Varje kväll efter tandborstningen och att ha bytt om till pyjamas var det dags. Vi samlades som familj vid någon av oss tre syskons bädd där vi hade en liten aftonbön. Med knäppta barnahänder bad vi:

”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver Fader vår. Amen.”

Därefter sjöng vi en sång som för mig är så starkt förknippad med min tro. Den hör liksom till bönen ”Gud som haver”. Under flera år hade jag svårt att avsluta bönen utan att börja sjunga sången efter den.

”Det går en liten ängel bredvid mig säger mor.
Han har så vida vingar och ögon blå jag tror.
Han håller mig vid handen, då är jag inte rädd,
och när jag sen ska sova han vakar vid min bädd”

För mig är tron på änglar självklar, kanske mest som beskyddare men samtidigt som vackra gestalter. Bredvid min säng har alltid en liten tavla hängt som jag fick när jag gick på söndagsskolan Joy time. Jag fyllde fyra år och fick tavlan på min födelsedag. Tavlan föreställer en ängel som är vacker i sin dräkt och sina vida vingar. Bredvid ängeln går en liten flicka över en hängbro som på sina ställen saknar några brädor. Dessutom bär flickan en korg med några blommor. För mig är det förunderligt hur nån får för sig att måla en sådan tavla, där motivet känns så orealistiskt. Dels att en flicka skulle ha blommor i en korg och försöka ta sig över ett stup med dessa genom att gå över en trasig bro. För vem är det en realitet? Men också att en ängel skulle vara så finklädd och skir. Hade jag målat en tavla skulle det snarare vara sargade människor på väg i mörkret längs en vältrafikerad europaväg. I skuggorna skulle en härdad ängel stå med sina ruffiga men starka vingar, redo att ingripa så snart det skulle behövas.

Även om tavlan inte fullt ut stämmer överens med min bild av vare sig människans reella problem eller hur änglar ser ut så säger den mig ändå nånting. Den speglar min bild av hurdana änglar är, men också min bild av vem Gud är. Han är min trygga klippa och fasta grund, trots att jag inte alltid står på säker mark. Han kallar mig ut längs en del farliga vägar men låter också änglars beskydd och sin egen kraft skydda mig längs dessa. För mig har den här sången fått betyda mycket och kanske har jag inte till fullo insett det själv än. Ju mer jag mediterar över den desto större innebörd förstår jag att den har för mig.

Hur ser din bild ut av änglar och Gud? Och hur får du beskydd i den verklighet som du lever i?

Sayuri Kikuchi

Vanliga dagar. Den grå vardagen. Det låter väldigt grått och trist och något som man verkligen inte vill vara i. Den grå vardagen. Vilket konstigt uttryck. Visst kan det finnas grå vardagar, men det gäller i så fall även helgdagar. I Mölndal, där jag bor, är det vid denna årstid många dagar som är grå av regn, dimma och dis. Men dessa vardagar som vi i folkmun kallar för “den grå vardagen”, är de inte egentligen helt vanliga dagar? Vad är det för fel på dem? Mina vardagar är helt annat än grå, De är fyllda med olika färger och känslor, men grå….verkligen inte. I min vardag ryms det glädje, tro, ilska, förundran, jäkt, tvivel, lugn och mycket mycket mer. En konstnär skulle säkert kunna gestalta det i många olika färger, men knappast grå.

Sommaren 2013 hörde jag sången “Vanliga dagar” av och med Maria Gustin Bergström. Sången tog tag i mig när jag hörde den. Det kändes som om den handlade om mitt liv och den verklighet som jag befann mig i. En del dagar rullar på och märks nästan inte. Andra dagar kan vara mer kämpiga där ens tålamod sätts på prov och man längtar tills dagen är slut för att hoppas på en ny, bättre dag. Det som blev tydligt för mig i sången “vanliga dagar” är att oavsett hur dagen är så är varje dag en gåva från Gud. Oavsett vilka färger som dagarna är fyllda med så är de en del av det liv jag lever. Min bön och vilja är att låta Gud finnas med i alla färger som finns i min dag. Ibland kan det vara svårt att vara tacksam över den dag man fått. Då kan det vara bra att, när man sitter på sängkanten på kvällen, skriva ner ett “tack” till Gud. Det kan vara något kort, t ex “tack för att det regnade mindre idag än igår” eller “tack för mina vänner”. Känslan att lägga huvudet på kudden när man avslutat dagen med en tackbön är väldigt skön.

Sofia Lundberg
Vanliga dagar när allt rullar på
vardagens lista är så lång.
Tiden försvinner lika fort som den kom, 
jag förundras hur dagarna går.

Vanliga dagar när allt känns så lätt
allt liksom funkar av sig själv.
Tålamod, glädje är en grund för min dag,
ändå glad för små stunder av frid.

Är så tacksam för livet, alla dagar jag får
vet att allt är en gåva här för mig.
Vanliga dagar då timmarna går
vill jag leva i ljuset av Dig.

Vanliga dagar när allt känns så tungt.
Trötthet förlamar själens kraft. 
Inget fungerar och stubinen är kort och 
jag längtar till vilan Du ger.

Är så tacksam …..

Fyll mina dagar med närhet till Dig, 
påminn mig vad Du har att ge. 
Hjälp mig att minnas att Du går här bredvid, 
Du som delar mitt liv som det är.

Är så tacksam…..

(Text och musik Maria Gustin Bergström)
Lyssna på låten på Spotify här: http://open.spotify.com/track/01FlG0tq1wI1Ld2SHHCpPF