Flykten från hönsgården

Jag börjar tröttna på att media framställer utflyttningen från Fredrika som en flykt härifrån. Nu senast var det Sveriges Radio som påstod det. ”Flykten från Fredrika….” (Länk här)

Ska man nu benämna vår flytt som en flykt, så är det snarare så att vi flyr den politik som är ytterst selektiv och väljer att missgynna delar av Åsele kommun. Vi går över kommungränsen med vår packsäck, eftersom den styrande majoriteten i Åsele kommun passerat diverse gränser, vad gäller hållbar och utvecklande lokalpolitik. Vi betackar oss nedlåtande kommentarer, nonchalans och ignorans, från såväl styret i kommunen som från köksbordspolitiker med eller utan Internetuppkoppling.

Sylvia skrev i en kommentar till mitt förra blogginlägg att vi i Fredrika varit föregångare till demokratiutveckling i kommunen, att vi kommit med konkreta förslag och arbetat för utveckling. Men, ingen ville lyssna på oss. Precis så var det. Det värmer att veta att någon märkte det i alla fall.

Vi hade kunnat vända befolkningstrenden ännu mer än vi gjorde, om vi fått chansen. Vi flyttade till Fredrika en gång för att vi ville bo resten av våra liv här, med de förutsättningar som då fanns i fråga om samhällsservice. Den kämpade vi för att få behålla, av just den anledningen. Men, nu är det som det är.

Vi förlorade mot Åsele kommuns politiska ledning. Vilket leder till att Åsele kommun förlorar i längden.

Jag säger som Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel, Det är synd om människorna.