Gamla bilder. Kan inte få nog av dem. Hittade denna när jag botaniserade i pappersarkivet på Västerbottens-Kuriren för några år sedan. Mats Rånlund när han var tränare i Boden.
Bilden är aktuell i dagarna när Rånlund flyttat hem igen efter 35 år som travtränare i Skåne.
Han har fem hästar på träningslistan och de två starterna han hunnit med sedan flytten har slutat med en seger och en andraplats med hästen Ellen DeGeneres.
Detta måste vara en vinterbild. Rånlund har toppeluva på sig.
Fy fasen vilken rejäl hjälmreklam! Namn och telefonnummer. Punkt. Inga blixtar eller pilar eller reklam för annan verksamhet utan pang på med det viktigaste – telefonnumret till det egna stallet.
0920 är riktnumret till Luleå. Mats Rånlund flyttade ner till Skåne från Norrbotten 1985 och har inte låtit sig påverkas i snacket trots dryga tre decennier på Jägersro.
Dialekten har inte färgats det minsta lilla. Rånlund är helt klart ett unikum i det fallet.
Jag minns ett samtal jag hade med Per Nordström för några år sedan. Nordström har inte heller ändrat den norrbottniska dialekten nämnvärt sedan han flyttade ner.
Pers fru brukar dock höra när han tillbringat allt för mycket tid med sin gamle chef Mats Rånlund.
– Hon hör direkt på hur jag pratar och brukar säga att nu har du varit hos Rånlund igen!
Nordström började som lärling hos Mats Rånlund och följde med flytten ner till Jägersro 1985.
Mats Rånlund brukar framhålla segern i Svenskt Travderby 1995 med Good As Gold som karriärens höjdpunkt.
På bilden har han blivit kuskchampion i ”V65-mästaren”. Året var 1987 och två andra norrlandsprofiler blev etta och tvåa.
Visst känner du igen dem?
Lars Lindberg och Berth Johansson.
>>>>>>Lite om hästajäkeln Express Gaxe
Express Gaxe flankerad av två flygvärdinnor. Gunnar Axelryd i bakgrunden. Foto: TR Bild
Det var V75-trav från Örebro i helgen och i sändningarna pratades det lite om banans genom tiderna bästa häst Express Gaxe (född1973, död 1995).
På bilden har Gaxe vunnit ett SAS-lopp och två flygvärdinnor är med i vinnarcirkeln.
Gunnar Axelryds stjärna tog 54 segrar på 93 starter och ståtade ett tag med 20 raka segrar. Större segrar i karriären var Svenskt Travderby, Kungapokalen, Åby Stora Pris Hugo Åbergs Memorial (två ggr), Oslo Grand Prix. Express Gaxe blev trea i Elitloppet.
Express Gaxe såg jag några gånger som liten. Den kände hästfotografen Einar Andersson ägnade travet och hästarna ett helt liv och jag brukade försöka få den minnesgode Einar att berätta så mycket som möjligt när vi jobbade tillsammans på Kanal 75:s redaktion i Stockholm.
Express Gaxe hade Einar Andersson ett alldeles speciellt minne av.
Hästen var arg.
– Han blev jag sparkad i baken av en gång. Jag stod på en sida av en stor sten och Gaxe på den andra. Det skulle bli en fin bild. Men han var så arg hästjäkeln att han kom åt att sparka på något sätt ändå. Det blev ett riktigt avtryck, en hästsko där bak! skrockade Einar.
Saken kollades upp med ”Hingstfotografen” Clas Kärrstrand. Var Gaxe en arg en? undrade jag. Och jodå även Kärrstrand mindes att hästen kunde vara en vrång jäkel.
Kärrstrand berättar:
– Den enda fotografering jag tvingats avbryta för att återuppta igen var den med Gaxe. Han bråkade så in i helsicket mycket att vi var tvungna att ta en liten paus. Det tog fyra timmar att få några bilder till en hingstkatalog utan att jag kände mig riktigt nöjd med slutresultatet, säger Claes Kärrstrand.
Express Gaxe och Axelryd efter segern i Kungapokalen. Foto: TR Bild
Enligt gamla intervjuer med Gunnar Axelryd var hästen inte elak. Snäll på hemmaplan och i den dagliga träningen. Det var när hästen kom till en bana som han förvandlades till den vrånga typen som ville ge sig på andra hingstar och så vidare.
Claes Kärrstrands teori är att Gaxen sprang på sitt humör. Hästen tålde helt enkelt inte när andra hästar kom upp på utsidan!
Jag minns en tv-intervju med Gunnar Axelryd där han berättade om ett lopp där hästens fighter-egenskaper kom fram alldeles extra tydligt.
Express Gaxe i ledningen som så ofta annars. Hästens låga huvudhållning var hans signum. I loppet Axelryd berättade om hade Gaxe matat undan och gick in i stor ledning och någonstans på upploppet satt upp huvudet i tron att segern redan var klar.
– Då kom det en häst farande lite längre ut i banan. Gaxe såg konkurrenten och körde ner huvudet igen, trampade i och vann. Ett beslut taget av honom själv. Ingen skulle ta sig förbi Gaxen!
>>>>>>>>>> John D Cambell juckade när han körde
En sparad Expressen från 1988. Mack Lobells ägare Lou Guida i glädjetårar.
Ett av mina främsta elitloppsminnen är en story jag blev blåst på som besökare.
1988 kom den omtalade Mack Lobell till Solvalla. En liten häst som inte alls såg ut att kunna springa särskilt fort. En kusk med en körstil vi inte var vana vid att se.
Det såg inte klokt ut kommer jag ihåg. Långa tömmar och så satt karln liksom och juckade fram sin häst i sulkyn. John D Cambell.
I starten svarade jänkaren ut den envetna holländskan Action Scoatter i en 1.07,5-öppning (vi var nöjda med 1.10-öppningar den här tiden). ”Macken” var bara bäst.
”What a horse, what a driver”, som Bosse Rydgren skrek när ”Macken” klev undan.
Ägaren Lou Guida störbölade i vinnarcirkeln. John D Cambell la ut texten. Mack Lobells tränare Chuck Sylvester såg man inte till så mycket. Han försvann liksom i skådespelet.
Allt detta såg vi på plats på Solvalla. VHS-spelaren stod laddad hemma och det var först när jag såg den bandade tv-utsändningen och läste kvällstidningarna på måndagen det gick upp för mig vad som utspelats på innerplan efter loppet.
>>>>>>>>>36 miljoner – 1988
En man med roliga glasögon förkunnade att Mack Lobell skulle bli svensk. Jag har sparat Expressen-tidningen från 1988 där det går att läsa att John-Erik ”Goya” Magnusson köpte tre fjärdedelar i Mack Lobell för 36 miljoner kronor.
Andelarna fördelades lite på flera olika händer. Hästen skulle bli avelshingst på Blädingeås Stuteri i Småland.
Det var så allting började. Friskt vågat. Magnusson blev en av våra största uppfödare.
Sommaren 2018 gick John-Erik Magnusson ur tiden, 66 år gammal, i en olycka hemma på
gården i Kentucky, USA.
Bengt Adielssons artikel om Mack Lobell, Goya och Elitloppet 1988.
Senaste kommentarerna