillnaden och hur det upptäcks bör öka.

Antalet brott mot äldre i Umeå kommun och i hela Sverige har ökat avsevärt de senaste åren. Under pandemin har fler blivit medvetna om att äldre som grupp är mer utsatta för lurendrejeri och stölder. Både av för dem okända personer eller av personer som utgett sig för att komma från hemtjänst eller myndighet. Detta bör uppmärksammas mer och Kristdemokraterna vill se ett ytterligare medborgarlöfte under rubriken ökad trygghet riktad mot just äldre. Samma medborgarlöfte finns redan idag i andra kommuner där man sett problemet med åldringsbrott.

Kristdemokraterna yrkar på att remissyttrandet kompletteras med nedanstående:

Att medborgarlöftet: att verka för att öka medvetenheten hos våra medborgare gällande våld i nära relationer ska kompletteras med och hedersvåld efter ordet relationer.
Att under rubriken ökad trygghet lägga till löftet: Polis och kommun ska genomföra minst en gemensam riktad aktivitet i syfte att minska risken för att äldre utsätts för brott samt för att öka den upplevda tryggheten.

Jag har under flera år lyft frågan om brott mot äldre och det faktum att UmeBrå saknar representation från den nämnd som ansvarar för medborgare 65 år och äldre. Skolnämnderna, Kultur, Fritid och Individ och Familjenämnden finns alla med, men inte äldre. Senast jag lyfte frågan till Hans Lindberg fick jag svaret att de som är 65 år och äldre är inte de som begår brott. (Va?!) Han gav också en antydan till att då blir det för många i rådet, men då kanske representationen från alla nämnder borde ses över.

Andra kommuner har tillsammans med Polisen medborgarlöften helt i enlighet med vårt yrkande så det vore varken kontroversiellt eller anmärkningsvärt att vi i Äldrenämnden lyfter frågan. Men till svar fick jag av ordförande att nej det går inte, vi kan inte säga till Polisen vad de ska göra eller inte göra! Ytterligare en missuppfattning för vårt yrkande innebär inte att vi ska säga åt dem vad de ska göra utan vi berättar vad vi vill att de ska göra. Det är exakt vad man gör när man svarar på en remiss.

Med tanke på att inget av de föreslagna medborgarlöftena riktas mot den äldre befolkningen är det uppenbart att kommunens företrädare i UmeBrå inte har tagit till sig att s k åldringsbrott har ökat. Nu återstår att se vad som händer med remissvaren och om Polisen tar frågan i alla fall.

Frågan om skolstruktur

Av Veronica Kerr, 16 december 2020 kl 17:58, Bli först att kommentera

Vi är inne på slutspurten innan jul och denna vecka är det många nämnder som sammanträder. Många beslut på dagordningen, men inte alla får lika mycket uppmärksamhet som de förtjänar. Andra ärenden diskuteras och prövas långt innan så det blir nästan att man konstaterar med förvåning att var beslutet inte redan taget när det äntligen är dags. Frågor som rör skolan tillhör definitivt det området.

Imorgon förmiddag sammanträder För och grundskolenämnden och där är frågan om skolstruktur på dagordningen. Kristdemokraterna ägnade en helkväll tidigare i höst till att ta del av den gedigna utredningen Skolstruktur 2.0 Det är många som har tydliggjort sina ställningstaganden långt innan, men bara för att en utredning är gjord kan du aldrig veta vad resultatet i slutändan blev. Den minnesgode minns säkert hur debatten runt Botsmark, Bullmark och Bräntbergsskolan gick. Bara för att ett förslag till beslut ligger så kan du inte med säkerhet veta att det blir utgången. Inte när det gäller skolan i alla fall.

En av skolorna som berörs av föreslagna förändringar är Brännlands skola (ännu en skola som börjar med bokstaven B) och i dagens VK skriver jag tillsammans med Sven-Åke Granberg som är ledamot i För och grundskolenämnden hur vi ser på saken. Skolan är en livsnerv i byarna och vi vill att de ska vara kvar. Argumentet att en skola är fortfarande kvar efter att den reducerats med hälften ser vi som ett svagt argument. Vår politik i den här frågan är konsekvent och våra argument följer med sedan tidigare beslut. Vad beslutet i slutändan blir det vet vi imorgon, men nu vet ni vad vi tycker.

Jag betackar mig för att bli kallad belackare och skitsnackare

Av Veronica Kerr, 4 december 2020 kl 14:47, 2 kommentarer

För snart två månader sedan blev jag kontaktad av VK för en telefonintervju. Jag fick veta att ett hemtjänstföretag som tidigare varit verksamt i Umeå kommun hade eller hade haft kopplingar till al-Qaida. För mig var det en nyhet och något som jag inte alls kände till, men jag hade heller ingen anledning att ifrågasätta om uppgifterna var korrekta. Det blev en lång intervju och resultatet i dagens VK speglar därför inte allt som sades.

Andreas Lundgren (S) skriver på sin blogg att det är ganska symptomatiskt att jag ursäktande förklarar hur svårt det är att göra kontroller och vart ska man dra gräns mellan åsikter och vad man gjort, medan kommunens upphandlingschef rakt ut säger att vi inte vill ha avtalspartners med koppling till extremistmiljöer.

Jag har alltid varit tydlig med att det är politiken som ställer upp kvalitetskraven och villkoren, men det är inte vi som beslutar vem eller vilka som får uppdraget. Jag vill inte heller ha avtalspartners med koppling till extremistmiljöer, men politiken måste kunna lita på att de som blir godkända följer lagen och de krav som är ställda. Det ska finnas en tillit till att regelverk följs och att vi även ger våra ansvariga tjänstepersoner rätt förutsättningar att följa upp företagens arbete.

Sedan 1 januari 2019 måste varje företag inom hemtjänsten ansöka om tillstånd hos IVO. Det är en ny lag och ingenting som IVO plötsligt kommit på som det antyds i VKs artikel. Avgiften är satt till 30 000 kr och om du inte blir godkänd får du inte bedriva verksamhet. Företaget kan vara godkänt hos IVO, men ändå underkännas av kommunen eftersom det är fullt möjligt att ställa högre krav än IVO. Åsiktsregistrering av företagare finns förstås inte med. Bara för att jag problematiserar gränsdragningen i VK betyder det inte att jag på något vis ursäktar att pengar skulle gå till islamism och extremism. Personen i fråga har inte blivit dömd för brott, skatteskulden är reglerad och företaget är inte längre verksamt. Här ser vi att lagen och kravet från IVO har haft en tydlig effekt. När beslutet om att S och V planerade att avskaffa LOV 2018 kände ledande politiker inte ens till den nya lagstiftningen och de betydligt högre kvalitetskraven som ställts nationellt.

Lundgren skriver i tydlig affekt och svär över att det endast är Socialdemokraterna som tar frågan på allvar. Belackare och skitsnackare ska be dem om ursäkt för att de gör sitt jobb och att vi inte gör vårt. Det är lätt att se grandet i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget. Jag har sagt att i grunden är vi överens om att skattepengar ska gå till de vi är till för och ingen annanstans. I synnerhet inte till kriminell verksamhet. Vi kristdemokrater la t ex redan 2019 en motion om att kommunen ska anta ett program för uppföljning och insyn av kommunalt finansierad verksamhet vilket det är lag på sedan 2015. Motionen är ännu ej behandlad 18 månader senare. Socialdemokraterna har sedan förra hösten blivit medvetna om att kommunen inte följer lagen och uppdrag har sedan getts att ett sådant program ska tas fram. I mars beslutade kommunstyrelsen enligt Kristdemokraternas yrkande att programmet ska gälla oavsett om den drivs i egen eller fristående regi.

Jag är övertygad om att en god uppföljning av tagna beslut ger bättre kontroll och kommer även vara kostnadsbesparande. Det handlar inte om att göra uppföljning för att vi tror att andra är kriminella, det handlar om att vi följer upp beslut och verksamheter oavsett om det finns misstankar eller ej.

Slutligen så finns det ingen motsättning mellan Kristdemokraterna och Socialdemokraterna i frågan om att det ska vara ordning och reda när skattemedel används (oavsett vem som är utförare). Trots allt har Umeå kommun två kronor mer i skatteuttag än jämförbara kommuner så det rör sig om mycket pengar. Däremot är jag glad för att Socialdemokraterna tvingats att ta tydlig ställning för hemtjänstföretagen och beslutet om LOV efter det att vi i Alliansen replikerat på Socialdemokraternas artikel som de skrev i mitten av november. Vi var inte de enda som ifrågasatte syftet med artikeln och jag vet att den skapade onödig oro hos de hemtjänstföretag som beslutat att fortsätta med verksamhet i Umeå. Jag och övriga alliansföreträdare anklagas av Lundgren för att vi misstänkliggör Socialdemokraterna, medan jag menar att det var precis vad deras text gjorde mot lokala företag. Här ska Lundgren istället vara glad för att de fick chansen att förtydliga vad de egentligen menade.

Det var för övrigt ett mycket klokt beslut att höja ersättningen till de privata utförarna i våras i synnerhet med tanke på att det endast var ett fåtal företag som inkommit med anbud till den dåvarande låga ersättningen. Om kommunen skulle vara tvungen att ta över all hemtjänst i egen regi visade beräkningar på att kostnaden skulle komma att landa på 50 miljoner kronor. Det hade definitivt INTE varit rätt sätt att använda skattemedel.

Färre vuxna ger otrygg skola – vad var det vi sa?

Av Veronica Kerr, 23 september 2020 kl 15:41, 1 kommentar

I slutet av maj behandlade kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att anställa säkerhetssamordnare i skolan där vi ser pensionerade poliser som en möjlighet och resurs. Debatten var emellanåt något märklig där partiföreträdare valde att missuppfatta oss fullständigt och påstod att vi Kristdemokrater ville se uniformerade poliser i korridorerna och att vi samtidigt också underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete. Inget kunde vara mer fel! Jag beklagar att det inte fanns mer förståelse för den oro som både jag och flera andra känner. VK rapporterade dagen efter:

I dagens VK, fyra månader efter att motionen avslogs, läser vi:

Jag är inte förvånad. Vår motion handlade inte om att ställa personalgrupper mot varandra utan att ta till vara den särskilda kompetens som pensionerade poliser har. Både när det gäller trygghetsskapande och att vara en del i värdegrundsarbete. Elever är otrygga och nu rapporterar skolorna och media. I våras fick vi svaret att barn och unga i Västerbotten är tryggare än andra, men det gäller inte alla barn. I dagens tidning uttalar sig verksamhetschefen för Elevhälsan att det finns skäl att ta problemen på allvar. Vi kristdemokrater tar frågan om trygghet för barn och elever på allvar och vi har inte släppt frågan.

Hot mot patientsäkerheten

Av Veronica Kerr, 4 september 2020 kl 11:45, Bli först att kommentera

I förra veckan skrev jag en rapport från Äldrenämndens sammanträde eftersom det var tydligt att inte hela sanningen kom fram när ordförande gav sin bild av vad som beslutats eller vilka som var eniga och varför. Idag skriver jag tillsammans med den övriga borgerliga oppositionen i VK om hur vi ser på bristande språkkunskaper i äldreomsorgen. Med detta sagt får jag vara tydlig med att kunskaper i andra språk är en rikedom och äldreomsorgen måste vara beredd på att fler av de boende kan ha ett annat modersmål. Det ska vara meriterande att kunna fler språk, men att inte kunna det språk som den du är satt att hjälpa talar blir ingenting annat än ett hot mot patientsäkerheten. I synnerhet när det kommer till delegering av medicin och den nära vården.

Det är ändå märkligt att det är just inom vård och omsorg frågan om språk krav blir så uppmärksammad när det egentligen är en självklarhet att den som får vård ska kunna bli både förstådd och göra sig förstådd. När språkförbistring uppstår blir det enklare att vara tyst och inte fråga om hjälp trots behov. Det är också en risk som leder till otrivsel, ensamhet och missförstånd. Äldreomsorgen ska vara bättre än så.

Märkligt uttalande i VK

Av Veronica Kerr, 16 april 2020 kl 16:37, 1 kommentar

Ni som har läst min blogg genom åren eller som har följt med i Umeå politiken känner nog till mitt starka engagemang för äldreomsorg och i synnerhet rätten till medbestämmande till vem som kommer hem till dig när du blir gammal eller sjuk. Det har varit många ideologiska strider genom åren där den största var när S och V tillsammans bestämde sig för att avskaffa Lagen om valfrihet. Det har varit många turer, men med det senaste beslutet och överenskommelsen som togs i mars har de ideologiska striderna lagt sig just nu. Överenskommelsen i korthet innebär att det nya avtalet med nya förfrågningsunderlaget skjuts upp till 1 november samt fr o m 1 maj höjs hemtjänstersättningen till de privata utförarna med 25 kr/timme.

Det var en i det närmaste enig Äldrenämnd som beslutade om nya villkor, förutom Vänsterpartiet som tyckte att kommunen ska fortsätta att svälta ut företagen genom att behålla de ojämlika ersättningsnivåerna. Den punkt som jag ser som nästan viktigast av allt i den politiska överenskommelsen är att förutsättningarna för dialog och samverkan mellan kommunen och de externa utförarna ska förbättras. Dagarna efter det att överenskommelse undertecknats beslutade både Individ och familjenämnden och Äldrenämnden ”att ge förvaltningen i uppdrag att föra en dialog med de externa utförarna hur kommunen i övrigt kan stötta dessa kring den särskilda situation som råder gällande Coronapandemin.”

Beslutet har börjat att ge effekt, men självklart finns det saker som kan förbättras. Jag reagerade idag på ett uttalande i VK i artikeln om regionens arbete med provtagningar av personer som har symptom. Hygienläkare menar att regionen upplever att ”vägen med information till de många privata hemtjänstutövarna är längre” än vad den är till kommunerna. Vidare sa han också att de privata utövarna efterfrågar möjlighet till provtagning på de anställda.

– Frågan är varför de vill att deras personal ska provtas. Det kan vara så att de vill säkra personalförsörjningen men vi måste utgå ifrån att de vill skydda brukarna de tar hand om, säger Anders Johansson.

Uttalandet är märkligt eftersom jag vet att kommunen inget hellre önskar att än att anställd vårdpersonal ska kunna testas. Det är för att säkerställa att ingen som är sjuk (med eller utan symptom) är på arbetet. Samtidigt vill förstås alla arbetsgivare att anställda som ska arbeta är på plats. Att säkra personalförsörjning är definitivt att skydda brukare för vem ska de annars få hjälp av om all personal är hemma sjuka?

Det som bekymrar är uttalandet att det skulle vara svårare att informera privata utförare än kommuner, men vi får ingen förklaring varför. I tider av kris ska samverkan vara möjlig mellan alla utförare, vare sig det är region, kommun eller små hemtjänstföretag.

Tystnadskultur i kommunpolitiken

Av Veronica Kerr, 16 september 2019 kl 16:50, 1 kommentar

Under två veckor har media i Västerbotten granskat tystnadskulturen som ska finnas inom offentlig förvaltning. Det har varit många mycket intressanta artiklar som väckt tankar och funderingar. Jag ska erkänna att jag till viss del har varit kluven för jag har varit osäker på vilket syfte granskningen har haft. Enligt undersökningen är det bara hälften av offentligt anställda i länet som vågar kritisera sin arbetsgivare offentligt. Undersökningen är beställd av media och de är tydliga med att de vill att fler vågar vända sig till just media om det finns missförhållanden på arbetsplatsen.

Personligen tycker jag inte att det är konstigt att det finns en rädsla för att öppet kritisera sin arbetsgivare för i slutändan är vi människor. Det kan bli jobbigt att arbeta på en arbetsplats om du har en arbetsgivare som har svårt att skilja på sak och person. Dvs har du kritiserat arbetsförhållanden och sedan talat om det i media, kan chefen ha uppfattat kritiken personligt. Det är illa, men inte konstigt. Bara för att du som anställd inom offentlig sektor har meddelandefrihet är det ingen självklarhet att vilja nyttja den.

Jag är själv anställd i offentlig sektor (tjänstledig sedan 2011) och vet hur det är att arbeta i en politiskt styrd verksamhet. När jag sedan blivit heltidspolitiker i kommun har jag försökt att ta med mig förståelsen för att det inte alltid är lätt för kommunala tjänstemän att arbeta med politiska beslut som kanske fullständigt går emot deras egna uppfattning. Politiker kan kritisera andra politiker, men när såg vi kommunala eller regionala tjänstemän kritisera det politiska styret? Om det blir kritik som hörs så är det från de som är långt ifrån själva beslutandet, men som får ta konsekvenserna som t ex varannan helgs tjänstgöring eller bristfällig schemaläggning.

Det finns en tystnadskultur och den skrämmer mig. Jag upplever den i kommunen och jag har upplevt den i regionen. Nu talar jag om svårigheten att få rätt information för att jag inte ställt frågan på rätt sätt. Öppenheten finns inte alltid och beslut som borde fattas på politisk nivå tas av tjänstemän för det blir lättast så. ”Politiken begriper ändå inte eftersom det är vi som har kunskapen och är nära verksamheten”. Det är inte ett direkt citat, mer en attityd som jag har mött. Vet inte politiken om vad som händer, hur kan vi då göra förändringar till det bättre? Eller finns det en rädsla för att politiken förstör?

I år är det 20 år sedan jag började med politik och det är mycket som har förändrats. Tidigare hade vi alltid presskonferens efter socialnämnden oavsett vad som fanns på dagordningen och det var upp till media att avgöra om det var värt att komma eller inte. Många gånger var det frågorna som inte behandlades på nämnden som det talades om på presskonferensen. Det fanns en öppenhet mellan kommunen och ”världen utanför” som jag idag saknar. Det är antagligen den öppenheten som anhöriggruppen för en bättre äldreomsorg efterlyser när de skriver om tystnadskulturen inom äldreomsorgen i VK. Jag vill vara med och motarbeta för det tror jag att många vinner på.

Tack Gunilla!

Av Veronica Kerr, 3 augusti 2019 kl 12:34, 2 kommentarer

Under åren 1995-2000 var jag engagerad i Hyresgästföreningen och satt som ersättare i styrelsen för södra Västerbotten. Halkade in på ett uppdrag på ett årsmöte (som det lätt kan bli), men det blev mycket roliga och intressanta år.

Inför valet 1998 satt jag med i den bostadspolitiska arbetsgruppen och vi hade möten med ledande politiker från alla partier som var representerade i kommunfullmäktige. Min dotter var drygt en månad gammal (hennes första politiska möte följt av många fler) när jag träffade Gunilla Tjernberg första gången. Gunilla var nummer ett på Västerbottens riksdagslista och med på mötet var även Anders Sellström. Det blev ett intressant möte om aktuell bostadspolitik, minns inte nu vad som var aktuellt då, men det blev ett möte som övertygade mig om att byta parti och bli kristdemokrat.

Nästa gång jag träffade Gunilla var när jag blev nominerad till uppdraget som ersättare i skolstyrelsen 1999. Vem var jag och var jag verkligen kristdemokrat? Det blev en lunch på Kafé Station tillsammans med gruppledare och ledamot i skolstyrelsen och jag minns att jag hade svårt att hinna med att äta eftersom jag skulle svara på alla frågor. Det blev mitt första steg in i kommunpolitiken och i höst är det 20 år sedan.

I gårdagens VK kunde vi läsa om att Gunilla Tjernberg har avlidit efter en tids sjukdom. Det var med sorg i hjärtat jag tog emot beskedet för en tid sedan, men när jag tänker på Gunilla är det alltid med glädje och inspiration. Gunilla som kunde säga ifrån med skärpa mot orättvisor och när staten gjorde mer för att begränsa familjers rätt att påverka sin egen vardag och egna val. Som ersättare i skolstyrelsen och senare ledamot i För och grundskolenämnden kunde jag alltid vända mig till Gunilla som var ledamot i utbildningsutskottet för expertishjälp. Minns särskilt maxtaxans införande som var en arbetsmarknadsåtgärd av socialdemokraterna och INTE en åtgärd främst för barnens skull. Det betonade hon med emfas och jag tog med mig argumenten från riksdag in i kommunpolitiken.

När Gunilla valde att inte fortsätta i riksdagen 2010 ledde det till att jag fick ta över som gruppledare i Umeå kommun eftersom Anders Sellström valts in i riksdagen. Eftersom jag tidigare inte suttit i kommunfullmäktige och uppdraget som gruppledare kändes mycket stort blev Gunilla ett stort stöd och till en viss mån min mentor. Jag kunde ringa och be om råd eller ta en lunch ihop för att diskutera aktuella frågor där hon hade erfarenheten och kunskapen. Hon var en stor politisk förebild och hade så mycket energi och närvaro när vi träffades. Det är sju år sedan sist, men långt ifrån lika länge sedan vi talades vid och jag fick goda råd. Jag är så tacksam för det jag har fått och jag har aldrig ångrat mitt val att bli kristdemokrat. Tack Gunilla!

Om artikeln i dagens VK..

Av Veronica Kerr, 14 juni 2019 kl 17:29, Bli först att kommentera

På måndag är det budgetfullmäktige, politikens ”skolavslutning” där varje parti talar om vilka förändringar man vill se kommande år. Vilka områden ska prioriteras och hur når vi en budget i balans? Det kan vara lite slitsamt innan siffrorna är på plats och tonen i debatten kan bli både vass och hög, men jag älskar snabba replikskiften och att debattera kristdemokrati och Umeås framtid.

Det har varit ganska tyst runt budgetarbetet sedan förslagen presenterades i förra veckan, krutet sparas till måndagen. Det är ett tufft läge i ekonomin vilket kräver nya lösningar och sätt att tänka, men mer om budget 2020 senare. Det som triggade mig tillbaka till bloggen var en artikel i dagens VK om hur Äldrenämnden ska spara ännu mer.

En kort bakgrund till varför sparförslag har tagits fram är den att det prognostiserade underskottet i Äldrenämnden för 2019 är 17 miljoner kronor. Inte ett gigantiskt underskott med tanke på att budgeten ligger på över en miljard, men det är sedan inte alltför långt tillbaka beslutat att de nämnder som förväntas ha ett underskott på mer än en procent av budget ska redovisa sparåtgärder för Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott. Dessa sparåtgärder har inte presenterats för Äldrenämnden ännu eftersom vi inte har något sammanträde förrän i augusti. Det är endast förslag som är framtagna och INGA beslut är ännu tagna.

Igår förmiddag fick vi i presidiet, jag Carin och Åsa förslagen presenterade för oss och fick veta att dessa förslag kan bli aktuella att besluta om i augusti. Jag är glad för att vår kommun är mer på tå än tidigare och ”ringer i varningsklockan” när underskott börjar växa. Tidiga insatser ger bättre resultat. Min respons är INTE att skrika vargen kommer eller skapa allmän oro innan vi ens vet vilka beslut som kommer att tas. I synnerhet inte om ett eventuellt beslut som berör ett fåtal personer. Om ett beslut tas som berör ett fåtal personer ska de inte behöva läsa om det i tidningen bara för att en politiker känt behovet av att profilera sig i media. Beslutet om Marielund däremot är taget sedan en tid tillbaka och är förankrat både bland personal och boende.

Vänsterpartiets uppfattning om att inte vidta några åtgärder överhuvudtaget är oroväckande för det är trots allt innevarande år detta gäller och inte budget 2020. Artikeln stärker min uppfattning om att det är svårt att lita på Vänsterpartiet när det gäller informationsöverföring och att de för en politik som inte alltid har de äldres bästa för ögonen. Här hade det varit önskvärt om VK kompletterat med fler frågor och svar till de som var på plats än att endast lita på den som ringer upp.

Etikett: VK

Blue monday och elevhälsa online

”Hedersvåld och brott mot äldre ska vara delar av Polisens medborgarlöften!”

Frågan om skolstruktur

Jag betackar mig för att bli kallad belackare och skitsnackare

Färre vuxna ger otrygg skola – vad var det vi sa?

Hot mot patientsäkerheten

Märkligt uttalande i VK

Tystnadskultur i kommunpolitiken

Tack Gunilla!

Om artikeln i dagens VK..

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv