Jag har vuxit upp i ett missbrukshem. Min uppväxt präglades i väldigt stor omfattning av lögner, förnekelse och förtvivlan. Människor som stod mig nära ljög för sig själva, för varandra och för utomstående. Det gjorde även jag.
Man kan alltså säga att sanningen var sällsynt men att det däremot till stor del förekom olika nyanser av osanning i det som jag kallar mitt barndomshem. Omedvetet blev jag något av ett proffs på att se alla dessa nyanser av osanning och kunde avgöra andras mer eller mindre lyckade försök att inte riktigt säga som det var. Jag blev misstänksam.

När jag lärde känna Jesus så iakttog jag även honom på precis samma sätt som jag lärt mig att iaktta alla andra i min omgivning. Med misstänksamhet. Jag letade hela tiden efter sprickor i fasaden, dolda budskap och faktafel som jag kunde ifrågasätta.

Men hur jag än letade, vad jag än tyckte mig upptäcka för nyanser av osanning, så stod han där, orubblig. I evangelierna hävdar Jesus gång på gång att han är kärlek. Han hävdar bestämt att han är sanningen. Dessutom säger han att jag kan lita på honom och att även jag är välkommen i hans rike, bara jag säger ja. Och det gjorde jag till sist. En dag vågade jag ta det enorma steget. Jag vågade försiktigt krypa in i Guds kupade händer, lägga mig där och låta mig omfamnas i hans orubbliga sanning.

Sofia Stenbom

Rend Collective Experiment 

Vardagsmässa med Phill Taylor.

Välkommen!

Jag skulle vilja dela med mig av en predikan som jag hörde av den amerikanske pastorn Bill Hybels för ungefär ett år sedan. Han berättade om hur Gud, i Malakis första kapitel, uttrycker sin ilska över vilka offergåvor människor bär fram till altaret. Gud hade varit tydlig med att det enda lämpliga lammet att offra var det finaste lammet i flocken, det friskaste lammet, det som skulle ha givit mest pengar på en auktion. Gud hade också varit tydlig med att han skulle bära fram ett eget offer, den syndfria ende sonen. Många hundra år innan Jesus skulle komma försökte han lära människor att kvalitén på djuret som offras verkligen spelar roll för Gud på grund av det offer som ska komma senare.

I stället för att gå ut bland fåren och leta det bästa och friskaste lammet letade folk efter ett lamm som lutade sig mot staketet och var redo att falla ihop och dö. Det där sjuka lammet plockade de upp och rusade till altaret för att det inte skulle hinna dö innan de kom fram för de kunde ju inte offra ett djur som redan var dött. Sedan tänkte de ”Ett nästan dött lamm är bättre än inget lamm alls. Det finns ju folk som inte offrar något lamm alls. Jag offrar ett dåligt lamm men jag ger i alla fall någonting.” Gud svarade inte som de hade hoppats: ”Ni kommer med blinda offerdjur: är inte det något ont? Ni kommer med halta och sjuka djur: är inte det något ont? Om du går till ståthållaren med dem, tror du att han uppskattar det och visar dig välvilja? säger Herren Sebaot” (Malaki 1:8). Gud fortsätter och det han säger är hårt men i kontexten av vilket offerlamm han ska skicka, att han är beredd att själv ta straffet för allt det onda som vi har gjort, är det inte konstigt att han blir arg.

Bill Hybels, jag och säkert många andra har nog tänkt att det är bättre att göra något för Gud lite då och då än att inte göra någonting alls. Tjäna Gud kan man göra när man känner att man har tid över, kasta lite rester till honom som man inte har något emot att avvara. ”Gud blir nog glad över mina små tjänster.” Bill insåg när han läste Malaki-texten att Gud inte blev överväldigat glad av varje liten småsak han gjorde utan att det faktiskt var en förolämpning mot Gud att ge honom något annat än det absolut bästa. Sedan kom en till tanke över Bill: ”Gud har aldrig givit mig något sämre än sitt absolut bästa.”

Gud har inte slutat ge dig sitt absolut bästa. Han häller ut sin välsignelse, sin vägledning och sin kärlek över dig och över mig varje dag, hela tiden, och vad vi svarar betyder något för honom. Vi är inte alltid på vårt allra bästa humör och det är inte lätt att alltid hålla sig brinnande för Gud men vi behöver hitta platser, vänner och saker att göra som hjälper oss med det. Se till att tillbringa tid med personer som lyfter dig, var på platser där du känner dig avslappnad och brinnande (kanske är kyrkan ett bra ställe) och se till att du gör saker som bygger upp dig. Det är mitt eget jobb att hålla mig brinnande och det är ditt eget jobb att hålla dig brinnande. Att tjäna Gud är att hålla lågan brinnande och att erbjuda honom allt. Det behöver inte vara tungt för att räknas. Gud vill använda det du är bra på och han har lovat att fylla på med kraft när vår egen inte räcker till. Lita på att Gud vill dig väl och våga tjäna helhjärtat.

Det här var en kort sammanfattning av en lång predikan. Om du vill se hela är det den sjunde delen i predikoserien som du hittar här:http://media.willowcreek.org/weekend/simplify/. Den är på engelska men om du har möjlighet att lyssna på den rekommenderar jag den och hela serien varmt.

Erika Johansson