Patientberättelse 12

Rebecca

Efter en vistelse utomlands blev jag utsatt av en man som våldtog och ströp mig om vart annat. För att väcka mig bet han mig på kroppen. Han blev avbruten av en förbipasserande, som hört mig skrika vid ett tillfälle, och denne tog till slut mod till sig och skrek att han skulle ringa polisen.

Mitt mod infann sig en vecka senare och jag anmälde händelsen. Han återfanns ett år senare och efter 3 års kamp i rätten fick han en dom. Livstid fängelse med möjlighet till villkorlig frigivning efter 10 år. Jag fick samtalsterapi under rättegångens utsträckning men efter domen åkte jag tillbaka till Sverige. Efter lämnade jag en flicka från ett långvarigt förhållande. Hon var inte min på papper men i alla andra aspekter. Det blev ett annat trauma som jag la på hyllan. Utöver ångesten kom fysiska bekymmer som eksem och håravfall och jag var ängslig över att göra det mest vardagliga sysslor som jag annars gjort under 26 års tid.

Till slut fick jag en kontakt genom brottsofferjouren vilket lättade och stillade mycket av min ängslan men två år senare väntar jag mitt första barn. Sommaren 3 år senare kommer barn nummer två och livet känns bättre än på länge. Tills jag får ett samtal att det är dags för förhandlingar och jag gick rakt in i väggen. Detta är då alltså 10 år efter angreppet.

Efter många om och men får jag äntligen komma till ASTA efter att jag diagnostiserats med PTSD. Sakta men säkert hittade jag en väg och ett förhållningssätt till min situation som jag trodde att jag aldrig skulle ta mig ur. Och jag har idag verktyg att handskas med mina känslor. Jag har börjat få mitt liv tillbaka och kan handskas med mina hinder som numera enbart gästspelar istället för att rota sig.

Utan ASTA kan jag inte tänka eller föreställa mig min vardag idag. Genom dem kan jag bättre balansera ett liv med jobb, sambo, barn och andra relationer. Även förlusten av ett barn som jag lämnat i desperation och rädsla.