En bra andakt; Kallelse

kallelse

I vardagligt tal brukar man prata om att några människor har en särskild uppgift i livet, ett kall. Jag tror att vi alla har ett kall, vi är kallade att ha gemenskap med vår Skapare. En befriande gemenskap, som ger mig mer utrymme att vara mig själv, att utvecklas och bli mera trygg och stabil. Enligt Bibeln är vi kallade till frihet. Vi har en fri vilja, att välja vad vi vill göra med livet och varje dag däri.  ”Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig.” (1Kor 6:12) ”Allt är tillåtet – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet – men allt bygger inte upp.” (1 Kor 10:23) Vad vi väljer spelar roll, för oss själva och för många andra människor runtomkring oss.

Eftersom Gud är Herre över allting, behöver vi inte vara slavar under ”slumpen” eller något annat; vare sig pengar, saker, förutfattade meningar om oss eller något vi varit med om tidigare i våra liv. Så många gånger tror vi att vi måste vara på ett visst sätt, eller får vi intrycket att människor vill att vi borde vara annorlunda än vi är, eller kanske vi försöker passa in men inte känner att det hjälper…

Med Gud är det inte så. Jag lever i tryggheten att Gud skapat mig som jag är, med en tanke för just mig. Jag får ta emot Guds kärlek och hjälp i mitt liv, och låta Gud vara Gud; alltså Den enda som har rätt att bestämma och döma. Jag får förlåtelse för att jag gått min egen väg och försökt köra mitt eget race, och för alla de saker som blivit fel på grund av det. Det är vad nåd handlar om: oförtjänt förlåtelse. Och i och med den friheten kan jag sedan vila i att Gud har koll, Gud älskar mig, vill mig väl och är med mig alla slags dagar till tidens slut.

”Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början ” (2 Tim 1:9)

”Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.” (Gal 5:13)

Gunilla Landin