Det kan ju betraktas som positivt att vårt kommunalråd intresserar sig för demokratibegreppet.

Däremot vet jag ej om det är att betrakta som positivt att både den text som finns i hans senaste blogginlägg, samt det blogginlägg som han skriver att det är en fortsättning på, är exakt densamma som finns att läsa i

Grundkurs för Sverigedemokrater (utgiven 2004), kapitel 3.

Finns på denna adressen (Klicka på den så kommer du dit):
http://www.janmilld.se/sd/grundkurs/3.html

Detta framgår med all önskvärd tydlighet om man kopierar en bit utav texten i Peters blogginlägg, sätter den inom citationstecken och googlar den.

Kommunalrådet har alltså än en gång citerat, utan att hänvisa till källan. Det i sig är irriterande nog. Men, att källan i det här fallet är ett parti som har en helt annan ideologi än det parti kommunalrådet hävdar att han representerar. Det är aningen skrämmande!

Om man fortsätter att läsa ursprungstexten så ser man att den i sig innehåller fel i hänvisning av källor. Citatet som tillskrivs Voltaire till exempel, myntades av Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död i hennes bok Voltaires vänner från 1906.
Det må väl vara hänt. Större delen av världen verkar tro att det var Voltaire som sade

Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.

Vad jag undrar över är om kommunalrådet bara googlade demokrati+Åsele och fick upp denna sida, lät bli att kolla källan, lät bli att läsa hela dokumentet och bara lade sig till med den text han ansåg passade för tillfället. Om man fortsätter att läsa på originalsidan, så kommer man nämligen till detta:

Därutöver driver TV och andra media ibland formliga kampanjer, som i Åselefallet. Kampanjer som utvecklar sig till kraftmätningar med regeringen. De blir till demonstrationer av makt, politikerna ska lära sig var skåpet ska stå. Under Åselekampanjen hade till och med företrädare för regeringen svårt att få komma till tals i media. När TV1:s Speciellt skulle ha "debatt" i frågan fanns där företrädare för bara en uppfattning! Media visar alltså – genom sina kampanjer – ambitioner att ta över regeringens roll, vill vara första statsmakt och avgöra vilken politik som ska bedrivas.

Om han underlät att kolla källan, var det höjden av oförnuft.
Eller, var han fullt medveten om vad det var för sida han hämtade sin text från?
(Precis som när han kopierade Storumans Arbetarekommuns handbok och ville att Åsele Arbetarekommun skulle godkänna denna utan att någon annan än han hade läst den. Men, då var det i alla fall Socialdemokrater han hade kopierat!)
I så fall är det både skrämmande och beklagligt.

Längst ner på sidan där han hämtat sin text finns en ruta med diskussionsfrågor. En av dem är denna:

På vad sätt är vi sverigedemokrater bättre demokrater än våra politiska motståndare?

Om man går till första sidan på denna hemsida där texten finns som kommunalrådet kopierat, så finner man en meny bestående av rubriker som till exempel Agendajudar.

Alltså, är det ett sådant här styre Åsele kommun ska ha?
Verkligen?

Fredrika skolas "skolskog", där eleverna själva genom åren varit med om att bygga upp och hålla efter allt som finns på platsen. Idag var sista dagen som elever i klass F-9 var där för att restaurera spänger och ha utomhuslektioner. Klasserna 7-9 kommer att vara där även imorgon. Men, det var sista gången som hela skolan var dit.

Ni har ingen aning om vad Majtjärn är, vad stället betyder eller hur det används. Jag väljer att låta bli att gå in på det nu. För i dagsläget spelar det ingen roll.
Men, jag tänker visa er hur det ser ut. Vi börjar där man kliver av cykeln, eller ur bilen.

Det är en promenad på lite drygt en kilometer. Stigen är så bra att det fungerar att komma fram med både barnvagn och rullstol.

När man börjar närma sig ser man vattnet på höger sida.

Det sitter färggranna fågelholkar i träden.

Välkomna till Majtjärn.

Så här ser det ut.

Till höger ser man först källaren, samt en genväg upp till kojorna.
Till vänster går en stig mot utedasset.

Om man följer stigen rakt fram, kommer man till grillplatser och kojor som ligger till höger på en kulle ovanför tjärnen. Fortsätter man sedan stigen rakt fram, kan man följa den upp till Lyckselevägen. Det finns alltså två vägar till Majtjärn.

På andra sidan den här bron fortsätter stigen upp mot Lyckselevägen. Efter den här stigen lagar de större eleverna spänger nu i vår.

Nu vänder vi och går tillbaka till själva området.

Det ser ut så här.

Vi tittar in där.

Här nedan är vedboden.

Vi tittar in där också.

Så har vi den lilla kojan.

Den ser ut så här på insidan.

De äldre eleverna brukar ibland sova över här.

Nere vid tjärnen finns en brygga.

Samt en bänk att sitta på.
En liten bit bort står ett vindskydd.

Nu går vi tillbaka.

Det var Majtjärn. Nu far vi hem.

Elever upp till och med klass 2, får åka bil ut hit. Resten cyklar.
Föräldrar brukar också komma och vara med ibland.

Tack för att ni ville följa med på visningsrundan.
Ni är välkomna att besöka Majtjärn på egen hand.
Kom bara ihåg att vara rädd om stället och att ta med eventuellt skräp hem.

Helgen som var, satt jag i en båt och metade ett antal timmar. Mer för att ladda batterierna än för att få fisk (även om jag fick det). Det har varit och är fortfarande en intensiv, påfrestande och mycket rörig tid. Det sägs att man ska lyssna på kroppens signaler. Jag hade ingen möjlighet att göra det vintern 11/12, så det lär ta längre tid än vanligt att kravla sig ut ur den där väggen jag då fann mig intryckt i efter att på en och samma gång ha bytt bostad, pendlat till Mittuniversitetet i Härnösand, skrivit godkänt examensarbete, vikarierat i princip på heltid och arbetat politiskt, privat och via föreningar för att försöka rädda vår skola – samtidigt som jag alltid, alltid, alltid är mamma först.
Men, det sägs också att man får ej större bördor i livet än man orkar bära. Så, det är väl bara att slänga upp livet och världen på axlarna och knata vidare.

Igår var det ett möte på byn, som oppositionen hade initierat. De fiskade också. Men, mer för att ladda inför kommande val, än för att ladda batterierna. Fullt förståeligt det också. Det gör alla politiska partier. Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Eller rätas ut kanske, i det här fallet.

Flera gånger igår kväll hörde jag det sägas att vi kämpat bra och att vår ihärdighet och styrka varit imponerande. Naturligtvis. Det var våra liv och våra barns liv, vi kämpade för. Det var det som var drivkraften för att försöka utveckla den här delen av kommunen, vilket som sagts tidigare, hela kommunen skulle ha vunnit på att låta oss göra.

Jag hörde också uppmaningar till att fortsätta.
Men, ni måste förstå att för er är det bara politik.
För oss var det fråga om livsavgörande frågor, som nu fått sina mindre önskvärda svar.
Naturligtvis hoppas jag att det finns andra som vill arbeta för att byn ska utvecklas framöver. Men, vi har nått vår gräns. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Vi gav precis allt vi hade och lite till. Det är flera år sedan vi kunde sova ordentligt om nätterna. Ja, jag skriver vi, för jag vet att det gäller fler än mig. Begriper ni hur det tär på folk?

När vi dessutom har blivit bemötta med mer eller mindre hånfulla kommentarer, blivit ignorerade, kallade för lögnare, utmålade som svikare och numera får höra saker som
"Det är ingen som tvingar er att flytta."
"Nu får de ju som de vill i majoriteten."
"Ni skulle ha flyttat i vilket fall som helst."
"Törs du komma hit?" (Har en del av oss fått höra vid besök i tätorten!)
Då krävs det styrka för att fortsätta stå upprätt. Det försäkrar jag.
Har någon av er de förutsättningar som krävs för att leva sig in i den situation vi befinner oss i, så beklagar jag djupt. För det är inget jag önskar någon.

Vi lämnar kommunen med glädje, efter det bemötande vi fått de senaste åren.
Men, vi lämnar Fredrika med vemod. För vi ville leva resten av våra liv här.

Från och med augusti kommer jag, som så många andra, att vara skriven i Bjurholm.
Jag kommer att lämna in en avsägning av mina förtroendeuppdrag imorgon. Ett av dem har redan försvunnit i och med att nämnderna togs bort. Men, likväl.
Även om jag hade bott kvar är jag tveksam om jag skulle ha orkat ända fram till valet. Jag är alldeles för godhjärtad för att vara aktiv S-politiker i den här kommunen.
Jag tror på solidaritet, öppenhet, gemenskap, samarbete och sånt. Det passar dåligt in i det socialdemokratiska arvet som den här kommunen tyvärr dras med.
Ja, som vanligt har jag dokumenterade belägg för det jag skriver. Jag finner ingen anledning att uttala mig om saker som jag ej kan stå för och/eller bevisa.

Mina kamrater i den S-förening jag tillhör är informerade och väl medvetna om mitt beslut att byta kommun. Jag ber er som stöder oss att lämna köksbordet och arbeta aktivt så länge ni orkar, för att den demokratiska socialismen i Åsele framledes ska kunna förändras till att vara den grund av förenande solidaritet med medmänniskor, som jag en gång i min naivitet hoppades att jag skulle kunna bidra till.

Det kanske jag har gjort. Jag har ingen aning.
Men, jag vet att det behövs aktivt arbete för att åstadkomma hållbar förändring i framtiden och där är inget bidrag för litet.

Oppositionen i all ära. De har gjort och gör sitt bästa för bygden.
Men, de kan ej förändra vänsterpolitiken. Det må ni göra själva, inifrån.
Innan september ska namnen till nästa års valsedlar finnas klara.
Ska Åsele ha samma S-politiker på valsedlarna nästa gång som vi hade förra valet? Eller finns det andra som kan tänkas vilja ställa upp och arbeta för en förändring?

Läs det förra inlägget om makt och fundera en stund.

Jag vet att de finns folk som menar att de som satt båten i sjön bör få ro den i land.
I betydelsen, låt dem som orsakat detta få ta hand om efterdyningarna.
Men, jag är på tok för empatisk för att vilja gå på den linjen.

Nu ska jag åka ut till Majtjärn och fota elevernas sista utflykt dit.
Det är mycket som är "den sista gången" numera.
Har ni tur kanske ni får se en del av bilderna sen. Den nedan är från förra året.

Min snart elvaåriga son gjorde en liten undersökning ikväll, helt på eget initiativ. Han frågade ett antal personer vad en människa med makt bör ha för egenskaper. Detta var resultatet han fick.

Om man har makt ska man vara:

• Ärlig
  
• Vis/klok/smart
  
• Lyhörd
  
• Duktig på sitt område
  
• Trevlig
  
• Osjälvisk/Tänka på andra
  
• Bra på långsiktigt tänkande
  

Ärlighet och lyhördhet var det flera som nämnde, samt att man ska vara klok och att man ska tänka på andra.

Jag frågade sonen om han hade i läxa att fråga om detta. Hans svar var
– Nej, jag vill bara veta.

Ni förstår nog knappast hur mycket denna förändring av grundläggande samhällsfunktioner som skola och äldreomsorg påverkar oss, stora som små.
Men, våra barn kommer att växa upp till ytterst medvetna samhällsmedborgare som har rätt bra koll på hur världen fungerar.
Sättet de lärt sig på kunde dock ha varit trevligare.

Jag läser svaren han fått på sin enkät och funderar.

Hur är det med våra makthavare, i stort och smått?
Besitter de dessa egenskaper?

Apropå det här:

Den kulturgeograf som K Sune hänvisar till är Jan Amcoff. Han publicerade i mars 2012 en studie som han kallar Do Rural Districts Die When Their Schools Close? Evidence from Sweden around 2000

Dagens Samhälle 2012-11-16, klipp ur debattartikel av Jan Amcoff docent i kulturgeografi, Uppsala universitet.

"I en studie som publicerats i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Educational Planning har jag undersökt hur flyttmönstren påverkas av en skolnedläggning på landsbygden, såväl bland människor i gemen som i subgruppen barnfamiljer och såväl inom promenadavstånd från skolan som i ett större upptagningsområde. Resultaten visar att inga mätbara effekter kan påvisas i något fall, vare sig i direkt samband med nedläggningen eller inom en tvåårsperiod.

Resultaten borde egentligen inte överraska eftersom flyttningen till och från landsbygden har gått upp och ned under de gångna 50 åren, trots att antalet skolor har minskat kontinuerligt. Många landsbygdsbarn åker skolskjuts. Att skolskjutssträckan ökar från, säg en mil till två, i samband med en skolnedläggning, förefaller inte vara tillräckligt skäl för att ändra ett beslut att flytta till eller från en plats på landet.

Att dra slutsatsen att en skolnedläggning är utan följder för de berörda vore emellertid förhastat. I den vetenskapliga litteraturen på området har fler aspekter uppmärksammats. En rad studier har undersökt hur det lokala näringslivet påverkas, andra har pekat på ett minskat engagemang i allmänhet och en förlorad gemenskapshetskänsla i den berörda bygden och ytterligare andra på hur skolan har en symbolisk betydelse som går förlorad, vid en nedläggning. Uppenbart är också att berörda skolbarn får tillbringa mer tid i skolskjutsen och med att vänta på densamma. Förutom att det rimligen uppfattas som trist finns studier som antyder att detta kan få menliga effekter på inlärningen. Å andra sidan finns studier som pekar på att alltför små skolor kan ge liknande följder.

Många kommuner står inför svåra beslut rörande eventuell skolnedläggning. Till syvende og sidst handlar det om politiska avvägningar, men med ett gott kunskapsunderlag möjligheterna att redan på förhand bedöma följderna av ett beslut. Min förhoppning här är att ha bidragit till kunskapsunderlaget genom att belysa en aspekt på frågan."

Länk till debattartikeln här.

VK 2012-11-29, klipp ur artikel.

"En studie, gjord av Jan Amcoff, universitetslektor i kulturgeografi vid Uppsala universitet, visar att nedlagda landsbygdskolor inte påverkar utflyttningen.
– Generellt sett har inte en nedlagd skola inneburit att folk flyttar från bygden. Forskningen visar att det inte blir någon signifikant effekt kvar, säger Jan Amcoff.

Generellt resultat

Han anser dock att det är viktigt att förtydliga att det är ett generellt resultat.
– Det skulle kunna förhålla sig annorlunda om man tittade på områden där det är stora avstånd mellan byar och den skola som eleverna flyttas till, säger Jan Amcoff."

Länk till VK-artikeln här.

Om man läser hans debattartikel i Dagens Samhälle noga, så ser man att han där säger

Att skolskjutssträckan ökar från, säg en mil till två, i samband med en skolnedläggning, förefaller inte vara tillräckligt skäl för att ändra ett beslut att flytta till eller från en plats på landet.

Det är sex mil mellan Åsele och Fredrika.
Jag har inga övriga kommentarer.

Lokalpolitiker.
Jag kommer aldrig att bli klok på dem.
Jo, jag vet. Jag är en sådan där fritidspolitiker själv. Lite på en höft sådär. Vilket betyder att jag ej går i ledband. Någonsin. Det är nog därför jag aldrig kommer att vara särskilt framgångsrik inom politiken. Det finns nämligen inget parti som främjar individuellt tänkande. Sådant som vi lär ut i skolorna ni vet. Granska källan. Tro ej på allt du hör eller läser. Bilda dig en egen uppfattning. Ha en egen åsikt.
Nej.

Innan någon upprörs över att jag skriver som jag gör, ber jag er att läsa mitt allra första inlägg i den här bloggen. Där står det varför jag har just den här bloggen. Klicka här.

Inom (lokal)politiken finns det högre eller lägre tak, i fråga om hur individuella åsikter respekteras och accepteras. Men, det finns alltid ett tak. Förr eller senare kommer det att dyka upp kommentarer som manar till försiktighet, för man må ju gynna den gemensamma saken och då ser det inte bra ut om någon säger eller gör något som kan tyckas motarbeta detta.

En annan sak som jag reagerat över, är hur jämförelsevis lätt det verkar vara att glömma och gå vidare, inom politiken. Gjort är gjort liksom. Det där med att stå till svars och att ta ansvar för sina handlingar, verkar i mina ögon skrämmande oviktigt.
Huvudsaken att alla kan enas om att gjuta olja på vattnet så att alla kan gå vidare (och göra som de alltid har gjort, vilket lär leda till samma resultat som de alltid har fått).

Samarbete.
Visst.
Samarbete mellan människor som till ytan säger sig ha samma mål och under ytan har åtminstone en tredjedel av dem en egen agenda.

Jag kommer aldrig någonsin att uppmuntra någon av mina elever att ägna sig åt politik när de blir stora. För då kommer de att upptäcka att politiker går emot allt vad vi i skolan försöker lära dem om moral, etik och vanligt hyfs.
Ja, just på den här skolan har eleverna i och för sig redan upptäckt det.

Hur i hela världen ska man kunna arbeta framåt för att stärka kommunen när detta innebär att man förutsätts ta fram närmaste paraply och låtsas som om det regnar?
Låtsas som att saker är överspelade.
Nej.
När politiken slutade att vara personlig och övergick till att handla om siffror på papper, då slutade politikerna att arbeta för sina väljare och övergick till att arbeta för sina egna siffror.

Ja, jag generaliserar trots att jag brukar vara emot sådant. Jag gör det med medvetenhet om att det finns undantag. Det finns de som arbetar för sina väljare, för medborgarna de är valda att tjäna. Men, de är tyvärr allt för få.

Nog om det.

Kom ihåg att det jag skriver är mina högst personliga åsikter och jag trivs med att ha sådana.

Ha det gott där ute.

Bilden och texten nedan lade jag upp på Facebook vid 13-tiden idag.
Nu lägger jag den även här.
Det verkar nämligen behövas.
Fortsättningsvis hoppas jag att jag slipper läsa att vi svartmålar den här byn och att vi ej vill bo här. Sådana dumheter är bara för mycket.
Vi har hela tiden velat bo här och ingen av oss flyttar för att vi tycker att det är kul. Men eftersom det verkar vara ytterst svårt för vissa av er att begripa såväl skrivna som talade ord, är min förhoppning liten att ni ska förstå vad jag menar.
Eller som Stenmark sa så klokt en gång.
"Hä lönsch int förklar för den som int begrip!"

—————————————————————————————–

Klipp ur dagens Folkblad, som har ett uppslag om byar i glesbygd.
Vi har alltid haft eldsjälar i byn som har försökt främja utveckling och jobbat framåt. Vi höll på att bygga upp vårt inflyttningsprojekt när hotet om skolans förändring kom. Vi var då flera som lade ner våra liv i princip fullständigt på att arbeta för att få ha kvar skolan i oförändrad form. Vi letade fram möjligheter som skulle underlätta både ekonomiskt och i fråga om personalresurser. Vi försökte på alla sätt få fram information till de styrande om vad ett beslut om förändring skulle få för konsekvenser och vilka andra alternativ som fanns.

Jag kan varken som pedagog eller som mor, med gott samvete fortsätta arbeta för inflyttning av barnfamiljer till Fredrika efter detta tragiska beslut om förändring av skolan. Jag, precis som alla andra pedagoger, vet vad som främjar inlärning och hur långa dagar och lång restid kan påverka elever. Som mor kan jag icke begära av någon annan förälder att de ska låta sina barn pendla 12 mil om dagen till grundskolan, när jag aldrig skulle tvinga mina egna barn att göra det.

Det finns de som säger att vi sviker Fredrika. De har fel.
Vi har gett allt vi haft till Fredrika. Vi har försökt rädda det vi har haft när det gäller skola, vård och omsorg, vi har arbetat för att få in fler människor hit och för att de som bor här ska ha trivsamt.
Vi har levt med hotet över skolan dygnet runt, varje dag i ett par års tid. Det tar på krafterna.
Alla har en gräns för vad de mäktar med och vår gräns passerades redan medan snön fortfarande låg djup – förra vintern! Likväl fortsatte vi ett år till.
Men det är nog nu.
Jag hoppas av hela mitt hjärta, att det fylls på med eldsjälar som har kraft att hålla byn och bygden vid liv och jag hoppas att de styrande då har förstånd att ta vara på dessa resurser.
Men, jag tvivlar på att de eldsjälarna kommer att ha barn i grundskoleålder.
Fredrika kommer att finnas kvar. Visst. Men, aldrig mer fyllt av barn i alla åldrar året runt. För kommunen tog ej vara på den resurs vi innebar och nu kommer följdverkningarna av detta.

Vi har aldrig, skulle aldrig och kommer aldrig att svika den by vi har i våra hjärtan.
Däremot sätter alla vi som är föräldrar, naturligtvis våra barns bästa i första rummet.

Ville bara ha det sagt.

Ungefär så här ser den ut och ungefär så här har den sett ut i rätt många år.
En helt vanlig vårkväll i Fredrika.
Alla bilderna är tagna ikväll.

Jag har frågat den unga damens mor om jag får lägga upp bilden, vilket var helt okej.

När jag växte upp i Åsele, hade jag rätt få kamrater. De gick att räkna utan att använda alla fingrarna på ena handen, om man säger så.
När min dotter var liten och vi bodde i Åsele, hade hon ungefär lika många.
Våra bästa vänner flyttade därifrån ett år före oss, aningen längre söderut.
När vi flyttade till Fredrika var min dotter tio år och min son var en och en halv månad.

Här i Fredrika har vi upplevt en gemenskap som vi aldrig upplevde där.
Ni andra som bor i tätorten kanske har den. Vi hade den icke. Vi fick den här.
Vi fick dessutom en vidare världsbild.
Eftersom Fredrika ligger bra mycket mer centralt än centralorten i kommunen, om man ser till närheten av städer, har eleverna i den här skolan haft det rätt bra. De har varit på studiebesök i Örnsköldsvik, Lycksele och Umeå. De har till exempel varit och sett föreställningar på Norrlandsoperan och de har besökt SVT. Varje år, med något enstaka undantag, har alla elever varit till Örnsköldsvik på Paradisbadet och till Agnäsbacken i Bjurholm. (Om ni klickar på länken ser ni att den har tre liftar och ett tiotal backar.)

Jag bad min dotter att säga något om hur hon ser på det sociala livet för barn i Fredrika.
Hon skrev då detta till mig.

Genom gemensamma aktiviteter för alla klasser i skolan skapas en stor gemenskap som håller även på fritiden. Det sociala livet för barn uppväxta i Fredrika färgas därigenom av en trygghet och lekfullhet som delas av så väl små som stora i byn.
I Åsele hamnar gemenskapen i större utsträckning endast inom de enskilda klasserna och det finns inte den gemensamma trygghet mellan små och äldre i Åsele som det finns i Fredrika. Det är min upplevelse.
 

Att jag överhuvudtaget skriver detta inlägg, beror på att människor verkar tro att barn saknar socialt liv i Fredrika. Så är icke fallet.
Nästa år kanske det är så.
Men, det får ni i så fall ta upp med de som beslutade att man ej ska satsa något på Fredrika.

Godmorgon.

Idag kommer tio barn att åka över kommungränsen för att hälsa på i den skola de kommer att börja i till hösten.
Om två veckor kommer de att sluta i den skola som de och deras föräldrar trodde att de skulle få gå i tills de går ut nionde klass.

Ansvaret ligger hos er, som fattade det politiska beslutet att flytta högstadiet från Fredrika till Åsele och därmed underminera grunden för en lovande framtid för barnfamiljer i den här sidan av kommunen.

Jag har orsakat hjärtesorg i min levnads dagar. Det är en insikt som smärtar och det är lätt att försöka skaka den av sig och låtsas som om ingenting har hänt. Som om ansvaret ligger någon annanstans. Hos omständigheterna. De är alltid praktiska att skylla på. Men, även om man försöker lura sitt samvete, så kommer det alltid ikapp. Ingen av gångerna jag varit direkt eller indirekt orsak till att någon annan människa blivit sårad, ledsen och/eller besviken, har jag medvetet velat orsaka smärta. Det är lyckligtvis få utav oss som har den läggningen att vilja det. Likväl är vetskapen om att mina handlingar orsakat ledsamheter för andra, en tung börda att bära. Jag kan bara hoppas att de människor som drabbats har läkt snabbare än vad jag själv har gjort och att de en dag kan finna i sina hjärtan att förlåta mig för mina obetänksamma handlingar.

Ändå har jag aldrig orsakat smärta med en sådan löjligt, värdslig anledning att skylla på, som pengar. Hur värderar man en människas liv? Hur många kronor och ören är ett barns uppväxt i trygghet och harmoni värt?

Hur som helst måste det rimligen kännas flera gånger värre, att bära på vetskapen om att man är orsak till att många människor på en och samma gång drabbas av smärta, hjärtesorg och får sina drömmar förstörda och sina liv upp- och nervända.
Om man är stark nog att i dagsläget kännas vid sitt samvete vill säga. Det tvivlar jag på att någon av er är. Jag tror ej att ni besitter den styrka det krävs, att se sig själv i ögonen och erkänna sin egen skuld.

Att hålla med utan att behöva tänka själv, att fatta beslut om saker som är så abstrakta att det blir overkligt att dessa beslut påverkar människors liv. Det är enkelt.
Att ta eget ansvar för sina handlingar och inse att dessa handlingar man har valt att utföra, söndrar en levande bygd och skadar människor. Det är svårt och det kräver styrka och mod.

Därför, tror jag personligen ej att någon av er, kommer att göra vad ni egentligen borde.
Be barnen i Fredrika om förlåtelse.

För även om det är deras föräldrar som väljer att ta steget utanför kommungränsen. Så var det er handling, som tvingade fram det valet.
Det yttersta ansvaret är och förblir ert.

Tårarna och smärtan, är vår.
Vi kommer att leva igenom detta också. Precis som vi levt igenom den stress ni lagt på oss alla, de senaste två åren. Vi kommer att hitta ett sätt att forma en ny vardag och ett nytt liv, för oss och för våra barn.
Men, det kommer aldrig att bli som vi hade drömt.
Vi flyttade nämligen hit till byn av en anledning.
Det är ett underbart ställe för barn att växa upp och gå i skola på.
Om de får.