How Powerful och Vikanixen – gubbarna hela dan

Av , , Bli först att kommentera 3


Tjejernas gubbar går i pension. Bloggarens artikel om Vikanixen och How Powerful i VK i december 2002.

How Powerful var en profil när han kom till Umåker från Jägersro, och fortsatte att vara en stjärna i Ove A Lindqvist träning.
Susanne Åströms Vikanixen visste alla som gick på trav vem det var. En hemmaprofil med sex segrar i karriären kanske mest känd för sina elva raka år på Lyckseletravet.
I december 2002 gjorde jag ett avskedsreportage med hästarna för Västerbottens-Kuriren när det var dags för tävlingspension.
Vikanixen skulle fylla 16 och How Powerful 13.
Vad som skulle hända med kallblodet Vikanixen?
– Han ska vara kvar hos ”mamma”! Något annat är inte att tänka på, sa Sussi Åström.

Vikanixen hade varit hos Sussi sedan födseln och hon körde också de flesta av de 174 loppen med hästen. I slutet av tävlingskarriären var hon nöjd bara Vikanixen placerade sig bland de sex främsta och tjänade pengar.
Inga ålderskrämpor. Glad och positiv. Han har alltid kämpat och gjort det man kunnat och sprungit sina vanliga 28-tider, säger Susanne i reportaget jag skrev.

Maria Näslund (tidigare sambo till Ove A Lindqvist) intervjuades om sin älskling How Powerful.
Lars Gustafsson (1943-2011) tränade hästen på Jägersro och han hade 1,1 miljoner när hästen kom i Ove A Lindqvist träning och därefter tjänade det dubbla fram till tävlingspensionen.
36 segrar på 180 starter.
Skåningen hade problem med värme och tävlade alltid som bäst den kalla årstiden. I Malmö regnade det även på den tiden. Klimatet i norr passade perfekt.
– Det var mycket därför vi fick köpa honom av uppfödarna i Malmö som åttaåring. Uppfödarna Tina och Pelle ska få honom igen efter nyår då han ska få flytta ner till Mallmö igen där han kommer att få det bra, sa Maria som hade börjat gruva sig för avskedet.
Om How Powerful tävlade sämre i något lopp var man tvungen att ta striden med Maria. Hon tog alltid hästen i försvar och vägde orden jag som tipster skrev i Umåkers program på guldvåg.
Ove var också noga med vad han sa till pressen inför loppen, vaktade sin tunga om How Powerful (hästen som by the way gillade att sova länge på morgnarna och alltid åt sin morgonmat liggandes).

Vikanixen fick man ofta ranka sist i loppen. How Powerful var oftast bra men när han var sämre från tredjeparet utvändigt i något lopp skulle det ju skrivas det med, som en konsumentinformation till den spelande publiken.
Men det kunde göra ont att ge sig in i sarghörnorna med travfolket.
Folk ÄLSKAR sina hästar. Ibland går det till överdrift. Men oftast är det charmigt.

>>>>>>Lind sa att Goggen var ful


From The Mine inför starten på Bergsåker. Åttaåringen har nu 1,7 miljoner på kontot.
Foto: Privat

Kom att tänka på How Powerful och Vikanixen när jag pratade med Catarina Norqvist efter From The Mines seger i silverdivisionens final på Bergsåker.
From The Mine är ju stjärnan på Umåker – tänk vilken travare vi har i Västerbotten  – som nu travat ända upp i gulddivisionen för amatörtränaren från byn Ström strax söder om centrala Umeå.

En stjärna lätt att tycka om så klart. Men Norqvist har många hästar och huldar lika mycket om dem alla.
Den store favoriten är 15-årige Van Gogh som i dag är ridhäst på gården.
Van Gogh var hästen Roger Walmann hintade Catarina om att hon borde ge upp med i TV4-programmet ”Hjälp på traven” där Solvallatränanaren hjälpte tränare som fastnat att komma vidare.
Inte ville Catarina gör sig av med Van Gogh! Hästen vann också i samma veva ett lopp (sommaren 2011) i Lycksele tillsammans med Jan Norberg.
Hästen hon fött upp, tränat och äger är inte byggd som en travare ska riktigt. Överdrivet kan man få in två fotbollar mellan hästens framben.
Kenneth Lind – tipster i Umåkers webb-program ”Upp eller ner” – hade sagt något om det där för 14 år sedan när Van Gogh var föl och vet nog inte om att han fortfarande inte är förlåten.
– Lind sa att ”Goggen” inte var så vacker och det glömmer jag aldrig, sa Catarina någon gång i våras.
14 år sedan alltså.

 >>>>>>Söderholm om en tax


Snart jubilerande Krister Söderholm efter segern i i Svenskt Travkriterium 1987. Fr v tränaren Ove Sjöström (Claes pappa), skötaren Anna-Lena Örneholm samt Oves bror och kompanjon Björn Sjöström. Foto: P&R

Att Krister Söderholm bara har två segrar kvar till totalt 2000 pinnar i karriären vet ni säkert.
Bilden är från segern i Svenskt Travkriterium 1987 med Carolo Min – Söderholms största i karriären.

Tränaren Ove Sjöström hade gjort sig illa en tid innan loppet och det blev Söderholm som fick köra Carolo Min.
Jag var på plats den där gången och såg mitt första kriterielopp ”live”. Minns den häftiga slutstöten på den sista bortre långsidan där Söderholm lät Carolo Min gå för fullt och bara sköljde över fältet i en satsning som räckte ända hem. Segermarginalen hela sex längder.

Att Karln kommer från Piteå går inte att ta miste på när han pratar. Det är som för Mats Rånlund och hans bodenmål som bloggen avhandlat tidigare. Ränderna går aldrig ur.
Proffslicensen kvitterades dock inte alls ut i Norrbotten, utan på Solänget 1974. Söderholm hade varit amatör ett tag innan det och även hunnit med en lärlingssejour hos Sören Nordin på Solvalla. Han blev champion i Ö-vik 1977 och 1978. Sedan gick flytten till Solvalla där han stannade ända till 1994 då flytten gick upp till Umeå.

Söderholm har en stor favorithäst, Lena Fox. Stoet hade ett tag 22 raka segrar. Ina Scot var hästen som slog den sviten (det blev 31 raka till slut). Inas svit slogs i sin tur av Järvsöfaks (som i sin tur hann med att vinna 42 raka).
Lena Fox var en familjehäst Söderholm hade som amatör i Norrbotten och som följde med till Solänget.
Hon vann sammanlagt 48 segrar på 94 starter. Detta trots att hon var skör och inte tålde en träning som kunde ha gjort henne ännu bättre.

– Hon var en elithäst men kunde ha blivit bättre än då, säger Söderholm.

Krister Söderholm är en renlevnadsman vars enda last är godis. Ja, det där är allmänt känt i travnorrland.
En godisgris (mindre nu än tidigare dock). Skämten har varit många under åren då han vunnit lopp under Umåkers påsktrav där det alltid varit påskägg i priser.
När seger 2000 kommer lär det bli godis igen!

Apropå att travfolket älskar sina hästar och vakar över allt som sägs.
Söderholm lurade mig en gång då han i en passus la in att kallblodet Mini Best (född 1990) hade så korta ben att den kunde kallas ”Sveriges snabbaste tax”.
Lite kärleksfullt så där.
Det där var ju ett roligt uttryck. Jag testade att köra med det i en tipskommentar.
Gissa om jag blev illa omtyckt i hästens hemby efter de raderna.
Skönhetsfelet till trots tävlade Mini Best med stor framgång den aktuella säsongen och jag trodde att det där kunde passera. Vadå, hästen HADE ju korta ben.
Hästen kom från Lycksele (uppfödd av Maria Johansson) och amatören Leif T Dahlberg, då hovslagare, bar fram hälsningar.
– Du ska veta att de inte är ”nå go’” på dig nu!

I mitt facebookflöde har jag Kia Wiik, Jenny Persson, Catarina Norqvist, Erica Sandström, Lena Åström med flera med flera.
Hästfolk som säkert har kunnat småbråkat sinsemellan
Hästarna hålls alltid utanför. Inte ett ont ord om dem.
Minerad mark om familjemedlemmar.