Tilde från Skellefteå har hejat fram Propulsion till Elitloppet

Hejade på Propulsion i Guldbjörken på Umåker gjorde Tilde Eriksson (längst till höger) och Elsa Säll. I nederkant av bilden en glad Mira Birgersson.
Foto: Torbjörn Jakobsson, VK

Västerbottens-Kurirens fotograf Torbjörn Jakobsson fångade några unga travfans på bild under Umåkers V75-dag i april. Efter lite detekivarbete vet bloggen nu att det är Tilde Eriksson från Skellefteå som äger halsdukarna.
Tilde står till höger i bild med en halsduk som är riktigt aktuell i helgen då Propulsion är en av favoriterna till slutsegern i Elitloppet.

– Jag ska inte på Elitloppet. Fast egentligen borde man ju ha varit där med en halsduk. Vem jag hejar på i Elitloppet? Någon ur Daniel Redéns stall, kanske mest på Propulsion då, säger Tilde Eriksson.

Tildes pappa är travtränaren Jens Eriksson från Skellefteå. Hon fyller 16 år i sommar och i höstas var hon på en veckas praktik i Daniel Redéns stjärnfyllda stall. Solvallatränaren har fyra hästar med i Elitloppet – Propulsion, Double Exposure, Sorbet och Heavy Sound.
– Det är praktik i en vecka i grundskolan och meningen är väl att man ska vara på någon arbetsplats i närområdet. Men jag kollade med en kontakt hos Daniel och fick praktisera där i stället. Halsdukarna fick jag där förstås. Det var jätteroligt och verkligen lärorikt att se hur de tränade och skötte hästarna. Jag ska dit och sommarjobba i sommar också, i åtminstone tre veckor. Skickade ett sms till Daniel och fick svaret att jag var välkommen, säger Skellefteåtjejen.

Under praktikveckan fick hon hjälpa till med Delicious, Whitehouse Express och Conrads Rödluva. Hennes favorit i stallet blev dock en annan.
– Jag fastnade helt för Don’t Mind Me (vinnare av bland annat en final i silverdivisionen)…jag fick köra honom två gånger och tycker om hästen jättemycket.

Hemma i Ursviken finns stjärnan Zorro Swing, V75-vinnare i vintras och trea i bronsdivisionen på Umåker i april.
– Han vann senast hemma också. Hästar betyder mycket för mig så klart och jag hjälper till med att träna de stora hästarna hemma också. Har väl kanske tio segrar i ponnytrav. Har vunnit flest lopp med min shettis JR Bonfire. Nu är det min bästa kompis Elsa Säll som står med mig på bilden som kör min häst. Hon är ett år yngre än mig och själv har jag blivit för gammal för att köra Bonfire som faktiskt är uppfödd av Umåkers fotograf Jenny Rehman, berättar Tilde Eriksson.

Du är född 2003. Vilka är de första hästarna du minns från pappa Jens stall?
– Ja…det är nog Stallone Tuna och Nickel Tabac.
…..
Apropå bilden med Propulsion-halsdukarna. Vem är tjejen som syns skrattande i nederkant av bild?
Mira Birgersson visar det sig.
”Ja, det är jag till vänster. Men jag känner inte de andra tjejerna. Jag går på Umåkers travskola och är skötare till ponnyn Hyltans Stjärnskott – men han kallas för Kotten!” skriver Mira i ett sms.

>>>>till ett kåseri om styvkorkar på auktion.

Mysig bild från en Elitloppsauktion. Foto: Matilda Öhrman, TR Bild

Publicerar ett kåseri jag skrev för travnet.se då jag jobbade där. Ett kåseri skrivet 2004 om en elitloppsauktion jag aldrig glömmer. Mina kompisar som var med ville glömma det mesta redan dan där på.

Wikner kåserar:
Styvkorkar på auktion

Okej, vi hade druckit någon öl. Mest för smakens skull förstås.
Det var en travhelg i Stockholm för många år sedan och vi var på hästauktion, kompisarna och jag.
Vi skulle bara vara där en stund på kvällen och se på folklivet innan vi skulle gå vidare och göra stan.
Hästauktioner är trivsamma tillställningar. Öl serverades på auktionen. Vi var väl omkring de 20 allihopa. Det ena ledde till det andra och till slut stod det fullständigt klart att vi skulle bli hästägare.
Självförtroendet var gott. Här skulle impulshandlas.
– Allihopa! Kom igen! Transporten hem ordnar sig alltid!

Vi bodde fortfarande hemma hos föräldrarna, några i radhus, andra i lägenhet. Men stallplats skulle också ordna sig. Så även finansieringen.
Det enda som återstod var själva hästen. Det fanns massor att välja bland i katalogen. Travstammar var vi femjävliga på. Rena barnleken alltså.
Själv drogs jag bara med i den första hänryckningen. Besinnade mig efter några minuter och backade ur. Ölkön hade varit lång när jag skulle handla min tredje-fjärde flaska och jag hade köpt varmkorv i stället vilket säkert inverkade på mitt beslut. Kompisarna hade inte köpt korv.
– Hör nu på den där tråkiga jäkeln. Kom igen nu!

Klart att man kände sig trängd. Skulle jag svika gänget? Efter några sekunder kom jag fram till att…ja det var precis det jag skulle göra.
Glåporden haglade. Jag var glädjedödare, fegis och idiot. Allt i ett.
– Vågar du aldrig göra något impulsivt?!

Jag hade fått alla emot mig. Vännerna vände ryggen till och viskade över auktionskatalogen. Här skulle köpas häst och det var inget för fegisar.
Fler köpte varmkorv och efter att ha räknat på fingrarna kom the big spenders fram till att det behövdes en man till för att gruppen skulle bli riktigt köpkraftig och kunna bjuda på någon av de förkryssade hästarna.
Erbjudandet gick till mig. Tonen var mjukare den här gången. Om jag hade ändrat mig var jag varmt välkommen in i gemenskapen igen.
Men jag höll fast – och blev på nytt fegis och idiot.

Vi gick från auktionen utan häst. Vems fel var det? Mammapojkens!
Om någon av de förkryssade i katalogen blev stjärnor visste alla vem som skulle åka på stryk om några år.
Morgonen efter var hela händelsen som bortblåst. Jag tror inte ens att det blev någon uppföljning av de förkryssade hästarna i katalogen.
Katalogen kom väl bort eller något. Och jag slapp stryk.

Att värma upp med impulsiva hästköp inför restaurangkvällar förekommer faktiskt. Historien ovan dök upp i mitt minne när jag hörde om mannen på en Kriterieauktion som för vännerna berättade om det fina hingstfölet som blivit hans.
Han måste också ha lämnat måttstocken hemma och hade säkert lite kunskaper om mankhöjd eller om fölet hade korrekt alternativt inkorrekt benställning.
Några timmar efter auktionen gjordes nämligen den överraskande upptäckten:
– Fasen, det var ju EN MÄRR jag hade köpt!

— Slut på kåseriet—