Modets svåra väg

Nanna tillsammans med Ugglan 2.0, må den vila i frid.

Nanna kan vara väldigt rädd för främmande ting. Även ting som inte är så främmande. Det är lustigt sånt där, idéer som hundar kan få. Jag har haft många olika hundar och jag vet att deras personligheter kan vara väldigt annorlunda, men en sån liten fegis som Nanna ibland är har jag aldrig varit med om innan. Oftast så låtsas hon som att vissa ting inte finns, hon tittar aktivt bort som att hon förnekar dess existens. Oavsett om det är känd eller okänd katt, lakan, köksspade eller vad som egentligen. Kommer den obehagligt nära går hon iväg sakta, med blicken är fortsatt vänd åt ett annat håll. Möjligtvis kastar hon några nervösa blickar över axeln.

Men ibland kan även Nanna övervinna sina rädslor. När Nanna får en ny leksak brukar hon så småningom samla nog med mod för besegra den, men hon behöver först gå igenom fyra faser;

• I första fasen behöver Nanna lära känna leksaken, såklart på avstånd först. Mycket viktigt.
• Andra fasen består av skräckinjagande förtjusning, där hon inte riktigt vågar leka med leksaken, men verkligen vill. Och gnäller därtill. Om inte Nanna går över till nästa fas faller leksaken in i den existensförnekelse jag skrev om tidigare.
• Tredje fasen fylls av tafatta försök att leka med leksaken, mer eller mindre framgångsrika.
• I fjärde och sista fasen är det som att Nanna, i jämförelse med tidigare faser, blir ett litet monster. Hon leker då ohämmat med leksaken, kastar runt den på egen hand och apporterar den. All rädsla är som bortblåst och hon är vildhund (tror hon) på nytt.

Andra rädslor kommer i omgångar, typ som att Nanna ibland får för sig att hon är rädd för sin matskål. Det spelar ingen roll att hon har ätit ur samma matskål i 4 månader bakåt utan problem. Därför har Nanna två olika matskålar, när hon blir rädd för den ena så byter jag till den andra. Nanna kommer aldrig ihåg att hon varit rädd för den andra innan den ena.