Oktober 2013

Vi skriver nu oktober 2013. Man skulle kunna tro att detta var ett upplyst tidevarv, där människor lärt sig att värdesätta varandra, vara rädda om varandra och måna om varandras bästa. Men icke. Både i det stora och i det lilla ser jag tecken på att så ej är fallet. Jag ser tecken på att egoismen och fundamentalismen frodas och göds utav människors okunskap och utav människors tystnad. Ja, just tystnad. För det spelar liksom ingen roll hur många det är som tycker annorlunda än den som diskriminerar, om dessa tiger still. Det spelar ingen roll hur många som anser att ”något borde göras”, om ingen gör något. Det finns ett talesätt som lyder:

Om Någon ska göra ett arbete, ska man alltid förutsätta att Någon är man själv.

Ingen kan dock göra allt. Men, som bekant kan alla göra något. Om vi vill ha en ljusare framtid för den värld vi lever i, hjälper det föga att sitta och beklaga sig hemma vid köksbordet. Det hjälper inte ens att gå till grannen och klaga. Om nu i och för sig inte grannen råkar vara en Man Med Makt och du har turen att denne håller med dig. Vilket de sällan gör, Männen Med Makt. De vill gärna komma med de goda idéerna själva. Ja, de behöver för den delen inte vara särskilt goda, bara det är deras egna. Med det är det kanske lite som ett annat talesätt påstår, att:

Det är med idéer som med barn – Man tycker bäst om sina egna.

Innan någon daskar en feministlunta i skallen på mig, vill jag påpeka att det visst finns Kvinnor Med Makt också. De är dock ej lika vanliga, som ni säkert vet.

Om man nu har den där Makten, som somliga anser är så åtråvärd, då bör man ha ett visst mått av sunt förnuft för att bruka den väl. Man har förhoppningsvis en nypa social kompetens och vet såväl hur man ska kommunicera med människor (och Att man bör göra det), som hur man ska föra sig i olika situationer. Annars blir man sällan en bra ledare och det är såvitt jag förstår det som lockar. Att vara ledare. Högsta hönset. Herre på täppan. Kung i stan.

Å andra sidan är finns det ju folk som tänker mer på själva Makten, än på hur de ska bruka den för att göra något gott för sina medmänniskor. Precis som det finns människor som strävar efter att göra det yttersta goda, utan att vara det minsta intresserad av att ha någon sorts Makt.

Var vill jag komma med allt detta nu då? Jo, jag vill att människor ska börja agera. Jag vill att människor ska stå upp för det goda i världen och dra sitt lilla strå till stacken för att detta goda ska få en större spridning än sådant som drar människosläktet i fördärvet.

I det stora, vill jag att folk ska vara vidsynta, välkomnande, vänliga och hysa respekt för sina medmänniskor. I det lilla vill jag samma sak.

Det finns kulturer där man har respekt för de gamla. Där de äldre betraktas som det mest värdefulla man har och alltså behandlas de därefter. Man tar hand om dem och tar hänsyn till deras vilja, deras behov och deras önskemål. Man drar inte ner på omsorgen om de äldre för att inkomsterna i börsen minskar. De lustiga är att dessa kulturer, är sådana som det här landet genom tid gjort sitt bästa för att icke kännas vid. Vilket kanske ej är så konstigt. Hur skulle vi annars med gott samvete kunna stapla åldringar på varandra i mer eller mindre önskvärda boendekomplex. Väl inhysta så att släkten kan pyssla med sitt och ej behöver tänka på dessa äldre annat än när det är dags för de pliktskyldiga telefonsamtalen och påhälsningarna, om tiden tillåter.

Det finns kulturer där man tänker långt framåt, innan man fattar beslut. Därför att man förstår att det som händer idag, påverkar flera generationer framåt. Där försöker man handla efter vad som är mest hållbart, för framtidens folk, för jorden vi lever på och för luften vi andas. Där värdesätter man barnen och försöker skapa en så bra värld för dem som möjligt, att bli vuxna i.

Det finns människor som faktiskt förstår, att såväl barn som gamla är tänkande och kännande individer, som bör respekteras och tas på allvar. Till och med i vårt land, i vår kultur, i vår omgivning. Tyvärr har dessa människor sällan Makt. Eftersom de som har Makt, sällan besitter dessa insikter, blir besluten de fattar därefter. Man gör nedskärningar som drabbar barn och gamla. Man prioriterar bort de som gått före och byggt upp landet åt oss och man prioriterar bort de som ska ta över när vi gått vidare. Man prioriterar bort människor med andra kulturer, som man hade kunnat lära av. Det verkar minst sagt lite kortsynt.

Vi skriver oktober 2013. Vi diskriminerar fortfarande folkslag, grupper och individer. På alla samhällsnivåer. Vi går omkring och blundar, för att denna obekväma sanning ej ska leta sin väg in. För om den gör det, kanske vi måste agera, försöka göra skillnad. Om så bara för vår egen goda nattsömns skull.

Sov gott där ute.