I fablernas värld

Av , , Bli först att kommentera 35

I dagens Folkbladet (artikeln publicerad på nätet igår kväll) hävdar Åseles nuvarande kommunalråd att det är en fabel att företaget Frekabs flytt från Åsele kommun skulle ha med nedskärningen, ursäkta jag menar förändringen, av Fredrika skola att göra.

En fabel.

Det är ju ett felaktigt yttrande på flera sätt.

En fabel är, som många säkert vet, en berättelse där förmänskligade djur förmedlar en lärdom.

Nu jämförde visserligen kommunalrådet vissa oppositionspolitiker med måsar, i sin blogg våren 2013. Om någon drog någon som helst lärdom av det vet jag icke. Någon annan hänsyftning till förmänskligade djur kan jag ej påminna mig ha förekommit under de här åren (2011-2014).

Om jag förutsätter att ordet fabel används för att beskriva att någon fabulerar (vilket ej är korrekt svenska), så skulle det betyda att någon/några berättat om företagets flytt på ett levande och fantasifullt sätt utan verklighetsförankring. Det kan jag tänka mig inträffar både här och där.

Men, att påstå att Frekabs flytt från Åsele kommun ej var grundad på det politiska beslut som innebar att Fredrika F-9 skola förlorade högstadiet – det är icke bara att fabulera. Det är ren lögn.

 

Om tre veckor

Av , , Bli först att kommentera 17

Det är val den fjortonde september. Om tre veckor. Då ska vi gå till valurnorna och lägga våra respektive röster på det parti, lokalt, regionalt och nationellt som bäst kan tillvarata våra intressen. Våra intressen som rör oss själva, vår omgivning, våra barn och barnbarn samt världen i stort.

Ingen har sagt att valet skall vara enkelt och det är det synnerligen icke idag.

Förmodligen vill vi alla ha en dräglig tillvaro för oss själva och våra närmaste. Vad vi lägger för betydelse i det uttrycket varierar. Somliga räknar en dräglig tillvaro som att ha minst en årslön på banken, att utan större åthävor kunna göra en resa eller två per år till ett (varmare?) land utanför Norden och att med lätthet kunna välja vad man vill berika sig med i form av sociala eller kulturella händelser eller sportevenemang utan att fundera nämnvärt över vare sig kostnader eller huruvida garderoben innehåller en för tillfället lämplig klädsel.

Andra räknar en dräglig tillvaro som att slippa välja huruvida de sista slantarna skall gå till inköp av förnödenheter eller till räkningar. Att slippa en tillvaro med ångest över att ej kunna ge sina barn ens lägsta nivån utav den materiella standard som är norm i vårt samhälle. Jag pratar om alla som lever ett liv där inköp av nya kläder ej betyder nya kläder, utan begagnade. Alla som vill ha en tillvaro där de slipper utförsäkringar och istället har en social trygghet. En tillvaro där man vid sjukdom kan ägna sin knappa energi åt tillfrisknande, istället för att behöva slåss mot myndigheter för att få mat för dagen.

En dräglig tillvaro kan även räknas i sådana termer som att man blir respekterad och accepterad, på lika villkor. Oavsett härkomst, utseende och vem man helst vill dansa sista dansen med eller se vid sitt frukostbord.

Om man ser till den jämförelsevis lilla delen av landet som var och en av oss lever sitt liv i, vill vi självklart alla att den närmaste omgivningen ska vara dräglig. Vägarna ska vara lättframkomliga, kollektivtrafiken ska finnas och fungera, samhällsservice, sjukvård och skolor ska vara lättillgängliga, ha kompetent personal och svara mot våra förväntningar. Precis som alla andra i resten av landet önskar. Resurser ska finnas för oss oavsett var vi bor.

Om man tänker på att vi önskar en dräglig tillvaro även för framtida generationer, behöver vi politiska beslut som främjar omhändertagande av den planet vi bor på. Till skillnad från brutalt utnyttjande av jordens resurser utan tanke på följderna.

Allt detta och mer därtill ska vi hitta en balans i, oavsett vilken utgångspunkt vi står vid. En kompromiss med oss själva, så att vi kan avgöra vilken valsedel som är det minst dåliga alternativet. För som jag personligen ser det, finns det inget alternativ i dagsläget som är till hundra procent gott. Åtminstone ej ur min synvinkel.

I landstingsvalet kommer jag att rösta på person, ej på parti. För de partier som traditionellt skall stå upp och försvara rättigheterna för de människor som har svårt att föra sin egen talan på grund utav sjuk- och/eller fattigdom, har där kraftigt brustit i sin gärning. Även till riksdagen kommer jag att rösta på person, ej på parti. Jag kommer förmodligen att kryssa Emma (kryssaemma.se), för att även om vi är oense i vissa frågor, så brinner hon för att värna landsbygden på ett sätt som få törs göra numera. Det är nämligen ej riktigt politiskt korrekt på alla plan. (Inget riksdagsparti såvitt jag vet, vill satsa på byskolor, till exempel.) Dessutom är hon socialliberal. Eller så håller jag mig till den röda sidan av valsedlarna. Den solidariska. För kruxet med att kryssa person, är ju att blocket drar nytta av det. I det kommunala valet har jag ej bestämt mig än. De lokala partierna på denna orten (Bjurholm alltså) är ytterst blygsamma när det kommer till att tala om vad de strävar efter att åstadkomma. Eller så vill de ej att eventuella skiljaktigheter skall komma upp till ytan, i den här kommunen som medialt verkar vara så politiskt överens.

Jag hoppas att Era val den fjortonde september grundar sig på allas lika värde och att resultatet kommer att bli till det bästa för oss alla och världen i stort, nu och i framtiden.

Ha det gott där ute.