Etthundra år idag, 19130630 – 20130630.

Det bor en dam som heter Göta här i byn. Hon bor på servicehuset Duvan och jag hoppas att hon får fortsätta med det resten utav sitt liv. Vi bodde grannar ett tag, jag och Göta. Hon är en mycket beundransvärd dam av många anledningar. Full av kunskap, klurigheter och erfarenhet. För några år sedan räknade hon ut att vi var släkt, på något vis som jag tyvärr ej minns. Jag är långt ifrån lika duktig som en del andra på att komma ihåg namn och sammanhang när det gäller folk.
Hur som helst, idag fyller Göta 100 år.
När Göta föddes var det fortfarande några år kvar innan kvinnor skulle få gå och rösta i Sverige. 1913 hade vi inga av de moderna bekvämligheter som vi är vana vid idag. Vi hade ett utpräglat klassamhälle och varken fackföreningar eller arbetarrörelse hade ännu fått fäste här uppe i den norrländska jorden.
Året efter bröt första världskriget ut. Även om Sverige ej aktivt deltog i kriget, påverkade det befolkningen i landet. Den påstådda neutralitetspolitiken försvårade handel med bland annat Storbritannien, vilket ledde till varubrist och ransonering.

Jag hittade en artikel i SvD som jag tycker att ni ska läsa. ”1913 – året då världen ännu var optimistisk”

Min poäng med det här inlägget, är att man må försöka ha lite perspektiv på saker. För bara en kort stund sedan, jämförelsevis, hade vi det rätt eländigt på många sätt. Utvecklingen under 1900-talet gick betydligt fortare än under de föregående seklerna, vilket gör att vi tappat bort grunden lite. Den vi må ha för att undvika att hoppa omkring som på gungfly. Det finns de som hävdar att vi ska låta bli att se bakåt. Jag anser att det är ett såväl felaktigt som farligt synsätt. För om vi ignorerar vår historia, är det omöjligt att dra lärdom utav den.

Göta minns hur det var på 1920-talet. Många av oss har knappt hört talas om vilka livsbetingelser det var som gällde då. När Göta föddes var min mormor tio år och min farmor tolv. När farmor var tjugosju, 1928, föddes min far. Under mellankrigstiden, i väglöst land mitt i de norrländska skogarna. Han växte upp i en tid och under omständigheter som nu är glömda av de flesta och en del vet skrämmande nog inte ens om att de funnits.

Med den okunskapen om vår historia som finns bland oss, är det rätt logiskt att samhället ser ut som det gör idag. Tyvärr. Därför anser jag att vi må lyssna till de som minns, medan vi har kvar dem och vi må läsa och lära om hur det var förr och om hur det gick till när Sverige blev ett välfärdssamhälle. Ni vet, det där vi ser monteras ner nu, steg för steg. Om man ej har kunskap om vad det är bra för, varför det kom till, är det svårt att begripa varför man ska värna om det. Därför, måste vi ha grunden som vår historia utgör, för att vi ska kunna gå framåt. Som det ser ut nu verkar någon ha lagt in backen för det här landet, vilket är tragiskt.

Jag hoppas att Göta har en trevlig födelsedag.

Ha det gott där ute!