Topper älskade att vara på resa

Av , , Bli först att kommentera 3


Häst på väg att lastas ur transport. Okänd häst som får vara stand in i stället för Topper!
Foto: Anna Gerdmarker, TR Bild

Topper var hästtransportörens häst och han gillade att åka hästbuss.
Det borde ha skrivits en hel bok om Topper och hans ägare och tränare.
Visst  – jag hade chansen en gång för många år sedan – men en bok skriver sig ju inte av sig själv.
Någonstans har jag också en bild av Topper och ägaren Tommy Arctaedius från Umeå. Men var?

Arctaedius kallades ”Arken” och lite såg det också ut som en Noaks Ark när hästtransportören var ute på sina eviga resor med hästarna.
Topper föddes 1974 och kom till Brattby utanför Umeå och Gustav ”Express” Lennartson som en utdömd individ som inte ansågs kunna hålla för tävling.
Hästen hamnade så småningom hos Anders Lindqvist och det blev faktiskt 363 starter starter i karriären för Topper. Ett strålande facit som ger Top Quality-valacken en åttondeplats på listan över varmbloden i Sverige som startat flest gånger.

Anders Lindqvist är känd för att han startade ofta med sina hästar under 1970- och 1980-talen.
Kanske är han den travtränaren i Sverige som varit bäst på att hålla sina hästar friska och hållbara under längre perioder.

– Jag resonerade som så, att om jag jobbade sju dagar i veckan på den tiden, varför skulle inte mina hästar kunna jobba två av dem och vara med i ett par lopp i veckan. Som regel var ju många av de här slitstarka hästarna äldre och hade hunnit bli lite ”oärliga” som vi säger lite slarvigt i sporten. Hästarna var lite bekväma och tog inte ut sig i loppen och kunde därför starta ofta, säger Lindqvist.

Gustav Lennartson fick bannor av sin frun Gunnel för att ha köpt en häst som det inte skulle gå att tävla med. Allt enligt Lindqvist. Gustav ville visa att det gick och byggde upp Topper i slåtterarbetet under sommaren då hästen bland annat fick dra en släpräfsa.
Topper såldes till Tommy Arctaedius och hamnade hos Anders Lindqvist.

– Det var en fin liten häst som ju äldre han blev mer och mer slutade att ta ut sig i slutstriderna. Men han tjänade fina pengar och det var delvis för de pengarna Arken kunde köpa halva Viroid (elitloppshäst och VM-deltagare) – en häst han hade tillsammans med Barbro Garderot (då Lundin), berättar Anders.

Men det här var berättelsen om Topper!
Eder bloggare åkte några gånger med Tommy Arctaedius och passade då på att intervjua honom om hans liv. Sagan om Topper var särskilt intressant.
1983 var ett år som alla andra med 52 veckor. Slitstarke lille Topper var i träning hos Lindqvist på Umåker. När året var slut hade Topper startat 81 gånger, ja det är alldeles sant. Åttioen lopp på 52 veckor!

När Toppers karriär var över hade han alltså gjort 363 starter, vunnit 26 av dem, slutat tvåa 39 gånger och trea 56 gånger. I pengar blev det 406 200 kronor.

>>>>Fortsättning om Topper och lastbilarna

Anders Lindqvist i sin ”etta med ratt” – utan dusch
Foto: Västerbottens-Kuriren

Arken och Lindqvist jobbade i team i många år och det skämtades om att de inte hade några hem. Bussarna var deras hem.

– ”En etta med ratt” som Västerbottens-Kuriren citerade mig på en gång. Jag hade ju lastbilar och var tvungen att få det att gå runt, och Tommy hade sin buss. För att få det bättre för sig och sin familj gällde att jobba. Men det där att hästarna startade ofta hände sig ju inte av sig självt om nu någon tror det. Det gällde att sköta om dem och framför allt tränades hästarna hårt periodvis inför säsongerna för att verkligen bli hållbara. Många pass på alla slingor och banor som ju finns kvar på Umåker än i dag, säger Lindqvist.

Topper fanns nästan alltid med där bak i Arkens nio hästar stora lastbil, senare hästbussen. Ofta skulle hästen starta sådana gånger men det var heller inget ovanligt att Topper bara följde med som resesällskap till de andra hästarna.
Det var svårt att lämna honom hemma nämligen.
– Topper skulle med han! mindes Arken under en resa när jag hängde i backspegeln i hans buss och ville veta ALLT.
Arken är borta sedan länge. Min tur genom Sverige i Arkens buss skedde många år efter det att Anders Lindqvist flyttat från Umeå.
– Tänk om den här bussen hade kunnat tala, då hade du fått veta mer, sa Arken på sitt stillsamma sätt.
Torbjörn H Karlsson, amatör från Umeå och numera pensionär (brukar läsa min blogg!) ramlade ner från loftet en gång i bussen en natt när han låg och sov på väg hem från tävlingar i Boden. Torbjörn H fick växelspaken i bröstet.
– Men det blev bara några blåmärken på Torbjörn. Jag lyckades hålla mig på vägen också, berättade Tommy Arctaedius.
Arken berättade om däckbyten i snöstorm, alla nätter vid ratten, tränare, hästägare, vänner, travbanor han varit på. Mil efter mil.

Topper skulle förstås ha blivit ett kapitel för sig i vår bok.
Arken berättade om den gången hästen var skadad och det var meningen att han skulle stanna hemma.
Det gick inte alls.
När de andra hästarna lastades på bussen slet sig Topper från stallet där han stod bunden och sprang upp och ställde sig i ”sin box” på bussen.

När hästen en period stod på en gård i Hörnefors (söder om Umeå) räckte det med att hästbussen stannade till på E4:an. Bryggan på bussen fälldes ner och sedan släppte Barbro Garderot Topper uppe vid sitt stall varefter hästen självmant sprang ner till motorvägen och upp i hästtransporten.
– Topper hade sin speciella plats och kunde backa sig in i boxen som en cirkushäst, berättade Tommy Arctaedius.

>>>>>>Mera om fantastiske Topper

Nej, detta är inte heller Topper utan EARL PELLEF…en slitstark häst det också. 344 starter och 40 segrr-60 gånger tvåa och 48 gånger trea. Foto: TR Media/P&R

Nutid:

Anders Lindqvist har för sig att Gustav Lennartson bytte till sig Topper på något sätt.

– Topper kom från Värmland tror jag och Skoghs Tivoli stod som ägare har jag för mig. Hästen hade bra stam men var utdömd och skulle inte kunna tävla sades det. Hästen älskade att åka buss. Släppte man honom lös från hagen sprang han hellre upp på bilen än in i stallet. I loppen körde jag många gånger invändigt, vid sargen och tog det jag fick med de här hästarna och det blev ofta fina pengar. Arken betalade av träningsavgiften fortlöpande med att köra hästarna på de där resorna. En fantastiskt snäll man. Arken hade nytta av mig och jag hade mycket nytta av honom. Vi hade fantastiskt roligt tillsammans, säger Anders Lindqvist.

Topp 10-listan över varmbloden som startat flest gånger i karriären ser Topper på plats åtta. Lindqvists egen Mr Nixon (född 1966) kommer aldrig att petas ner från förstaplatsen på den listan: 431 starter!

Svensk Travsports statistik över starter (varmblod) under ett och samma år har Topper toppat (!) under många år. Unor Boy fyra på 74 starter (Lindqvist ägde tillsammans med Stig Englund) och Lindqvists trotjänare Earl Pellef femma med 72 starter 1980.

Men hur är det med de här uppgifterna egentligen? Är detillförlitliga?
Topper kan faktiskt vara tvåa!
Börje Holmlund har slagit i Svensk Travsports årsböcker och hittat Kalle Swing.
– Jag tror att Kalle Swing har rekordet på antalet starter under ett år. Kalle Swing (född 1968) gjorde totalt 190 starter under karriären men av dessa gjorde han hela 84 (!) 1976. Dessa 84 starter, av vilka tre resulterade i seger, inbringade totalt 33 250 kronor, vilket gör ett snitt på knappt 396 kronor per start, säger Börje Holmlund i Sundsvall.

Börje brukar ha koll så troligen är Topper ”bara” tvåa. Men det är inte fy skam, kommenterar Anders Lindqvist.

Varmbloden som startat flest gånger UNDER ETT ÅR
Topper (född 1974) med 81 starter 1983
(Börje Holmlunds uppgift: Kalle Swing med 84 starter år 1976.)
2. Mr Nixon (född 1966) med 76 starter 1974
3. Stinger (född 1973) med 75 starter 1982
4. Unor Boy (född 1975) med 74 starter 1984
5. Earl Pellef (född 1970) med 72 starter 1980

Varmbloden som startat flest gånger i KARRIÄREN
1. Mr Nixon (född 1966) med 431 starter
2. Fiddler Idala (född 1986) med 395 starter
3. Inbo Speed (född 1974) med 378 starter
4. Calle Lain (född 1968) med 374 starter
5. Stinger (född 1973) med 373 starter
6: Fanör B. (född 1966) med 369 starter
7. Nibs Bee (född 1971) med 366 starter
8. Topper (född 1974) med– 363 starter
9. Smash Basil (född 1961) med 360 starter
10: Moko Mite (född 1964) med 351 starter

>>>>>>>Benet lurade domaren

Till sist ett målfoto från Bergsåker 1980-tal där det dömdes dött lopp mellan Earl Pellef utvändigt med Anders Lindqvist och invändige Holly Way med Håkan Hellerstedt i sulkyn.
– Det dömdes dött lopp – men benet på Earl Pellef kom vid Holly Ways huvud och lurade måldomaren. Benet blev en förlängning av nosen. Earl Pellef skulle dömts som ensam vinnare, säger Lindqvist.

Var kan Lindqvist överklaga saken så här hundra år efteråt?

Bli först att kommentera

Tiden flyger och Sarah Bäckman har blivit mamma

Av , , 3 kommentarer 3


Ulf Bäckman firas som 50-åring av dottern Sarah – t-shirten fick han i gåva av sina dåvarande kunder med hästarnas namn på.
Foto: Mikael Wikner

Sarah Bäckman har blivit stor, flyttat till Danmark och blivit mamma.
Tiden går.
Hon är en av de utflugna ungdomarna från Umåker som man följt under åren.
Det kan ha varit trav på Åby eller i Boden över 100 mil från Halmstad. Vem har klivit ur Kari Lähdekorpis hästbuss och dragit det senaste om hästarna, om inte Sarah.
På bilden jag tog 1998 (?) firar hon sin pappa Ulf Bäckman på dennes 50-årsdag. Det var fest i föreningslokalen Spiltan på Umåker med vänner, många med koppling till travet.
– Jag minns det där och det var ju kul med huvudlaget någon hade satt på honom, säger Sarah.

I februari 2009 gick Ulf Bäckman bort efter en tids sjukdom, 61 år gammal.
Hustrun Margareta, Ulf och tvillingpojkarna Peter och Johan hade flyttat ner till Halmstad samma höst för att komma nära döttrarna Åsa och Sarah.

Jag skrev om Bäckmans bortgång för Kanal 75. Kort och sakligt. Det blev inga utvikningar, exempelvis om det bästa han visste: resor till varmare breddgrader. Italien blev det flera turer till då Åsa bodde där. Att det där var en höjdare för Ulf var uppenbart. Han pratade ofta om de där resorna.

2002 och 2003 blev hans mest framgångsrika som kusk med nästan fyra miljoner kronor inkört båda åren. Segrar han ofta framhöll som sina roligaste var dem i V75 med sin och dottern Sarahs häst Rapid Blues.

Sarah Bäckman är född och uppvuxen i Umeå där hon som ung började jobba tillsammans med pappa Ulf Bäckman.
– Rapid Blues vann två V75-lopp, och så tror jag att han var på plats på V75 också några gånger. Jag fick honom av pappa då jag var 13 år då hästen precis blivit två år. Så det var en fantastisk resa vi hade med den. Det var en liten häst, nästan ponny-storlek på Rapid Blues, säger Sarah Bäckman.

Hon svarar i mobilen hemma i Odense när jag ringer. Hon gungar en barnvagn under samtalet.
–  Det blev en pojke. Jag fick honom för två månader sedan, så det är ju fantastiskt. Det är lite annorlunda nu för tiden! Han ska heta Louie. Vi har inte varit riktigt eniga men jag tror att vi har bestämt oss nu att han ska heta Louie.


Rapid Blues efter V75-seger på Bergsåker 2002. Sarah
åker på sulkyskalmen med pappa Ulf. 

Foto: Mia Törnberg, TR Bild

Efter lärlingsår hos Peter Untersteiner, sedan Italien, Kari Lähdekorpi och Marcus Lindgren styrdes Umeå-födda Sarahs steg över sundet till pojkvännen Jeppe Juel, den danske travtränaren som numera bor ihop med Sarah och nybliven pappa till gossen Louie.

Mamma Margaretha bor kvar i Halmstad och är på besök i Odense när vi ringer.
Danska ja… från tv har vi lärt oss att Jeppe Juel pratar den snabbare varianten av språket.

Hur är det nu – förstår Margaretha allt svärsonen säger?
– Ha ha! Det går helt okej. Men ibland ser jag på henne att hon inte förstår. Såna gånger svarar hon bara på något hon TROR att han sagt!

Sarah jobbar i stallet med sin man och bebben har precis fått börja hänga med på travresor, med amning i hästbussen mellan loppet och hela trav-kittet.
Hon har kört runt 90 lopp tror hon men nu ska det tydligen vara slut med det kapitlet i hennes travliv.
– Körde ju lite förra året men nu tror jag inte att det blir nåt mer. Jag var faktiskt med i danskt mästerskap för lärlingar men det gick inte så bra. Jag har en seger. Det är inte mycket att hänga i julgranen! Men den glömmer jag aldrig, det var ett sånt där Wången Cup och hästen hette Kakadou Laday och tränades av Petri Puro, säger Sarah.

>>>>>Bäckman vann med Faksens pappa

Ulf Bäckman efter V65-segern i Skellefteå 1992 med Järvsöfaks pappa Trollfaks
Foto: TR Bild

Ulf Bäckman blev lånekusk på heltid i början av 2000-talet. 2002 körde han in nästan fyra miljoner och tog 94 segrar, 2003 blev det 95 förstaplatser och ett kuskchampionat på hemmabanan.

En annan seger han ofta tog upp var den i V65 (den tidens V75) sommaren 1992 på Skelleftetravet.
Hästen hette Trollfaks och blev Ulf Bäckmans första vinnare på rikstoton efter fem år som proffs (han startade proffskarriären sent).

Trollfaks klingar väl bekant? Det är ingen mindre än Järvsöfaks pappa, amatörtränad i Sverige på den tiden.
En hyfsad häst (det var ju bara en slump att Järvsö Anna gick till just den här hingsten) som tjänade 800 000 kronor i karriären.
Segern tillsammans med Ulf Bäckman i Sprinterpokalen i Skellefteå var värd 65 000 kronor och blev hingstens största i karriären.
Kallblod 1992: Favoriter i loppet var Spiltakungen (17 för 10) och Salsnes Troll (28 för 10), den senare med Jan-Olov Persson i sulkyn.
Ö-vikshästen Gyllfen var förhandstippad men ströks (Elisabeth Strandbergs, f.d. Solängets sekretariats ögonsten).

Trollfaks galopperade kort i starten och spurtade till seger längst ut i banan till skrälloddset 170 för 10 för svart och vit kusk.
Segerdefileringslåten hemma på Umåker var inte Black Or White – den hade Ulf Ohlsson som sin på Bergsåker.
Bäckman körde med Sten & Stanleys hit ”Jag vill vara din, Margareta”.

>>>>Inte nog med att Sarah blivit mamma

Kevin Oscarsson intervjuas av Johan Amsköld på Umåker 2005. Foto: Mikael Wikner

Apropå alla kids som växer som ogräs.
Kevin Oscarsson ska bli pappa!
Hörde det på omvägar och fick skicka ett meddelande och undersöka riktigheten.
Kunde det stämma att Lill-Kevin inte bara blivit 25 år, utan också skulle bli pappa?
– Det stämmer! Barnet är planerat till 18 november. Cathrine Strömberg heter min tjej.

Då fick jag anledning att reprisera en bild jag publicerat i Wikners TRAVliga blogg tidigare. En där Johan Amsköld intervjuar en då verkligt liten Kevin efter en ponnyseger på Umåker 2005. Kevin stammar från Västerbotten och Umeå där pappa Jim Oscarsson växte upp.
Det är ett fint ögonblick jag fick till med min kamera den dagen då lillkusken hade vunnit ett av sina många ponnylopp i Umeå.
– Den pojken kan det bli något av, tänkte vi nog.

>>>>>>Apropå Järvsöfaks

Vad rörde sig i huvudet på Järvsöfaks före segerloppet på Umåker? Vad stod han och funderade på? Snällare häst fanns inte. Foto: Mikael Wikner

Den störste på kallblodssidan Järvsöfaks är död.
Förlorade gjorde han ju väldigt sällan. 201 segrar på 234 starter.

200 segrar passerades precis i slutet av hästens karriär på Umåker. Med mindre än en månad kvar till tävlingspensioneringen jubilerade Järvsöfaks på Umåker.
När Järvsöfaks gästade Umeå i december 2009 för att ta sin 200:e var eder bloggare i stallet före loppet och fotograferade. Minns att skötaren Hanna Edvinsson lämnade Faksen på gången utselad och klar till den första värmningen.

Faksen bara stod där och dolade på lite. Hanna var inne i en box och ordnade med något. Jan-Olov ute på stallbacken någonstans. Det gick några minuter och jag plåtade kallblodskungen ur alla upptänkliga vinklar.
Han lät mig hållas.
Egentligen är det rätt fantastiskt hur lugna många topphästar är. Man läser ju om stjärnor med humör och högpresterande individer med egen vilja. Det finns sådana också. Men Faksen var inte en sådan. Snällare fanns inte.
(En annan nästan coolare kallblodsstjärna var Bork Rigel. Honom behövde de inte ens sela fast. Borken gick lös på stallgången inför en start på Bergsåker då jag var inne och tittade på honom en gång).

Järvsöfaks, den snälle som medelmåttorna i Jan-Olov Perssons stall var på och vill spöa ibland. Robert Okpu som skrev boken om Faksen berättar att kallblodskungen var illa ute en gång.
Järvsö Harry, den luvern, hade tydligen laddat länge för att trycka till Faksen en gång för alla. Så skedde också i ett obevakat ögonblick och personalen fick gå emellan.

– Järvsöfaks är ju ingen som vill slåss. Han är extrem åt det hållet för att vara en hingst. Tjuren Ferdinand liksom, berättar Kanal 75-redaktören Robert Okpu.

Tillbaka till decemberkvällen på Umåker. Faksen ville ut i stället för att stå där i stallgången och hänga. Skrapade lite med en framhov. En försynt protest.
Hanna tillrättavisade honom:
– Äsch, Faksen. Sluta med det där!
Faksen ryckte till och tittade åt Hannas håll. Såg nästan ut att sucka lite. Halvtimmen senare tog Järvsöfaks sin historiska seger nummer 200.
”Monstret” Järvsöfaks bad väl de andra hästarna om ursäkt när han passerade dem.

>>>>Arga insändare efter Faksens besök

Bilder från Järvsöfaks Umeå-besök 2009. Foto: Mikael Wikner, TR Bild


Ett större fyrverkeri
pangade över Umeå den där decemberkvällen då Järvsöfaks hade nått milstolpen 200.
Marknadsbossen Kristian ”Mugge” Rågfeldt hade tryckt upp t-shirts och brassat på lite extra i marknadsföringen och det var tjockt med folk den här decemberkvällen för 11 år sedan.
– Det är ett av mina starkaste minnen av en av sportens största, berättar Mugge.

Men ett fyrverkeri – på en travbana?
– Ja, fyrverkeriet blev ingen lek. Jag hade köpt lådan av ett företag som garanterade att denna låda var harmlös Man hade bland annat använt fyrverkeriet vid hundutställning sades det. Lite vackert bara och ljudet beskedligt.

Det blev arga insändare i lokaltidningen och uppretat hästfolk som tog kontakt efter tävlingsdagen. Hur hade Umåker tänkt egentligen?

– Harmlöst fyrverkeri. Jo, tjena! Det pangade på rätt bra. Bert Jonsson som jobbade på anläggningen satte sig på lådan i ett försök att stoppa bombanfallet. Tur att Järvsöfaks var så klok och lugn. Han bara spatserade stolt och lugnt runt banan under tiden fyrverkeriet pågick. Sedan fick vi diverse insändare i tidningen kring livrädda hundar och skenande hästar, Faksen blev i alla fall kungligt hyllad, säger ”Mugge” Rågfeldt.

>>>>>>Lissi bakom drömfilmen

Lissi Gustavsson får Remy Nilsons pris av Remy Nilson 2014. Längst till vänster ATG:s dåvarande ordförande Mats Denninger. Foto: Lars Jakobsson, TR Bild


Järvsöfaks har gett oss fantastiska minnen.

Av alla dokument, filmer och texter som serverats oss genom åren står producenten Lissi Gustavssons film i en klass för sig tycker jag.
Den 23 minuter långa dokumentären ”Drömmen om Järvsöfaks” från 2010 ligger ute på youtube.

Lissi Gustavsson var producent på Kanal 75 när hon gjorde filmen. Eftersom redaktör Gustavsson inte kom från travdjupen, närmade hon sig Järvsöfaks på ett sätt ingen annan hade gjort tidigare.
Fanns där inte någon storebror med i bilden också? Hon gick en hel del på det spåret.
Ingemar Perssons historia ville Lissi berätta. Brodern till Jan-Olov lyftes in i rampljuset efter ett helt liv i bakgrunden med att försöka avla fram den perfekta individen.
Köpet av Jäntungen 1966 och alla nitar efter det.
Det blev kostsamt och höll på att sluta i ett enda stort intet.
Känslor, drömmar. Vi får följa blodslinjen grafiskt i filmen.
Det blev Järvsöfaks till slut. Bra att Ingemar Persson fick komma fram.
Det där pirret vi känner när vi minns tillbaka på kallblodskungen är delvis Lissis förtjänst med den här dokumentären. Hon använder människor och musik och en kallblodskung och är som alltid underbar med sin speakerröst.

Jag brukar alltid få något vått i ögonen när jag ser filmen. Faller dit gång på gång. Jäkla Lissi.
2014 blev Lissi Gustavsson den första att ta emot Remy Nilsons Pris. Stipendiet delas ut till personer som verkar i Remy Nilsons anda. Enligt beskrivningen någon som ”vågar vara nyskapande, gå sina egna vägar och på sitt sätt skapar intresse för hästsporten”.

Det var allt för den här gången i bloggen som varvar nonsens med travnostalgi. 

3 kommentarer