Andakt

Den första sång jag kommer att tänka på, när temat är ”sånger som berört”, är en lovsång som sjungits vid många tillfällen i vår kyrka. ”På dig min Gud förtröstar jag.” Sången är fylld av tillit till den levande Guden, Han som alltid är nära och alltid bryr sig om oss och vill oss väl.

På Dig, min Gud, förtröstar jag, när oro skymmer min morgondag, för jag vet Du är trofast emot mig.

När svårigheter omger mig, så är jag ändå trygg hos Dig, för jag vet att Du aldrig lämnar mig.

Är det natt eller dag; Herre, på Dig förtröstar jag.

Gud, Du är alltid nära mig. Ingen förändring finns hos dig. Du är densamme igår och idag och i evighet.

Du är min framtids säkra grund, Du som står fast vid ditt förbund. Min klippa är Du, allsmäktig Gud. Jag ärar Dig.

Det fanns en tid då den här sången blev min, som en förklaring av tro, som ett hopp trots allt. För att förstå varför, ska jag ge en sammanfattning av bakgrundshistorien.

Min man och jag har den stora glädjen att vara föräldrar till tre söner. Vår äldsta hade kolik i 4,5 månader. Det var oerhört kämpigt och vi hade ingen aning om hur vi skulle hjälpa vår lilla fina kille mer än med att bära, trösta, massera, bära, trösta… När koliktiden var över kunde vi med glädje och trygghet veta att vi klarat det och det var värt det. Vår andra hade även han något bekymmer med magen, och då särskilt på nätterna… Efter 6 månader skrev jag i min dagbok att jag sovit i flera timmar i sträck, och sedan fortsatte det att bli bättre. Så vi räknade med att barn i denna familj skulle sova dåligt under sitt första halvår eller så. Så kom då vår tredje son, som skrek och skrek, nätterna igenom, med små pauser då han somnade av utmattning. När han var 6 månader gammal fick vi äntligen veta varför: han hade reflux (sura uppstötningar som ger halsbränna!) astma, komjölkproteinallergi samt en körtel i näsan som täppte till 95 % av hans andningsvägar! Inte konstigt att pojken skrek!

Detta är bakgrunden. Du som sovit dåligt någon natt och vet hur dåligt du fungerar dagen efter, eller kanske efter flera nätter på rad… Du kan föreställa dig att vakna varje halvtimme/kvart hela nätterna i 7-8 månader eller mer. Samtidigt som oron för ett litet, mycket älskat, barn, är stor. Vi sökte hjälp, men fick höra att ”han växer så bra, så det är inget fel”, och ”vi vet att det är jobbigt med kolik, men det går över”. Så vi kämpade på. Under en period var det dessutom standard att han vid 01.00 – tiden verkade ha svårt att andas! Så jag satt och höll honom, nynnade lugnande och bad intensivt. Det tog ungefär 1,5 år innan han kunde sova hela nätterna. Så antalet nätter som spenderats med att gå omkring och bära, be, gråta, hoppas, våndas och förtrösta, är många.

Nu vet du bakgrunden. Under och efter denna tid, fastnade jag för den här sången. Särskilt stycket ”är det natt eller dag; Herre på Dig, förtröstar jag”. Mitt i natten, förbi av trötthet, visste jag att Gud var med. Den enda som kan se mig och veta hur jag känner mig, i mörkret med vår son, är Gud. Den enda jag kan luta mig mot med hela min tyngd är Den som sagt att Han har en plan för mig, att ge mig en framtid och ett hopp. Min man är en hjälte och vi stöttade förstås varandra, men en av oss måste sova när den andra bar, för någon behövde vara vaken när de små storebröderna steg upp på morgonen. Men även när jag upplevde mig som den enda vakna vuxna människan i hela stora mörka världen, visste jag att Gud var nära. Samma gäller för det senaste 1,5 åren då vår familj varit tvungna att hantera chock, sorg och saknad efter min älskade bror. Gud är alltid med, alltid nära, på natten likväl som på dagen. Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. (Ps 46:2) Det är ett ord att lita på.

Gunilla Landin