(Val)fiske

Helgen som var, satt jag i en båt och metade ett antal timmar. Mer för att ladda batterierna än för att få fisk (även om jag fick det). Det har varit och är fortfarande en intensiv, påfrestande och mycket rörig tid. Det sägs att man ska lyssna på kroppens signaler. Jag hade ingen möjlighet att göra det vintern 11/12, så det lär ta längre tid än vanligt att kravla sig ut ur den där väggen jag då fann mig intryckt i efter att på en och samma gång ha bytt bostad, pendlat till Mittuniversitetet i Härnösand, skrivit godkänt examensarbete, vikarierat i princip på heltid och arbetat politiskt, privat och via föreningar för att försöka rädda vår skola – samtidigt som jag alltid, alltid, alltid är mamma först.
Men, det sägs också att man får ej större bördor i livet än man orkar bära. Så, det är väl bara att slänga upp livet och världen på axlarna och knata vidare.

Igår var det ett möte på byn, som oppositionen hade initierat. De fiskade också. Men, mer för att ladda inför kommande val, än för att ladda batterierna. Fullt förståeligt det också. Det gör alla politiska partier. Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Eller rätas ut kanske, i det här fallet.

Flera gånger igår kväll hörde jag det sägas att vi kämpat bra och att vår ihärdighet och styrka varit imponerande. Naturligtvis. Det var våra liv och våra barns liv, vi kämpade för. Det var det som var drivkraften för att försöka utveckla den här delen av kommunen, vilket som sagts tidigare, hela kommunen skulle ha vunnit på att låta oss göra.

Jag hörde också uppmaningar till att fortsätta.
Men, ni måste förstå att för er är det bara politik.
För oss var det fråga om livsavgörande frågor, som nu fått sina mindre önskvärda svar.
Naturligtvis hoppas jag att det finns andra som vill arbeta för att byn ska utvecklas framöver. Men, vi har nått vår gräns. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Vi gav precis allt vi hade och lite till. Det är flera år sedan vi kunde sova ordentligt om nätterna. Ja, jag skriver vi, för jag vet att det gäller fler än mig. Begriper ni hur det tär på folk?

När vi dessutom har blivit bemötta med mer eller mindre hånfulla kommentarer, blivit ignorerade, kallade för lögnare, utmålade som svikare och numera får höra saker som
"Det är ingen som tvingar er att flytta."
"Nu får de ju som de vill i majoriteten."
"Ni skulle ha flyttat i vilket fall som helst."
"Törs du komma hit?" (Har en del av oss fått höra vid besök i tätorten!)
Då krävs det styrka för att fortsätta stå upprätt. Det försäkrar jag.
Har någon av er de förutsättningar som krävs för att leva sig in i den situation vi befinner oss i, så beklagar jag djupt. För det är inget jag önskar någon.

Vi lämnar kommunen med glädje, efter det bemötande vi fått de senaste åren.
Men, vi lämnar Fredrika med vemod. För vi ville leva resten av våra liv här.

Från och med augusti kommer jag, som så många andra, att vara skriven i Bjurholm.
Jag kommer att lämna in en avsägning av mina förtroendeuppdrag imorgon. Ett av dem har redan försvunnit i och med att nämnderna togs bort. Men, likväl.
Även om jag hade bott kvar är jag tveksam om jag skulle ha orkat ända fram till valet. Jag är alldeles för godhjärtad för att vara aktiv S-politiker i den här kommunen.
Jag tror på solidaritet, öppenhet, gemenskap, samarbete och sånt. Det passar dåligt in i det socialdemokratiska arvet som den här kommunen tyvärr dras med.
Ja, som vanligt har jag dokumenterade belägg för det jag skriver. Jag finner ingen anledning att uttala mig om saker som jag ej kan stå för och/eller bevisa.

Mina kamrater i den S-förening jag tillhör är informerade och väl medvetna om mitt beslut att byta kommun. Jag ber er som stöder oss att lämna köksbordet och arbeta aktivt så länge ni orkar, för att den demokratiska socialismen i Åsele framledes ska kunna förändras till att vara den grund av förenande solidaritet med medmänniskor, som jag en gång i min naivitet hoppades att jag skulle kunna bidra till.

Det kanske jag har gjort. Jag har ingen aning.
Men, jag vet att det behövs aktivt arbete för att åstadkomma hållbar förändring i framtiden och där är inget bidrag för litet.

Oppositionen i all ära. De har gjort och gör sitt bästa för bygden.
Men, de kan ej förändra vänsterpolitiken. Det må ni göra själva, inifrån.
Innan september ska namnen till nästa års valsedlar finnas klara.
Ska Åsele ha samma S-politiker på valsedlarna nästa gång som vi hade förra valet? Eller finns det andra som kan tänkas vilja ställa upp och arbeta för en förändring?

Läs det förra inlägget om makt och fundera en stund.

Jag vet att de finns folk som menar att de som satt båten i sjön bör få ro den i land.
I betydelsen, låt dem som orsakat detta få ta hand om efterdyningarna.
Men, jag är på tok för empatisk för att vilja gå på den linjen.

Nu ska jag åka ut till Majtjärn och fota elevernas sista utflykt dit.
Det är mycket som är "den sista gången" numera.
Har ni tur kanske ni får se en del av bilderna sen. Den nedan är från förra året.