Klipp ur dagens Folkblad, som har ett uppslag om byar i glesbygd.
Vi har alltid haft eldsjälar i byn som har försökt främja utveckling och jobbat framåt. Vi höll på att bygga upp vårt inflyttningsprojekt när hotet om skolans förändring kom. Vi var då flera som lade ner våra liv i princip fullständigt på att arbeta för att få ha kvar skolan i oförändrad form. Vi letade fram möjligheter som skulle underlätta både ekonomiskt och i fråga om personalresurser. Vi försökte på alla sätt få fram information till de styrande om vad ett beslut om förändring skulle få för konsekvenser och vilka andra alternativ som fanns.
Jag kan varken som pedagog eller som mor, med gott samvete fortsätta arbeta för inflyttning av barnfamiljer till Fredrika efter detta tragiska beslut om förändring av skolan. Jag, precis som alla andra pedagoger, vet vad som främjar inlärning och hur långa dagar och lång restid kan påverka elever. Som mor kan jag icke begära av någon annan förälder att de ska låta sina barn pendla 12 mil om dagen till grundskolan, när jag aldrig skulle tvinga mina egna barn att göra det.
Det finns de som säger att vi sviker Fredrika. De har fel.
Vi har gett allt vi haft till Fredrika. Vi har försökt rädda det vi har haft när det gäller skola, vård och omsorg, vi har arbetat för att få in fler människor hit och för att de som bor här ska ha trivsamt.
Vi har levt med hotet över skolan dygnet runt, varje dag i ett par års tid. Det tar på krafterna.
Alla har en gräns för vad de mäktar med och vår gräns passerades redan medan snön fortfarande låg djup – förra vintern! Likväl fortsatte vi ett år till.
Men det är nog nu.
Jag hoppas av hela mitt hjärta, att det fylls på med eldsjälar som har kraft att hålla byn och bygden vid liv och jag hoppas att de styrande då har förstånd att ta vara på dessa resurser.
Men, jag tvivlar på att de eldsjälarna kommer att ha barn i grundskoleålder.
Fredrika kommer att finnas kvar. Visst. Men, aldrig mer fyllt av barn i alla åldrar året runt. För kommunen tog ej vara på den resurs vi innebar och nu kommer följdverkningarna av detta.
Vi har aldrig, skulle aldrig och kommer aldrig att svika den by vi har i våra hjärtan.
Däremot sätter alla vi som är föräldrar, naturligtvis våra barns bästa i första rummet.
Ville bara ha det sagt.
Senaste kommentarerna