30 april 1988 – för exakt 30 år sedan – kördes den sista delade V65-omgången på Umåker.

…det var sista året med de gamla totomaskinerna på Umåker (dunka-dunka med en bong för varje spel).
…det var också sista året Berth Johansson blev champion på Umåker och var i centrum i en annonskampanj som ATG och Posten delade på i tidningarna.
…Big Spender genomförde sin sista säsong sju år gammal och vann Guldbjörken lätt från ledningen före Keyson Jons och Gissle.

Nu är det inte många veckor kvar till Umåkers (hela) V75-omgång, lördagen 21 april.
Det där med delad omgång behöver kanske förklaras för somliga.
Det var nämligen så att mindre banor som Umåker inte hade egna fulla omgångar den här tiden. V65 var riksspelet som funnits sedan 1974 och det dröjde 15 år innan en (på den tiden) småbana som Umåker fick arrangerar samtliga sex lopp på kupongen och bjuda in till en riktigt stor dag.

Men det var så klart fest ändå 1988.

ATG och Posten samannonserade i landsortspressen och i stora annonser förklarades hur sporten och spelet hängde ihop och gick till.
Jan-Erik Erikson var regerande champion 1988 men i Umeå var Berth Johansson fortfarande den mest kände tränaren och användes som dragarnamn i annonserna.
I annonsen ovan (nästan helsidor i VK) fick läsarna lära sig att fylla i en kupong och tänka spel. I en annons tidigare den veckan hade man gått igenom hur tidningarnas spelbilagor och travprogrammen skulle tolkas på bästa sätt.
Allt i jag-form. En reklamtext utformat som att det var Berth som berättade alltihopa.

Slutligen fick Berth Johansson tippa loppen och det blev väl att han flaggade lite för Big Spender ändå, naturligtvis med tillhörande varningar om att man inte kunde ta något för givet.
Big Spender hade glansåren bakom sig men vann ändå väldigt enkelt den här V65-dagen efter att ha inlett första varvet efter löjliga 1.18,0 och sedan sprintade undan sista 1000 i överkant 1.13,0. Värsta hotet Pale Amber (Jan-Erik Eriksson) galopperade dubbelt.
Vinnaroddset på Spendern blev 1,30!

Big Spender – Umåkers största stjärna genom tiderna – gjorde bara tolv starter efter Guldbjörken 2008 och tjänade lite drygt 200 000 kronor till i karriären som totalt inbringande 3,7 miljoner (35 segrar på 75 starter).

Jan-Erik Erikson vann klass III med Imitation.
Åke Svanstedt vann det tredje V65-loppet med Remington Steele.
Övriga tre lopp kördes på Åmål. Umåker delade de flesta V65-omgångar med Åmål.

Anders Fredriksson är sportreferent och Solvallas stående speaker. 1988 var han chef på Umåker.
– Vi är mer eller mindre lovade en komplett tävlingsdag nästa år, och jag hoppas och tror att vi kan få två, sa Fredriksson efter tävlingsdagen 1988.
Trots ett nytt totorekord var Fredriksson inte nöjd med omsättningen. Till hösten skulle de nya totomaskinerna komma. Nya moderna som ”man kunde spela både vinnare, plats och V5 och ta ut vinter i samtliga luckor”.
Det var de gamla maskinerna banan hade 1988, där varje tia eller hundralapp blev en kupong. 500 vinnare i hundrakronorsluckan= fem dunk.
– Med de nya maskinerna spar man tid, man slipper först köa för att lämna in V5, sedan för att hämta spelvinster och ställa sig i en tredje kö för att spela ett nytt lopp, sa Anders Fredriksson.

Att göra alla spel o c h hämta ut i samma kassa var högteknologi 1988.

Vykort från 1980-talet.

1984 började Berth Johansson köra i Postens färger. Året efter tog tränaresset från Umeå karriärens största seger i Svenskt Travderby med Big Spender – en femetta även för postens dåvarande marknadschef, Umeåbon Martin Jansson.

Jansson var styrelsemedlem på Umåker 1989 till 1994 och var vid tiden marknadschef för Posten i Västerbotten.
Postens färg var gul, inte blå som på senare år. Martin Jansson var travintresserad och i Västerbotten fanns en mycket skicklig travtränare och kusk som körde i gult och blått.

Posten hade vid tiden gjort en stor omorganisation och regionaliserat. Ett regionkontor placerades i Umeå som omfattade Västerbottens län. V65 var det största riksspelet i travet och svenskarna lämnade in sina kuponger på Posten.

På 1980-talet hade det blivit vanligare och vanligare att kuskarna hade reklam på sina dresser.
Stig H Johansson hade Sabis och BPA bland annat.
Posten hade Berth Johansson med 14 championat på hemmabanan, det första 1958 och sista gången alltså 1988.

– Jag vet inte om jag var inblandad i just den här annonsen. Men vi anlitade ofta kuskar på ute på postkontoren den här tiden. Berth Johansson var en del på ”Umeå ettan” (centrala postkontoret) och satt där med dressen på, säger Martin Jansson.

Han kommer från Örnsköldsvik och minns Postens kampanj i Nolaskogs när V65 kom till Solänget första gången.
– Jag har bilder från V65 i Övik när V65 kom till stan och Posten var inblandade då också. Det finns många faktorer till varför V65 blev så populärt och en av Gert Lindbergs och Remy Nilssons idéer var att engagera kuskar och tränare på varje bana som skulle ut till folket innan de stora tävlingarna, berättar Martin Jansson.

Örnsköldsvik bjöd bland annat på populäre Säterbest med sin ägare, tränare och kusk Bertil Ödmark. Ett tag världsrekordhållaren Säterbest, från Arnäsvall.

– Det var en tjusig häst och Bertil en man som hade nära till skratt. Säterbest var precis som en hund. En lydig hund. Vi tog honom till postkontoret ”Övik 1”som låg inne i centrala Ö-vik. Det var mycket folk som såg på när Ödmark lastade av hästen inne på postgården och sedan gick Bertil runt utanför på det lilla torget. Sedan gick han in på postkontoret med hästen. En kort sväng bara men han var trots allt inne på posten med Säterbest. Bara för showen, berättar Martin Jansson.
Bilder på Säterbest på Posten kommer snart i bloggen…som ett brev på posten höll jag på att skriva.

När vi ändå är inne på Solänget och Örnsköldsvik.
Avslutar med en reklambild för Hägges kakor från slutet av 1960-talet, hämtad från en baksida på tidningen Travrapsodi.
Bageriet finns ju fortfarande i Örnsköldsvik så egentligen är det här lite reklam.
Vilken fin bild. Jag har kört den på min privata facebook en gång.

Gammal reklam är så härligt enkel och aningslös på något sätt.
Här är det fika på gång. En kvartett Umåkersprofiler tar sig lite kaffe och småkakor. Gänget är från vänster Kenneth Åström, Ulf Bäckman, Magnus Cedergren och Olle ”Lappen” Lindqvist.
Hästen heter Snack (därav ordvitsen) som i slutet av sin karriär tränades av Kenneth ”Munken” Näslund på Solänget.

Bageriet är Hägges som startades 1956 av kusinerna Thage och Torsten Häggström i Örnsköldsvik.
Travintresset var stort. Stall Hägges första tränare var Sven Helsing (proffs på Solänget). Därefter Olle Lindqvist (Lappen har Hägges-dressen på bilden) samt Torbjörn Forslund.
(Peter Fahlén och Ivan Hellström hjälpte mig med uppgifterna).

Kuriosa om bagarna: Äldre tiders oddstavlor såg ju ut som klockor. Solänget hade en där en lampa tändes på numret med lägst odds. En favorit.
Anders Lindqvist berättar att några av de större bagarna i Örnsköldsvik kunde tävla med att släcka varandras lampor i toton.

– Nu ha dem spela ner nian till favorit – så nu går jag och släck´lampa hans!

Jag har Frank Andersson i de sparade autografblocken. 

Namnteckningen tog på Åhléns i Umeå i slutet av 1970-talet. På bilden sitter Frank och signerar affischer och den uppmärksamme ser att de kostade 20 kronor i kassaapparaten.

Brottaren Frank Andersson tog fyra EM-guld, tre VM-guld och ett OS-brons under sin karriär. Det här besöket i Umeå var efter något av VM-gulden minns jag.

En mycket svag travkoppling detta…så den här gången gömmer jag mig mer än vanligt bakom min programförklaring till Wikners TRAVliga blogg. ”En blogg om trav, nostalgi och NONSENS”.

Det är jag som är pojken till vänster om brottarens utsträckta arm i bild, med Ingemar Stenmark-mössan. En klassisk röd-vit Nallemössa. Andra jag känner igen är Lars Lind (strax vänster om Franks huvud) och Zacke Zackrisson, mellan Frank och kvinnan i kassan, en pojke i profil iförd militärkepa.

Den gamle brottaren var kändis på den tiden det inte fanns så många tv-kanaler och kändisar att hålla reda på. Vann man VM och dessutom omskrevs i Expressen och Aftonbladet som en som smet från landslagsträningar och var lite påhittig – ja, då var man stor kändis, en av de största. Frank Andersson är ju mycket travintresserad och har bland annat varit delägare i Red Hot Dynamite hos Timo Nurmos. En jag känner är kompis med Frank och han berättar att Andersson har Timo Nurmos som sin favorittränare. Brottare var emot när ägargänget flyttade Red Hot Dynamite till en annan tränare men blev nedröstad av de andra ägarna.

Äntligen fick jag visa den fina svartvita bilden från uppväxten i bloggen. Att använda Frank Andersson som rubrikstoff är ju heller inte fel.    

Polketta vinner V75 på Umåker 1995 för Micael Melander. Tvåa Bodbäckspålle och Stig Lindmark och in till tredjeplatsen spurtar fuxige Lassas Lavin och Stig H Johansson. Foto: Kanal 75

Umåker gör en satsning mot studenter och bjuder in till Studenthästen, fredagen 6 april, där vinnande lag vinner 5000 kronor.

Första lag ut att anmäla sig blev ”Lag Polketta” med Martin Öström som lagledare. En son till Per Öström som jobbar på travförbundet i Stockholm och i sin tur son till Lars Öström, en av de större profilerna på Umåker genom åren. Lars Öström lämnade Umeå (byn Ansmark) för Sala 2001 tillsammans med hustrun Kicki för att komma närmare barn och barnbarn.

Polketta fick sluta sina dagar 2010, 22 år gammal. Stoet från Umåker var mycket framgångsrik på tävlingsbanan och hennes drygt 1,5 miljoner kronor intjänade gjorde henne länge till det vinstrikaste kallblodsstoet genom tiderna. Lars Öström tränade och fyllde ganska nyligen 84 år.

Sönerna heter Nils och Per. Den senare jobbar på Svensk Travsport i Hästsportens hus i Stockholm och vi stöter på varandra ibland. Det brukar bli surr om det gamla Umåker. Pappan Lars alla hästar. Lemister som Per faktiskt lyckades vinna tre lopp med. Polketta.

– Jag har vunnit fem lopp totalt, på knappa 50 starter, säger Per Öström.

Polketta ägdes av ett gäng som kallade sig Stall Stöt. Per Öström får skriva för bloggen och berätta om hur gänget blev med häst:

”Vi startade Stall Stöt hösten 1988 (handelsbolaget Stall Stöt bildades 1992). De ägare som var med från allra första början var Lars Öström, Lennart Nilzon, Peter Ohlsson, Richard Älgestig, Johnny Nilsson, Nils Öström, Per Öström, Björn Åkerstrand, Jörgen Andersson, Gunnar Hellström, Magnus Johansson och Mats Strandberg. Den gemensamma nämnaren var Umeå universitet där de flesta av ovanstående läste under slutet av 80-talet. Över kaffekoppen i Samhällsvetarfiket föddes idén att vi borde köpa häst tillsammans som ett sätt att odla vårt gemensamma intresse och hålla kontakten allteftersom vi blev klara med våra studier. Under årens lopp har ett antal delägare hoppat av och andra kommit till. De som har hängt med hela tiden är Lars Ö, Nils Ö, Per Ö, Jörgen A och Björn Å”.

Per Öström om Polkettas stora genombrott: ”Det var egentligen i Bergsåker Stora Fyraåringslopp den 27 augusti 1992 som hon i nån mening slog igenom. Det loppet vann hon trots galopp på nytt svenskt rekord (30,4), ett rekord som står sig än idag. Hon mötte då hela fyråringseliten i form av Håenmona, Lovin, Östby Pilen, Nilsby Gutt och norske Freidig Frikk. Micke Melander körde henne för första gången i det loppet och efter det blev han mer eller mindre permanent kusk på henne. En liten anekdot från loppet….en av delägarna blev så till sig i trasorna att hoppade över staketet på publikplats innan alla var i mål (fältet var utspritt) och sprang mot mållinjen. Han tog sista pengar!!!”

Per Öström om alla roliga stunder tillsammans med Polketta:

”Stall Stöt har under åren, inklusive Polketta, ägt totalt 12 hästar. Ingen lika framgångsrik som henne förstås men värda att nämnas är väl Fixmina, Nordanbris och Nordglöd. Vi avslutade bolaget för ca två år sedan. Det finns många roliga episoder att berätta om. Vem i vårt gäng minns inte våra övernattningar i militärtält på bortre lång under Lyckseleveckan, där för övrigt Polketta vann det ärofulla Lars Matsons lopp, med traditionell terrängkrocket och surströmmingsskiva. Eller vår gemensamma resa 1995 till Norge. Polketta hade haft ett fantastiskt år med ca 500 000 kr insprungna det året (bl.a V75-seger på Umåker). Så stallet brände lite pengar genom att flyga till Norge där vi gick på trav, bodde och åt kungligt och gjorde studiebesök hos Arve Gudbrand Blihovde (mannen bakom Atom Vinter). Polketta betalade…”

Västerbottens-Kuriren 3 mars 1976.

Lars Öström är amatör och uppfödare som inspirerat många i travets Umeå, ja i hela Sverige. En hästkarl av den gamla stammen som inte snålade med att dela med sig av sina kunskaper. Eldsjäl är ett slitet ord men skriver man om travnestor Öström finns inget bättre att ta till. Han höll bland annat i licensutbildningar och jobbade ideellt med provloppen i många år.

”Provloppsgeneral” som han kallades. Öström var dock inte provloppsbas från starten. Långtifrån. 1976 startade provloppen på Umåker och banan var enligt uppgift ”första norrländska småbana” med den företeelsen.

Klippet ovan är från VK i 3 mars 1976. Artikeln berättar om att ett stycke travhistoria skulle skrivas på Umåker samma kväll. ”Då körs nämligen det första så kallade ”provloppet på en norrländsk småbana. Slut är det nu på den gamla goda tiden då det i stort sett bara var att lösa körlicens på sekretariatet för att sedan huvudstupa kasta sig in i vilket lopp som helst”, skriver författaren av artikeln.

På den tiden var nya kuskar tvungna att köra minst tio provlopp för att vara kvalificerad för ett ”riktigt” lopp. Mmm…lät inte ”riktigt” säkert det heller, ens på den tiden.

Sportchefen på Umåker, Peter Fahlén, startade sin travbana i Örnsköldsvik.

– Bra att du hittade artikeln. Då vet vi när provloppen startade på Umåker.När jag började köra på Solänget 1977 var det provlopp där men det var nog i den vevan allt började. Lars Öström är den verklige provloppsgeneralen i Umeå. Hur många år som helst hörde vi hans myndiga stämma ljuda över ovalen när han korrigerade kuskars startbestyr! säger Peter Fahlén.

Gullrulle (Erling Wallström) kanske är provloppshästen nummer ett i Umeå. Gullrulle var näsan alltid med.

Publicerar klippet från VK:s sportsidor med lite tips. Kusktipset Fem Tippar V75 hette ju tidigare ”Fem tippar V65” och var med den första omgången med dåvarande stora riksspelet V65, med premiär på Solvalla 18 augusti 1974. ”Fem tippar-konceptet var fotografen Einar Anderssons idé.