Terrorn på travläktarna – jag kan sakna det nu

Läktaren på Umåker en V75-dag i slutet av april 2007. Foto: Mia Törnberg, TR Bild

Det var tungt och ovant att inte få vara på plats när hemmabanan Umåker arrangerade V75 för någon vecka sedan.
Ingen publik tillåts i coronatider.
Det är nästan så att man längtar tillbaka till tiden med ”Mobiltelefon live” och alla jämrans amatörreferenter som terrat en på travläktarna i alla år.

ATG Live har inte funnits så länge faktiskt. Kåseriet nedan skrev jag 2007 för Västerbottens-Kuriren. 13 år sedan alltså. Då var det fortfarande så att folk satt och refererade lopp i mobiltelefonerna på landets travläkare.

Ett jäkla tjat. Men jag saknar det nu. Allt är förlåtet. Kom tillbaka gubbar i keps med dålig engelska.

Kåseriet:
Terrorn på travet – av Mikael Wikner
(Västerbottens-Kuriren i juni 2007)

Hästarna kommer in på upploppet och spänningen stiger.
– Nu köm Brunte Brunter i spåren här! Nu köm flera bakifrån. Han galopperar. Nej, han håll’ sig på benen. Nu kommer Lindqvists häst tillbaka igen…men det blir visst tian som vinn´från ledningen ändå!

Kaffekopp, travlopp och lite lugn och ro. Sådana sköna stunder brukar saboteras av någon i bänkraderna nedanför på läktaren är utsänd med mobiltelefon.
En travläktarens Arne Hegefors.
Folk har inte tid att åka på trav. Men nog ska de veta vad som händer ändå. ”Mobiltelfon live” är populärt. Alltid ska det vara direktsändning från en plats nära mig.

Rrriiinnnngggg!
– Ja, det är Gunnar. Ja, hej hej. Vi ska snart köra första V5 här. Hur har du det då? Livet leker. Haha! Ja, V5 är inlämnat nu.
(Några minuter senare)
– …ja, haha. Men nu får vi skärpa oss. Nu är hästarna bakom bilen här! OCH IVÄG! DET BLIR ETTAN SOM TAR LEDNINGEN OCH NIAN HÅLLER SIG PÅ BENEN. HÖR DU VAD JAG SÄJ!?

I högtalarsystemet får publiken en utmärkt vägledning av banans loppreferent. Med någon sekunds fördröjning kommer samma information av mannen med mobiltelefonen.
Sittplatsläktarens Göran Borgås måste skrika för att nå fram till sin vän på den andra änden av linjen.
– Det gick snabbt första varvet. Omkring 14. Men nian se ba´fin ut. HÖR DU VAD JAG SÄJ?
Speediga Rebecka ligger mitt i fältet någonstans. Dom har inte nämnt na’ än.

HO HOOO! Eko. Trav i en ekodal.Kan man strypa karln med halsduken?
Till råga på allt kanske det går bra för mobilterroristen och hans vän. Teletrafik mellan Umeå och Bjästa så länge V5:an lever.
Är det riktigt illa har vi att göra med en inte alls så travkunnig människa. En sån som inte kan läsa loppen och tror att samtliga tolv hästar har segern på gaffeln 300 meter från mål.
En travblind jävel. Det blir fel hästar till spets, rättelser, tungvrickningar, enögdhet för de egna streckade hästarna och upplopp där hela fält har chans i den sista kurvan.

Störande för omgivningen som försöker koppla av där på läktaren.
– Femman ligger i ledningen! Va? Nej, FEMMAN SÄJ HAN SOM REFERERAR! Hör du vad jag säj? Och nu börjar Nygren på att avancera här!!!

Det refereras travlopp och telefonjäkeln har ström som räcker en hel tävlingskväll.

>>>>> Elitloppsromantik med balsampoppeln

Solvalla stallbacke i solnedgång 2006. Foto: Anna Gerdmarker, TR Bild

Elitloppet utan publik!
Blir inte det tomt och vemodigt?
Kanske det måste till fejkade applåder och publiksorl i tv-utsändningen? För stämningen skull.
”Skratt på burk” kallas det när ljudspår med skratt läggs på efter skämten i komediserier.
I elitloppsutsändningen från Solvalla skulle det sitta bra med lite åpplåd-åskor och skrik under loppen.

Tänk alla morgonpromenader till Solvalla tidiga morgnar i elitloppstider. Vi låg oftast och sov utanför grindarna på stallbackssidan.
Läser på twitter att någon yngre förmåga har samma vemodskänsla i kroppen som jag nu när det inte går att vara på plats på grund av viruset.
Han skriver om alla dofter som hägg, syren och äppelträd runt Solvalla.

Det han försöker komma fram till är nog balsampoppelns doft.

Det är balsampoppeln som doftar på stallbackassidan på Solvalla.
Doftminnet är människans starkaste och för några år sedan luskade jag fram att det är trädet balsampoppel som bidragit till elitloppsstämningen under alla år.

Jag var med om att starta hysterin med köandet nattetid utanför grindarna. Natten mot Copiads duell mot Pine Chip 1994 tog allt fart på allvar. Det hade köats nattetid innan det också men just det året blev det extremt.
Alla tidiga morgnar och nätter vi tog oss till Solvalla för att köa från stallbackssidan. Något i luften. En doft. Just den doften kom över mig under min och dotterns väg till dagis en morgon för några år sedan. Alltid på samma ställe vid några träd.

En morgon fick jag chansen att fråga några trädbeskärare vad det var för ett slags träd.
Balsampoppeln. Solvallas stallbackssida har många av den sortens träd. En underbar majdoft. ”Namnet anspelar på de angenämt luktande nya knopparna”, som det står i en uppslagsbok.

Elitloppsromantik är också alla dessa morgnar då vi bara satt och pratade eller gick runt på E-läktaren och skakade hand med alla man bara träffade den gången på året. Tiden då det inte var så mycket kommers och lopp under förmiddagarna.

Rätt som det var sprakade det till i högtalarna.
– Hej, det här är ”Skräcken”. Snart åker jag ut och värmer.

Skräcken och Demon Sid värmer 2003. Foto: Mia Törnberg, TR Bild