Förvanskat beslut nu korrekt handlagt.

Av , , Bli först att kommentera 0

Asta-mottagningen flyttades in ”i linjen” i psykiatrin. Men det räckte inte med organisationsförändringen. Det blev en kvalitativ förändring av verksamheten också. Trots att beslutet som fattades enbart gällde var rutan ”Asta-mottagningen” skulle finnas i organisationsplanen. Asta fick försvinna och tjänsterna som följde med  fick bli en integrerad del i den ordinära psykiatriverksamheten.

Nu idag har Regionstyrelsen för första gången fattat ett beslut; att föreslå Regionfullmäktige att anse Moderaternas motion om att återupprätta Asta-mottagningen besvarad. Vad betyder det?

Det betyder att nu har politiken sagt att det var ok att förvaltningen la ner Astamottagningen utan att det fanns ett beslut om det. För det tidigare beslutet innebar att Astamottagningen skulle bevaras i den nya organisationen.

Man kan diskutera om det är en demokratisk brist att förvaltningen förvanskar den politiska viljan – helt på eget bevåg. Jag anser det.

Man kan diskutera om beslutsunderlagen är tillräckliga när politiken fattar ett beslut som förvaltningen lätt som en plätt kan runda. Jag anser inte det.

I sakfrågan om vikten av att behålla behandling med samma kvalitativa egenskaper som Astamottagningen hade, vill jag bara påpeka följande:

Om den vård den ordinära psykiatrin bistår med hade varit bra och effektiv för gruppen sexualbrottsutsatta så skulle det inte finnas anledning att arbeta så hårt att återupprätta Asta-mottagningen. Men faktum är att de patienter som sökte sig till Asta-mottagningen redan fått vård och behandling av den ordinära psykiatrin. Inte bara en gång utan under många år. Utan att de upplevt någon lindring av sina besvär som grundats av våldsutsattheten.

90 % av dem som söker sig till WONSA, för en liknande behandling som Asta-mottagningen gav, har efter många år inom den ordinära psykiatrin FORTFARANDE grav PTSD. Behandlingen de fått hjälper inte!

All logik säger att då borde man rimligen byta strategi och återupprätta Asta-mottagningen. Om man ville att de allra svårast sexualbrottsutsatta skulle få en adekvat vård.

Idag vet vi – majoriteten i Regionstyrelsen anser att den kritik som vi i ”Initiativet Stäng inte Asta” och andra patientföreningar för sexualbrottsutsatta framfört inte är något värd.

Beslutet idag har rättat till den demokratiska bristen. Men bristen i vården är långt ifrån löst.

 

Här är en bild från överlämningen av namninsamlingen:

Niklas Sandström (M), LiseLotte Olsson (V) och Peter Olofsson (S)

 

Pressmeddelande

Av , , Bli först att kommentera 2

”Initiativet Stäng inte Asta” överlämnar sin namninsamling för att förmå Region Västerbottens politiker att återupprätta Astamottagningen imorgon, tisdag den 7 september kl 12.40 vid Regionhusets entré, till regionråden Peter Olofsson, LiseLotte Olsson och Niklas Sandström.

Asta-mottagningen var unik i Sverige. Det var den enda offentligt finansierade specialistmottagningen för sexualbrottsutsatta, utsatta för hedersvåld och partnerrelaterat våld i Sverige.

Asta-mottagningen arbetade med våldsutsattheten i fokus. Det var ett sammanhållet team runt patienterna som såg till att patienterna var trygga och trodda så att det blev möjligt att bearbeta de trauman som patienterna fått pga. våldsutsattheten. Behandlarna hade psykoterapiutbildning.

Idag har specialistmottagningen organiserats in i psykiatrins traumalinje. Borta är fokus på våldsutsatthet, trygghet och psykoterapi. Kvar är helt ordinär psykiatriverksamhet. Likadan som på alla andra ordinära psykiatrimottagningar.

Asta-mottagningen var sedd som en förebild i landet av förra jämställdhetsministern och hade mycket goda resultat. Ca 80 % av de om fått behandling på Asta-mottagningen hade inget behov av hjälp från psykiatrin ett år efter avslutad behandling. En framgångsrik metod för gruppbehandling gav Asta-mottagningen möjlighet att lägga mer resurser på de allra svårast utsatta brottsoffren. De patienterna står idag utan adekvat vård.

Patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen har båda två satt fokus på patientens medverkan till sin egen behandling och att patienten ska ha rätt att välja vilken behandling hen vill ha. Region Västerbotten har i och med denna omorganisation berövat patienterna denna rätt.

Vi uppmanar Region Västerbottens politiker att stå för de feministiska åsikter de så ofta säger att de har.

Ge även de allra svårast utsatta kvinnorna rätten att läka!

Patientberättelse 13

Av , , Bli först att kommentera 2

H

”Men varför fortsätter du tänka på er relation, det var ju så länge sedan nu. Du måste sluta med det, det förstår du väl!”.
Vårdpersonalen tittar på mig med vassa ögon. Jag sitter på en vårdcentral för att ha sökt hjälp för mina problem med att jag är konstant på spänn, lättstressad och ångestfylld över vardagen. Det är cirka 7 år sedan som jag lämnade en destruktiv, mörk och stundtals farlig relation bakom mig.

Gränsen var nådd när han, sittandes på min bröstkorg, skrek att jag skulle dö, för att därefter storma ut i köket och slita ut knivlådan. Jag låg kvar. Det var en märklig känsla. ”Dör jag så dör jag”. Ingen panik, bara apati där jag låg på golvet med saliv i ansiktet efter hans skrikande. Nu dog jag inte, han stängde till slut in sig i sitt sovrum medan jag låste in mig på toaletten.

Det var inte första gången, absolut inte. Stryptag var mer eller mindre vardag, han försökte kasta ut mig naken i hans trapphus mitt i natten, han lämnade mig längsmed vägkanten mitt i skogen i ett län där den enda jag kände var honom, han hade kastat mig längsmed golvet, slagit sönder tallrikar, solglasögon och slagit hål på väggar. I min värld var det jag som var problemet, även om jag någonstans förstod att det inte var såhär det skulle vara. Det tog enorm kraft att lämna, och idag är det ungefär åtta år sen.

Jag sökte hjälp för de psykiska besvären kopplade till övergreppen flertalet gånger inom både psykiatrin och allmänvården, med varierande resultat. PTSD. Till slut fick jag ett ord att nyttja för de svårigheter jag upplevde under åren. Efter otaliga vårdbesök utan större verkan så insåg jag att det inte satt i min uppfattning av mig själv och den relation jag hade levt i. Det fanns en naturlig, logisk förklaring till min osäkerhet och oro kopplade till relationer. Och efter många om, och men, hittade jag tillslut den hjälp jag så länge hade letat efter men aldrig fått. ASTA-teamet i Umeå.

Jag fick omgående en plats i en gruppbehandling. Och för första gången kände jag mig inte onormal. Vi satt där, sex tjejer med olika upplevelser relaterade till övergrepp och våld, och tre behandlare. Och det jag kände var helt okej. Det var inte farligt, det var inte märkligt. Det var trauma.

Den specialistkompetens som ASTA sitter på är LIVSNÖDVÄNDIG för personer som upplevt våld i nära relation, sexuella övergrepp och andra traumatiska upplevelser. Att montera ner en av Sveriges få mottagningar som aktivt arbetar med detta skulle få förödande konsekvenser. Traumavård behöver ytterligare utrymme och synliggörande, inte motsatsen.

Svik inte de individer som varje dag lever med sviterna av övergrepp. Det är både ett önskemål och en begäran. Varje år mördas omkring 17 kvinnor av en man de har eller haft en partnerrelation med (Unizon.se). Var inte en del av problemet. Bistå med det som behövs. Hjälp, vård och behandling av de som utsätts.
Allt annat är inhumant.

Var fjärde 18-åring har varit utsatt för sexuella övergrepp.

Av , , Bli först att kommentera 2

Stiftelsen Allmänna Barnhuset lämnade den 30 augusti sin senaste rapport till regeringen.

 

En ny studie som Stiftelsen Allmänna Barnhuset överlämnar till regeringen idag visar att andelen 18-åringar som utsatts för sexuella övergrepp ökat från var femte till var fjärde sedan år 2014. Drygt var tredje flicka uppger att hon har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp under sin uppväxt.

 

Drygt 3 000 gymnasieelever i slumpmässigt utvalda skolor har fått svara på frågor om deras erfarenheter av sexuella övergrepp och sexuell exploatering under uppväxten. Resultaten från studien visar en stabil situation på flera av de områden som undersökts, men även en rad försämringar sedan tidigare studier.

Det har skett en signifikant ökning vad gäller förekomsten av sexuella övergrepp sedan 2014. Det är inte längre var femte elev som uppger att de utsatts för övergrepp utan var fjärde elev och det är flickor som i högre utsträckning är utsatta, enligt årets undersökning. Drygt var tredje flicka uppger att hon har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp under sin uppväxt.

– Eventuellt kan en del av ökningen handla om att det blivit lättare för ungdomar att definiera det de varit med om som övergrepp och att de därmed kunnat ange det i enkäten. Men, oavsett vad ökningen beror på så är situationen allvarlig och ingenting tyder på att den förbättras, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola.

En större andel ungdomar än vid förra studien har skickat avklädda bilder eller filmer på sig själva via internet och en större andel av de ungdomar som haft sex via nätet hade känt sig pressade eller tvingade. Ökningen fanns hos bägge könen, men var större för flickorna.

Det har även skett en markant ökning av självskadebeteende och andelen unga som skadat sig med sex har ökat sedan föregående studie. Flickor är betydligt mer utsatta än pojkar både när det gäller självskadebeteende generellt och att skada sig genom sex.

Andelen gymnasielever som uppgav att de har sålt sex har däremot legat stabilt under tidsperioden 2004–2020/2021.

– De ungdomar som någon gång sålt sex var liksom de ungdomar som skadade sig med sex betydligt oftare utsatta för sexuella övergrepp än andra elever. En följd av att utsättas för sexuella övergrepp kan vara att utveckla destruktiva beteenden som ett led i försöken att hantera det som hänt. Genom att tidigt fånga upp de barn som utsätts för sexuella övergrepp och erbjuda dem skydd, stöd och rehabilitering kan en sådan utveckling stoppas, säger Linda Jonsson, lektor i socialt arbete vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola.

Eleverna skattade över lag sin hälsa sämre än 2014. Försämringen är statistiskt säkerställd och återigen större för flickor än för pojkar. Hälsan försämrades dessutom för varje insamlingsperiod, de ungdomar som svarade efter det att gymnasieskolorna stängdes skattade sin hälsa sämre än de som svarade innan stängningen.

– Vi vet ännu inte om ohälsan minskar när restriktionerna lättar och livet återgår till mer normala former. Men det är troligt att det finns en grupp unga som kommer att behöva mycket stöd för att ta igen sådant de missat under pandemin och må bra igen, säger Åsa Landberg, leg. psykolog och sakkunnig på Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Bakgrund till studien

På uppdrag av Stiftelsen Allmänna Barnhuset har forskare från Ersta Sköndal Bräcke Högskola tillsammans med Statisticon genomfört en kvantitativ studie bland unga i gymnasieskolans år 3. Detta är den fjärde stora nationella studien på området ungdomars sexualitet och utsatthet för sexuella övergrepp och sexuell exploatering som har finansierats av regeringen. Svaren går att jämföra med tidigare år då samma frågor har ställts vid samtliga undersökningar.

Denna studie ställer även frågor kring några nya områden, bland annat ungdomars användning av och attityder till pornografi och ungdomars erfarenhet av och kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck, synen på jämställdhet, friskfaktorer, affektreglering, funktionsnedsättning, erfarenheter av #metoo rörelsen men även frågor som hur Covid-19 med distansundervisning påverkat eleverna.

Länk till rapporten:

https://www.allmannabarnhuset.se/produkt/unga-sex-och-internet-efter-metoo/

 

Kvinnojouren larmar.

Av , , Bli först att kommentera 3

Hos Kvinnojouren ökar trycket.

Vi i ”Initiativet Stäng inte Asta” har samtalat med representanter för Kvinnojouren i Umeå.

Trycket på Kvinnojouren ökar och behovet av hjälp att finansiera psykoterapi för de sexualbrottsutsatta ökar. Här nedan ser ni Kvinnojourens uppdatering på Facebook söndagen den 30 augusti:

 

 

För snart ett år sedan gjorde region Västerbotten en omorganisering vilken gav som konsekvens att den livsviktiga och mycket uppskattade Asta-mottagningen raserades.
Asta-mottagningen har betytt oerhört mycket för de kvinnor med behov av traumabehandling vi träffat genom åren.
Den 21:a september kommer en motion på regionfullmäktige om att återskapa Asta-mottagningen. Vi vill att alla politiker som säger sig bry sig om våldsutsatta kvinnor tar sitt ansvar och räddar det som räddas kan och beslutar om att återskapa och bygga upp en ny Asta-mottagning!
Sök upp gruppen Stäng inte Asta här https://www.facebook.com/groups/stang.inte.asta eller läs mer på deras blogg https://blogg.vk.se/…/07/14/vilka-vad-ar-stang-inte-asta/

Här är Kvinnojourens uppdatering på Instagram:

Patientberättelse 12

Av , , Bli först att kommentera 2

Rebecca

Efter en vistelse utomlands blev jag utsatt av en man som våldtog och ströp mig om vart annat. För att väcka mig bet han mig på kroppen. Han blev avbruten av en förbipasserande, som hört mig skrika vid ett tillfälle, och denne tog till slut mod till sig och skrek att han skulle ringa polisen.

Mitt mod infann sig en vecka senare och jag anmälde händelsen. Han återfanns ett år senare och efter 3 års kamp i rätten fick han en dom. Livstid fängelse med möjlighet till villkorlig frigivning efter 10 år. Jag fick samtalsterapi under rättegångens utsträckning men efter domen åkte jag tillbaka till Sverige. Efter lämnade jag en flicka från ett långvarigt förhållande. Hon var inte min på papper men i alla andra aspekter. Det blev ett annat trauma som jag la på hyllan. Utöver ångesten kom fysiska bekymmer som eksem och håravfall och jag var ängslig över att göra det mest vardagliga sysslor som jag annars gjort under 26 års tid.

Till slut fick jag en kontakt genom brottsofferjouren vilket lättade och stillade mycket av min ängslan men två år senare väntar jag mitt första barn. Sommaren 3 år senare kommer barn nummer två och livet känns bättre än på länge. Tills jag får ett samtal att det är dags för förhandlingar och jag gick rakt in i väggen. Detta är då alltså 10 år efter angreppet.

Efter många om och men får jag äntligen komma till ASTA efter att jag diagnostiserats med PTSD. Sakta men säkert hittade jag en väg och ett förhållningssätt till min situation som jag trodde att jag aldrig skulle ta mig ur. Och jag har idag verktyg att handskas med mina känslor. Jag har börjat få mitt liv tillbaka och kan handskas med mina hinder som numera enbart gästspelar istället för att rota sig.

Utan ASTA kan jag inte tänka eller föreställa mig min vardag idag. Genom dem kan jag bättre balansera ett liv med jobb, sambo, barn och andra relationer. Även förlusten av ett barn som jag lämnat i desperation och rädsla.

Region Västerbotten struntar i patientlagen.

Av , , Bli först att kommentera 0

Patienten har rätt att välja vård!

Här nedan följer ett stycke ur förarbetena till patientlagen (2014:821).

Läs och begrunda. Vi menar att Region Västerbotten helt struntar i patientens rättigheter i samband med omorganisationen av psykiatrin. Vi menar att patienternas rätt att välja psykoterapi som huvudsaklig behandlingsmetod helt har försvunnit när Asta-mottagningen lags ner och dessutom avtalen med de privatpraktiserande psykoterapeuterna sagts upp. Idag finns ingen adekvat vård för de sexualbrottsutsatta med de allra värsta skadorna. Inte heller finns det ett varierat utbud av behandling där våldsutsattheten ligger i fokus i behandlingen.

 

Så här säger propositionen (prop/2013/14:106 s 75-76) som låg till grund för patienlagen (2014:821)::

Som en följd av den snabba medicinska utvecklingen, t.ex. har antalet behandlingsalternativ blivit fler, har kraven på information och patientens delaktighet i det kliniska beslutsfattandet ökat. Många behandlingsbeslut föregås dessutom av en vägning av måttliga förbättringar i välbefinnande mot små men inte obetydliga risker för patienten. Hänsyn måste också tas till att patienter ofta gör vitt skilda bedömningar av riskerna och nyttan med olika behandlingsalternativ. Vidare syftar en allt större del av vårdinsatserna till att förbättra patienternas livskvalitet. Bedömning av livskvalitet varierar också mellan individer. I dessa frågor är patienten expert och rimligen i de flesta fall bäst skickad att bedöma effekterna av de behandlingsalternativ som finns om patienten får tillgång till information. En ökad andel av sjukvården sker dessutom i hemmet, vilket bl.a. förutsätter en ökad andel egenvård och insatser från anhöriga.

Hälso- och sjukvården ska därför, enligt hälso- och sjukvårdslagen, förkortad HSL, när det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. En liknande bestämmelse finns i patientsäkerhetslagen. Patienten ska sedan erbjudas den valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat. I förarbetena till bestämmelsen i HSL (prop. 1998/99:4 s. 26) anges att de behandlingsalternativ som patienten erbjuds och kan välja mellan ska vara medicinskt motiverade och förväntas vara till nytta för patienten med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan. Begreppet nytta ses här från individens utgångspunkt och innefattar såväl hälsa som livskvalitet. Möjligheten att välja behandlingsalternativ gäller både för den öppna och slutna vården.

Enligt förarbetena ska patienten ha möjlighet att välja ett visst behandlingsalternativ även om det är dyrare än de andra alternativ som kan finnas för att behandla en sjukdom eller skada. Annars skulle möjligheten att välja behandling i praktiken vara skenbar i många situationer. Samtidigt måste det finnas gränser för hur stora kostnadsökningar som kan accepteras med hänsyn till den förväntade nyttan för patienten. Proportionerna mellan kostnader och förväntad nytta måste vara rimliga när det finns flera alternativ. Det får anses godtagbart att den förväntade nyttan inte får vara ringa eller försumbar i förhållande till de merkostnader ett visst behandlingsalternativ kan medföra (a. a. s. 27).

Enligt förarbetena finns det också anledning att se annorlunda på kostnadsökningar för ett visst behandlingsalternativ vid allvarlig sjukdom eller skada än vid mindre allvarlig sjukdom och bagatellartade åkommor. I detta sammanhang bör det understrykas att det inte är givet att den medicinskt ansvarige och patienten värderar de icke-medicinska effekterna av olika behandlingsalternativ på samma sätt. Härtill kommer att de individuella variationerna är stora. Patienter gör inte sällan vitt skilda bedömningar av vad som är ökad livskvalitet och värderar också risker på olika sätt. Patientens egen värdering bör således i dessa hänseenden tillmätas stor betydelse om det rör sig om allvarlig sjukdom eller skada även om det medför kostnadsökningar. I dessa fall bör toleransen för kostnadsökningar vara betydligt större än om det rör sig om mindre allvarliga tillstånd. Är det fråga om en bagatellartad åkomma får det å andra sidan anses godtagbart att inte acceptera några kostnadsskillnader alls (a.a. s. 27).

M, L, och KD lyssnar, förstår och agerar

Av , , Bli först att kommentera 5

Möte den 23 aug

”Initiativet Stäng inte Asta” hade ett möte den 23 augusti med Elmer Eriksson (M), Betty-Ann Nilsson(KD) och Marianne Normark (L).

Vi är väldigt glada över att alla tre partierna står upp för de sexualbrottsutsattas rätt till adekvat vård.

De representanter vi mötte förstår att det behövs en avskild plats för behandlingen för att patienten ska kunna känna sig trygg. Att hela teamet ska vara samlat där behandlingen äger rum.

De förstår att det behövs psykoterapi för att läka de skador som uppkommer vid sexualbrott. Det går inte att knäppa med fingrarna och tro att 10-20 behandlingstillfällen med KBT, DBT eller liknande metoder ska ge resultat. Skadorna är för djupa.

De förstår att det är viktigt att utgå ifrån att patienterna har varit utsatta för brott och att behandlingen måste utgå ifrån den omständigheten.

De förstår att det behövs en specialistkompetens som enbart sysslar med den här typen av frågor för att kunna möta alla typer av sexualbrottsutsatta. Det finns ju så många typer av sexuellt våld och så många typer av reaktioner av brotten. För att kunna sprida vidare kunskapen i länet måste det finnas ett ställe där kunskapen samlas. Annars finns ju inget att sprida vidare.

Tack för ett givande möte!

 

 

Patientberättelse 11

Av , , Bli först att kommentera 3

Anna

När jag var barn var jag utsatt för sexuella övergrepp av min far, min bror samt en utomstående i byn. Det var mer eller mindre varje dag. Jag försökte berätta för min mor. Hon trodde mig inte. Jag var en ”psykiskt sjuk hora”. Det
enda jag hade som tröst var maten, och katterna. Utan dem skulle jag vara död idag.

Den psykiska misshandeln från min mor var kronan på verket. Eftersom jag var en ”hora” enligt mamma så for jag till pojkarna i byn, så fick dom göra vad dom ville med mig.
När jag började skolan trodde jag det skulle bli bättre. Men där blev jag mobbad för att jag var tjock och hade ett annorlunda beteende. Jag valde att fokusera på min manliga lärare. Jag tog med mig kort på mina bröder och min far, så dom skulle förstå att jag var utsatt för övergrepp. ”Vilka fina bröder, och fin pappa du har”. Jag trodde de skulle förstå.

Jag sökte till sjukvården, sjuksyster, med flera, under årens lopp för mina kroppsliga symptom. In och ut hela tiden.

När jag började gymnasiet trodde jag att det skulle bli bättre. Jag flyttade till en syster, som då var alkis. Jag började dricka med henne. Jag låg runt som ett självskadebeteende. Jag var ju hora.
Under gymnasiet började jag må sämre och sämre. Jag tog kontakt med kuratorn på skolan. Jag berättade allt. De gjorde därefter hembesök och jag fick börja gå på barnpsyk. Men min mor tvingade mig att sluta… Jag var så rädd för henne. Jag mådde sämre och sämre.
Jag tog kontakt med skolläkaren som jobbade på vårdcentralen och berättade för honom. Han, socialen, sjuksyster med flera gjorde hembesök. Det blev inget bättre.

Jag trodde att jag skulle bli flyttad hemifrån, men det blev hundra gånger värre. Mammas psykiska misshandel och övergrepp skedde dagligen. Gymnasiet ville att jag skulle sluta skolan. Jag ville ej det. Jag flyttade tillbaka hem och åkte buss till skolan.
När min bror flyttade hemifrån läste jag upp mina betyg från 1,6 till 3,6 på ett år. Det var en stor seger.

Efter gymnasiet fick jag jobb på en ICA-butik. Jag jobbade i stort sett dygnet runt. Levde i två världar. Låg under sängen med knivar. Brände räkningar från Kronofogden och eldade upp pengar. Skar mig, satt i badkaret och hällde upp Klorin där jag låg, för att rena mig själv från övergrepp av vuxna män.
En dag kom min mor in på jobbet och skrek att jag var en tjock hora. Därefter tog mina kollegor in mig på psykiatrin, avdelning 4. Jag tänkte ta mitt liv. Jag åkte in och ut från psyket i omgångar. Jag sa att, får jag piller så blir allting bra. Jag var rädd att ty mig.

Till slut fick jag två arbetsterapeuter inom psyket, Bertil och Helle. Vi började träffas hemmavid och jobba med mina funktionshinder. När jag träffade Helle så bar jag kostym. Jag skulle bli man, kvinnor var ju bara kärringar. Vi gick ut och åt lunch. Från början var det bara övergreppen som vällde ur mig. Sen sa Helle: “när övergreppen kommer till dig när du äter så kan vi prata om det senare, så att mat blir mat”. Sådär jobbade vi. Helle var min fasta punkt. Jag sa upp mig från mitt jobb och blev därefter heltidssjukskriven. Jag hade Helle som kontakt i många, många år. Därefter tog vi kontakt med ASTA där jag fick gå i gruppbehandling, samt bad. Det var ett par jobbiga år – men dom bästa. Jag träffade andra
och jag blev trodd. Under resans gång tog jag kontakt med skolpersonal från gymnasiet och neråt. Gymnasiet hade tyckt att jag skulle gå i särskoleklass. Träffade gamla mobbare som hade sett övergrepp från min bror och byafolk.

Hur lever jag idag? Gift sedan 21 år. Lever för mina katter. Min familj vill inte veta av mig, dom har aldrig trott mig. Jag har bra arbetskamrater. Gått ut offentligt med min historia i över 20 år och berättat om vilka skador övergreppen orsakat. Jag har fått in flera personer till ASTA-teamet, hur de ska gå tillväga för att söka hjälp. Det är jag glad för. Jag skulle gärna föreläsa ytterligare.
Har föreläst med Agneta Lundström och Gun Stenmark på Specialpedagoglinjen. Samt olika skolor med Agneta Lundström.

Man ska aldrig döma ut en annan.
Det finns alltid en historia bakom.

.

Socialdemokraterna är utan självinsikt

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag trodde att jag skulle falla baklänges…

när jag läste ett inlägg på Facebook från Socialdemokraterna i Västerbotten.
De säger: ”Att ta bort den allmänna hälso- och sjukvårdens finansiering och införa försäkringslösning som alla inte har råd med är ett dråpslag mot de sjuka och mot svensk sjukvård. I ett starkt samhälle ska rätten till en förstklassig sjukvård, oavsett plånbok, kön eller bostadsort, vara en självklarhet.”
Vad gör då socialdemokraterna i Västerbotten.
Jo de lägger ner specialistmottagningen Asta och lämnar patienterna med oavslutad behandling för de sexualbrott de varit utsatt för.
Patienterna tvingas söka sig till privata behandlare, OM DE HAR RÅD, för att avsluta sina behandlingar.
Till råga på allt avslutar Region Västerbotten de avtal om psykoterapi hos privat psykoterapeut med psykodynamisk inriktning som patienter kunnat få tillgång till för kortare behandlingsperioder. (Se protokoll HSN 210617 §91)
Det vore en sak om Socialdemokraterna stod för att de slänger ut patienter från den offentligt finansierade sjukvården men nu försöker de påstå att de värnar patienterna. Man baxnar!
Idag söker sig flera utslängda patienter till Kvinnojouren för att få hjälp med pengar till behandling.
Man undrar varför Socialdemokraterna och Anna-Lena Danielsson, ordf i HSN, inte har självinsikten om hur de politiska besluten slår för patienterna. Eller är det andra patienter än de sexualbrottsutsatta de värnar om?
Utdrag ur protokoll från HSN 210617 §91: