2014…och sen då?

Jag har funderat över vad jag ska skriva om, i ett inlägg om det nya året. Jag har avsiktligt hållit mig ifrån att läsa vad andra skrivit, såväl i länet som i rikstäckande tidningar och i allmänt hållna bloggar, eftersom jag ej vill färgas av andras ord.

Det är valår i år, vilket kan väl benämnas vara en större händelse såväl i landet som lokalt i kommunerna. Partirepresentanter kommer att göra sitt bästa för att övertyga om att just det parti som de företräder, är det bästa alternativet när det gäller att styra Sverige. Mer lokalt i kommunerna lär såväl politiska som opolitiska representanter agitera för att locka väljare att låta fingrarna gå mot just deras valsedel i höst.

Det enda jag är riktigt säker på just nu, är att det är rätt att rösta. Alternativen som finns när vi ska välja vem och vad vi ska rösta på tycks mig dock mer och mer osäkra för vart valår, för vart år, för var debatt. Åtminstone på riksplanet. På den mindre arenan anser jag fortfarande att blockpolitiken, partipolitiken, vi och dom känslan, är ett hinder för ett gott kommunstyre. Jag skriver den mindre arenan och menar då de små kommunerna. De kommuner som har mest att vinna på samarbete, eftersom det till syvende och sist för dem är en överlevnadsfråga. Alltså de som därigenom har mest att förlora – sin existens.

Förmodligen kommer det att vara som det har varit de sista valåren. Alla försöker påminna om vilka fel alla andra har, vilket jag anser är idiotiskt. Finns det någon som gör rätt och riktigt, för människorna i det här landet, så räcker det långt. Då behövs ingen smutskastning av de andra för att dölja sina egna brister. Det är nämligen rätt logiskt att det är just det de håller på med, de som ägnar sig åt sådant. Oavsett när, var och hur.

Nog om det. Jag börjar överhuvudtaget att vara rätt utled på politiken av idag.

I år är det 40 år sedan Fredrika kommun upphörde. Ett antal av de människor jag lärt känna i Fredrika kommer att fylla 50 år i år. Alla bor dock ej kvar där nu. Men, det gör ju inte jag heller.

Min bok kommer att komma ut i år. Kampen om Fredrika skola 2011-2013. Jag väntar hem provtrycket endera veckan. Det blev 200 sidor, inklusive bilagor och bilder.

I år, precis som förra året, kommer hemska saker att hända goda människor. Vi kommer att se rubriker om våld, svält, diverse katastrofer, orättvisor och (för att använda en sliten fras) ond bråd död. Vi är åt skogen för vana vid detta. Vi har blivit avtrubbade av medias ständiga rapporteringar. Det går liksom ej att ta till sig allt elände, så vi stänger av. Det är mänskligt. Det är en form av överlevnadsstrategi och ej att fördöma. Men, om vi vill uppväga den mekanismen – den att låta bli att skänka de surt förvärvade sparpengarna till barn som lider – kanske vi kan göra gott i det lilla. För hur det än är, har vi faktiskt makten att förändra. Om än bara lite. Så om vi alla förändrar bara lite; ger en tjuga till den stressade småbarnsmamman i kassakön som har för lite kontanter; säger ifrån när vi märker att någon blir orättvist behandlad; hjälper den som har ramlat; lämnar plats på bussen till någon som bättre behöver den; håller upp dörren; ler emot människor som har service som yrke; skriver ett brev (på papper!) till någon och förgyller vardagen…eller helt enkelt bara låter bli att säga och göra de där onödiga, sårande sakerna. Om vi gör det, har vi i alla fall gjort något. Vilket är betydligt bättre än ingenting alls. Och genom alla dessa små goda gärningar, förvandlas detta året till ett vänligare, mer tillitsfullt och mer hoppfullt år än det föregående. Många bäckar små, ni vet.

Om vi dessutom försöker ta hand om miljön så är det ju fantastiskt.

En sak till. Förvänta er för allt i världen inget i gengäld. Det räcker liksom att göra gott och att själv veta att man har föregått med gott exempel för andra, stora som små. Människor, en del av dem, har en benägenhet att surna till över vad de upplever som uteblivna gentjänster eller bristande tacksamhet. Men, ni är väl ej sådana? Bra. Å andra sidan finns det människor som har svårt att ta emot, gåvor, tjänster och/eller hjälp, utan att kunna återgälda densamma. Det går att lösa. Be dem att skicka vidare; De kan i sin tur hjälpa någon annan vid tillfälle. Så sprids hjälpsamheten och vänligheten som ringar på vattnet.

I rubriken står det: 2014…och sen då? Det är vi alla som bestämmer hur det ska bli sen. Var och en.

Ha det gott där ute.