Midsommarhästen Dun Bunter

Av , , Bli först att kommentera 1


– Dun Bunter blev bara fyra år i huvudet!
Jag kommer ihåg när Mats-Åke Nilsson, försteman hos Stig Lindmark under många år, suckande sa så efter en förlust på Umåker.
Vi stod i stallet och lyssnade andäktigt. Håkan Boström, travsekreterarens son, hade tillåtelse att gå på stallbacken och jag fick hänga på ibland för att titta på hästarna och prata tips med farbröderna.
Det här var i slutet av Dunets långa karriär och Skellefteåhästen hade galopperat bort sig. Än en gång. Av friskhet. Dun Bunter föddes 1970 och tävlade till i december då han var tolv och jag hann se den omtalade travaren i några starter.

Det är bortgångne Bodentränaren Mats-Åke Nilsson på bilden tillsammans med Dun Bunter. Här har ekipaget vunnit Gävle Cup. Året okänt för mig.



På midsommardagen 26 juni är det trav i Skellefteå – en av sommarens stora traditioner.
I banprogrammet finns tre texter av mig publicerade om de anrika loppen Midsommarkransen (om Dun Bunter), Sprinterpokalen (om Viggo Best) och Cementcupen (där jag intervjuar Torsten Forssell som blev den förste att vinna fyraåringsloppet 1974 med Catherine Song).
Skellefteåtravets banprogram hittar ni på skellefteatravet.se

Första start i Skellefteå är klockan 18.00. Första V64-start klockan 19.40.

>>Dun Bunter med skidor på framhovarna


Dun Bunter och Stig Lindmark under en värmning på Solvalla.
Foto; TR Bild

Traditionstyngda Midsommarkransen i Skellefteå har körts sedan 1965.
Dun Bunter vann loppet sju gånger.

Hans-Olov Pettersson från Skelleftehamn ägde Dun Bunter.
Ägarsonen Bert Pettersson – jämnårig med stjärnan – såg hästens sista seger i kransen 1982.
Jag intervjuade Bert Pettersson om Dun Bunter för midsommardagens banprogram. Men det finns mycket att säga om denne fantom till häst som delar segerrekord för varmbloden med Molnets Broder, 113 triumfer totalt.
I Midsommarkransen 1982 tog Dun Bunter karriärens 112:e seger och efter det blev det alltså ytterligare en och kvitterat med Molnets Broder.

Här kommer lite som inte fick plats i artikeln:
Lite utanför artikeln hann vi med att prata om att Stig Lindmark gärna höll sig i norra Sverige och tävlade. Varför?
– Stig var så rädd om championaten! säger Pettersson, sambo med amatören Gabriella Laestander.

64 banchampionat blev det för Lindmark, fördelade på 35 i Skellefteå, 23 i Boden och 6 i Umeå.
Dun Bunter kom i alla fall ut på en hel del resor under sina 345 starter (!) i karriären.
Ingen kände ju den fyrbente stjärnan som Stig Lindmark. En gång blev det fel då Dunet hade kvalat in till en större final i Örebro. Lindmark följde inte med den gången utan skickade ner hästen.
Bert Pettersson berättar:
Olle ”Lappen” Lindqvist skulle köra och blev betänksam då han såg hästen i stallet några timmar före start. Dunet hade en typisk Lindmark-skoning – långtåad och med liksom ”skidor” på framhovarna. Han var van att gå så hästen. Men Lappen tyckte det där var konstigt och tog fram hovslagarutrustningen och innan någon hann hejda honom hade han kortat hovarna. Dunet tog inte ett travsteg på flera veckor! säger Bert Pettersson.

Pappan Hans-Olov Pettersson använde Dun Bunter i avel, tränade hästen de sista säsongerna och körde då flera lopp med sin häst.

– Dunet gick in och ut på Stig Lindmarks träningslista de sista två åren men Stig körde alltid de större loppen. Pappa körde mycket själv på slutet men var ju ovan och så där. 1982 var ett år då många snabbloppare i norr skulle gå i pension. Det var ju hästar som hade tävlat länge och alla ville se i snabbloppen som ofta lades sist på tävlingsdagarna för att publiken skulle stanna.

– Pappa ville köra Dun Bunters i karriärens sista lopp i december det året. Bergsåker hade samlat ihop till en riktig pensionärsträff, säger Pettersson j:r som var med på resan ner till Sundsvall.

I Umeå lastades Dun Bunter på en hästbuss som tillhörde Anders Lindqvist. I lasten fanns den kommande vinnaren av loppet på Bergsåker den här decemberdagen – Earl Pellef (344 starter, 40-60-48).
– Vi stannade i Hörnefors också och lastade Barbro Lundins Maltsev (291 starter, 27-41-25). Det var ett rutinerat gäng hästar. Farsan körde inte ett av sina bättre lopp. Han fick böter – stod åt fel håll i starten med Dunet. Alltså riktigt åt fel håll när de sa ”kör”. Ändå hann Dunet i kapp dem och var trea i mål där. Vilken häst, säger Bert Pettersson.

Tre hästar fanns i den lastbilen med sammanlagt 983 starter bakom sig under karriärerna.
Ett rutinerat gäng som sagt.

Klockan 21.41 på midsommardagen går 2021 års upplaga av trekilometersloppet Midsommarkransen, loppet Dun Bunter vann sju gånger.

>>>>>>Sommartrav med ostkrokar

Sluggo selas på av Stefan Lundberg, Patrik Nygren laddar upp med ostkrokar.
Foto: Mikael Wikner

Trav och sommar! Det man inte kan få blir extra åtråvärt.

Få släpps in på publikplats och på stallbacken är det bara de som jobbar som får komma in.
Jag fotograferar en del på travbanorna och får då vara på stallbacken. Men inget är som att vara på riktigt travturné med vänner.

På bilden selar kompisen Stefan Lundberg ut kallblodet Sluggo inför en start på Skellefteåtravet. Patrik Nygren i solglasögon laddar upp med ostkrokar inför tävlingskvällen.
Kortbyxor på, det känns som att det enda vi hade att oroa oss över var om Sluggo skulle galoppera eller inte. Felfri en ”stenklar” vinnare. Så klart.

I likhet med Dun Bunter hade Sluggo ofta galoppskorna på. Sluggo ägdes av Stefan Lundberg som nästan alltid körde.  Jag kände mig dock som en delägare!
Sluggo var en riktig profil och trevlig att hålla på med. Kapaciteten fanns och vi hoppades alltid. Ändå blev det ”bara” 15 segrar på 105 starter.

År 2000, när gubben var 14 år (!), var det som om Sluggo kom på själv att det här med galopper, det dög ju inte. Hästen blev disciplinerad. Det blev fem segrar och två andraplatser det året, bland annat seger i V65 på Umåker. Lundberg körde som vanligt.

Sluggo blev Årets kallblod på Umåker 2000 under sin näst sista säsong och jag – som aldrig varit så nära en häst tidigare – fick uppleva allt från insidan. För Slugga var ju ”min” också, trots att jag inte fick vara med och dela på inkomsterna.

Kuppen i Lycksele
Lyckseletravet kör 2 juli, 6 juli och 9 juli i år. Snart kan det vara dags för ”kuppen” jag funderat på så länge just i Lycksele.
När jag vinner de där många miljonerna på V75 som vi alla väntar på är det dags. Samma sommar jag blir rik planerar jag att göra kompisen Lundberg till champion på Lyckseletravet.

Jag ska förhandla med sådana som Daniel Redén och Stefan Melander och låna några stycken värstinghästar i olika klasser.
Lundberg skulle köra samtliga och ta hem banchampionatet med ett bösshåll och i championintervjun med Carina Axroth säga något i stil med:

– Det ligger hårt arbete bakom, det här har vi kämpat för länge.

>>>>>>
Lycksele Travsällskap 70 år – boken skriven av Gunnar ”Pud” Eriksson

>>>>>>Vännen Martin borta

Martin Jansson hjälper till under en festkväll på Umåker i november 2019. Under armarna håller Jansson dockor med Lennart Nygren och Berth Johanssons dresser.
Foto; Mikael Wikner

Avslutar bloggen allvarligt. Min vän Martin Jansson gick bort här i juni.

Han var min allvetare och ”google” i historiska frågor, en nobel man med humor som jag delade travintresset med.
Åldersskillnaden mellan oss var över 20 år – men det märktes aldrig.
I Martins sällskap trivdes man, en ”buspojk” och ett under av vänlighet. En man med humor och värme saknad av många.

Martin Jansson, född i Härnösand, uppväxt i Sundsvall, flyttade till Örnsköldsvik och sedan Umeå. Jansson var styrelsemedlem på Umåker 1989 till 1994 och under samma tid marknadschef för Posten i Västerbotten där Martin bland annat såg till så att Berth Johansson ett tag var Postens man.

Tankarna går till Anita och barnen Anna och Peter.

Bli först att kommentera