Det är på riktigt

Flyttlassen har gått härifrån Fredrika ett tag nu. Företag, barnfamiljer, pensionärer… Vi körde första vagnslasten med möbler ikväll. Ett par andra familjer har också kört flyttlass idag.

Nästa vecka bor jag ej i Lappland längre.

Var det detta ni ville? Att eldsjälar som var villiga att kämpa för bygdens och kommunens fortlevnad ska flytta till en annan kommun? Avfolka bygden som ligger i periferin, så att allt kommer att kretsa kring tätorten? Ja, nästan allt. Byarna lever ju upp, på sätt och vis, under bärplockningssäsongen.

Jag hörde att det finns intressenter som vill köpa av kommunen byggnaden som servicehuset Duvan befinner sig i, för att ha annan verksamhet där. Skolbyggnaden finns också intressenter på, som vill ha annan verksamhet där – viss del av året…

Det finns de som säger att det är så här det är. Folk flyttar från landet och in till tätorterna. Punkt. Att bara anamma det synsättet är att göra det väldigt enkelt för sig. Det finns många som vill bo på de där ställena som kallas avsides. Just för att de är det. Avsides. Borta från larmet och neonljusen. Där man kan se stjärnorna tindra när man går ut om vinterkvällen och där man hör den gnistrande, vita snön knarra under skorna. Där man kan låta barnen fara omkring ute med sina kompisar utan att man behöver oroa sig för något överhuvudtaget.

Men, att man vill bo på ett ställe där man känner frihet, lugn och trygghet, betyder icke att man vill ställa sig utanför den allmänna servicenivå som ändock finns i det här landet. Den grundläggande: Skola, vård och omsorg. Den som fanns när vi flyttade hit.

Jaja, jag vet att ni tycker att det blir tjatigt. Så jag ska låta bli att skriva mer om det just nu. Jag må ändå sova några timmar. Imorgon ska vi köra fler flyttlass.