När jag nu verkar ha er uppmärksamhet (tack för det!), vill jag nämna några saker som för mig är rätt viktiga att ni kommer ihåg.

Angående valresultatet. Vi vann ingenting. En person som jag ej nämner vid namn, påstod igår att vi vunnit, i och med valresultatet i kommunen, och syftade då på oss som bodde i Fredrika och kämpade för skolan och som sedan har försökt få fram officiella fakta på resultatet av effekten av skolförändringen.

Inget kunde vara mer fel. Valresultatet påverkar ingen av oss personligen, alltså har vi inget vunnit.

Att Åselepartiet och OPiNiON fick många röster i valet, gläder mig. För jag tror uppriktigt att det är bra för Åsele kommun.
Men, jag personligen vinner ingenting på det. Det som skedde går ej att göra ogjort eller att reparera.

Jag saknar fortfarande det Fredrika som vi levde i och som vi arbetade för att få ha en framtid i. Jag saknar det så det gör ont i mig. Även om livet funkar där vi är nu, är jag ledsen över att sonen ej fick gå ut nian i Fredrika, som hans syskon gjort. Jag är ledsen över att det mål jag hade med min lärarutbildning, att ingå i arbetslaget på Fredrika F-9 skola, ej gick att uppfylla. Det finns ingen F-9 skola längre, ej heller något arbetslag.

SVT hade ett inslag idag om skolan i Fredrika. Där finns i dagsläget fem elever. I hela upptagningsområdet finns idag tolv eller fjorton elever. Jag är lite osäker där. Om vi hade kunnat vara kvar, skulle det alltså ha varit minst 21 eller 23 elever på skolan idag. Oräknat inflyttningen som då skulle ha blivit större, eftersom människor som hörde av sig under vårt inflyttningsprojekt backade när de hörde att det låg ett hot över F-9 skolan. Även familjer med anknytning till Vattenfall skulle ha flyttat in, om tjänstemän/kvinnor på kommunen ej avrått dessa när de hörde av sig och undrade om det fanns möjlighet till arbete för den ena hälften i familjen inom omsorgen i Fredrika. Vi jobbade minst sagt i motvind. Men, vi gjorde vårt bästa. Vi lyckades öka elevantalet från 16 till 26, i motvind.

Igår såg jag att projektet Små skolor i glesbygd lider mot sitt slut. Det är/var ett projekt för utveckling av byskolor, som vi ansökte om att få vara med i hösten 2011. Det krävdes att kommunen beviljade detta, samt att varje kommun/byskola skulle bidra med en mindre summa. Pengarna fanns på skolans eget konto, enligt dåvarande rektor. Men, beslutet drogs i långbänk fram och tillbaka hos beslutsfattarna i kommunen tills långt efter att ansökningstiden gått ut, så den möjligheten gick vi (också) miste om. Förmodligen fanns ingen vilja.

Projektet anordnades av Hela Sverige ska leva, som igår skrev så här:

Slutseminarium för Små skolor i utveckling 13-14 november 2014. Sigtuna Folkhögskola
Vad krävs i framtiden för att vi ska ge kommande generationer bra och relevant utbildning och vad har små skolor för särskilt värde?
Vi bjuder in deltagarna i projektet och andra som gillar och har små skolor som intresseområde.
Vi har dukat upp ett smörgåsbord av erfarenheter från projekttiden. Rektorer och pedagoger kommer att berätta om sina lärdomar. Vi ska också lyssna till vad forskare och en professor har att säga. Och framför allt ska vi skapa en appell från små skolor till politiker, tjänstemän, rektorer, lärare och elever och föräldrar, kort sagt till alla som vill och kan utveckla små skolor.  

Om viljan hade funnits hos de då styrande politikerna, så hade Fredrika idag varit en mycket levande by. Det enda som hade behövts, var att de hade låtit oss vara ifred och sagt ja, till vår önskan om utveckling. Arbetet för att utveckla byn och hålla den levande, gjorde vi själva. Ideellt. Från föreningshåll bad vi endast om vad vi hade rätt till, i fråga om bygdeavgiftsmedel till exempel och vi förväntade oss aldrig någon hjälp. Vi önskade bara få lugn och ro.

Minns detta. Lär av det. Och med risk för att vara tjatig: Läs min bok. Den finns på biblioteket, både i Åsele och i Fredrika, om ni ej har lust att äga ett exemplar. (I de kommuner där den ej finns kan man be dem ta hem den.) Den är faktiskt sakligt skriven, oavsett om ni tror det eller ej. (Jag är fullt medveten om misstron mot mig som finns hos en del av er.) Den innehåller fakta, som är kontrollerbara. Den beskriver livet som vi levde, skolans verksamhet som den såg ut då och kampen som vi förde för att kunna bo kvar.

Jag längtar hem, till något som har försvunnit och som aldrig kommer åter.

För det liv vi hade där och de förutsättningar som fanns då (innan skolförändringen) för att skapa en utvecklande framtid i byn och bo resten av våra liv där, det livet och de förutsättningarna finns ej kvar.

Inget kan ändra på det och inga valresultat i världen kan uppväga vad som gått förlorat.

Ha det gott.

Ibland händer det att alla politiker är överens. Det inträffar ungefär vart fjärde år numera. Då är alla rörande överens om en sak och en sak allena. Gå och rösta!

Fyra år kan vara en lång tid att stå ut med saker man otrivs med och det kan vara på tok för kort tid i andra fall. Det mesta är ju som bekant relativt. Det är nu hur som helst det tidsspann som våra folkvalda politiker har som mandatperiod. Den tid de har på sig att arbeta för oss och göra sitt bästa för att vi ska ha det så bra som möjligt.

Om de vill.

Politik är att vilja. (Ja, det är ett citat av Palme. Det betyder icke att jag förordar en röst på S i kommunvalet. Det betyder endast att jag anser att Palme sade kloka saker.) Om viljan saknas, om modet saknas, om drivkraften för att arbeta mot en bättre värld, en bättre kommun, ej finns där. Då spelar det liten roll hur många vackra ord som sägs.

Fyra år kan vara en lång tid. I april nästa år, då är det fyra år sedan vi fick veta att de ville göra småbarnsskola i Fredrika. Vi gissar att de trodde att saken skulle hinna vara utagerad och bortglömd innan valet. De räknade fel. På flera sätt.

Fyra år kan också vara den tid som behövs för att räta upp en skuta som hamnat fel. Den tid som behövs för att laga hålen i skrovet och ro båten iland. Om man har viljan. Om man har modet att kliva i en gisten båt. Om man har styrkan att klara av det arbete som krävs. Om man är lyhörd och med öppet sinne är villig att ta hjälp av varandra, oavsett vilken politisk färg man annars tycker passar kostymen bäst.

Man måste vara villig att föra en dialog och komma till samförståndslösningar, om man är politiker. Både i sammanträdesrummet och ute bland privatpersoner och företagare. Man måste stå för sina ord och därmed väga dem på guldvåg innan man uttalar dem. För det är bättre med få ord som betyder något, än många utan substans.

Alla kan göra misstag. Men, misstag går att rätta till. Om man vill.

Politik är att vilja. Politik är att våga satsa där man ser att det går att bryta väg, även om belackarna flockas och envisas med att det kräver för mycket och anser att det är bättre att nöja sig med den lilla stig som finns.

Det påstås att man aldrig blir profet i sin hemby och jag har heller ingen önskan att uppnå den titeln. Jag vet att många av er ej anser att mina ord och åsikter är värda något – enbart av den anledningen att det är mina. Eftersom ni tror att ni vet vem och vad jag är. Det är ni som läser endast för att sedan kunna diskutera vid kaffebordet och säga saker som ”Vem tror hon att hon är?!”

Men, det är liksom ej relevant vad jag tror, eller vad ni tror om mina ord.

Det som är viktigt är ju vad ni tror, tycker och vill. Det är ju ni som ska välja de politiker som ni anser har modet, viljan, styrkan och ödmjukheten som krävs, för att tillsammans med er leda kommunen in i bättre tider.

Hur vill ni att Åsele kommuns rykte ska vara runt om i landet? Hur vill ni att det ska vara att bo i kommunen som barn? Hur vill ni att man ska ha det som gammal? Hur vill ni att ungdomar och vuxna ska ha det? Vad vill ni med företagsamheten? Hur vill ni att turister som kommer ska uppleva besöket? Vill ni att hela kommunen ska leva?

Jag önskar det bästa för min hemkommun. Jag förmodar att ni gör detsamma.

Gå och rösta. Rösta på mod. Rösta på vilja. Rösta på ödmjukhet, på dialog, på samförstånd.

Med önskan om allt gott, till er alla.

Onsdagskväll den 10 september på Kulturhuset i Åsele var det allmänpolitisk debatt. Deltagare i panelen var alla partier som går till val i Åsele, utom Kd. Representanterna var, utan inbördes ordning, Stefan Åhlin för Folkpartiet, Jonas Ternestål för OPiNiON, Anders Westman för Åselepartiet, Sylvia Samuelsson för Centern, Thord Dahlberg för Vänsterpartiet och Peter Lindström för Socialdemokraterna. Kvällens moderator var Anne Pettersson från tidningen Folkbladet.

Carl-Johan Rådström filmade debatten och den finns att beskåda i sin helhet här. Jag har tyvärr hört att en del tycker att volymen är dålig. Dock är volymen helt okej på min dator. Men ni kan ju ha volymkontrollen i åtanke.

Debatten varade i två och en halv timme. Jag har inga planer på att i text återge hela, utan ämnar endast skriva ner några saker som jag fann särskilt intressanta och/eller anmärkningsvärda. Där texten är kursiverad citerar jag.

Ordet Närambulans användes flitigt av Peter Lindström när akutsjukvården diskuterades. (Jag har sett att han använt det ordet på sin blogg nu också.) Uppenbarligen har IVPA-bilen (IVPA = I Väntan På Ambulans) i Åsele, som i folkmun går under benämningen akutbil fast det ej är en sådan, som genom ett trollslag, förvandlats till en närambulans. Vad det nu är. Jag hade aldrig hört ordet förut, så när jag kom hem igår kväll var jag tvungen att kolla om det fanns, vilket det ej gjorde. Ikväll har Egon Persson lämnat en förklaring till vad ordet kom ifrån. Den löd, med Egons egna ord som jag kopierar in från Facebook, så här:

Måndagen den 8 september träffade Peter och jag Wolfgang Bay på Åsele Värdshus. Wolfgang talade om att han förlorade en miljon om året i omsättning på att landstinget drog in ambulansen i Åsele. Bussbolagen vågar inte ligga över i Åsele, när det är äldre människor som reser med bussarna. Resebyråerna frågar om det finns ambulans i Åsele och då blir det ett nej. Wolfgang sa då: ”tänk om lanstinget varit så smarta att man utrustat fordonet med blåljus och mellanvägg i bilen och kallat den närambulans. Ambulans vet alla människor i hela Europa vad det är och då skulle problemet vara ur värden för min verksamhet”.

Detta har Peter tagit, som att det är bara att börja kalla akutbilen för närambulans, så är saken ur värden. Då har vi en ambulans och inte en akutbil tror han.

På debatten igår sa i varje fall Lindström att denna bil har samma utrustning och samma kompetens som en vanlig ambulans. Vidare sa han att S har arbetat för att återfå en ambulans till Åsele kommun och att när det finns pengar, när landstinget säger det, då ska ambulansen tillbaka. Han pratade om att ambulansen har ett symbolvärde och jämförde med polisen i Åsele, som är närvarande fyra timmar i veckan. Att skylten (Polis) finns där och att man ser en polisbil ibland, ger en trygghet. Därför är detta ett viktigt symbolvärde och en ambulans skulle, om jag förstod honom rätt, ha liknande symbolvärde och därmed skapa mer trygghet.

Stefan Åhlin påpekade att det var en mycket stor del av kommunens befolkning som förra hösten hade röstat Ja, i omröstningen om likvärdig vård i hela länet. Lindström menade på att den omröstningen ej hade något med ambulans i Åsele att göra, utan endast var en folkomröstning rörande jämställd vård i hela länet. Åhlin svarade då att han trodde nog att de i Åsele som röstade Ja, gjorde det till största delen för att få igen en ambulans.

I slutänden var alla partier i alla fall överens om att det var en landstingsfråga. Men, Stefan Åhlin menade på att om oppositionen får majoritet efter valet, skulle han vara den förste som satte iväg till Umeå för att prata med Peter Olofsson – om han var kvar.

Det pratades om hur man skulle kunna vända trenden med befolkningsminskning. Anders Westman sa bland annat att Kommunen och kommunförvaltningen ska vara en servicefunktion för företagsamheten. Han poängterade att man måste se till helheten och att man må vara stötta de företag som finns. För en företagare, precis som för alla andra människor, är det viktigt att man trivs på det ställe där man ska leva och verka. Det är viktigt med föreningslivet, med skola, vård och omsorg och att den kommunala servicen fungerar.

Alla partier var för övrigt överens om att kommunen har ett levande föreningsliv som man ska ta vara på och vara rädd om.

När det var dags för åhörarna att ställa sina frågor, bad Kerstin Hamberg-Bergholm (en av ägarna till Frekab) om ordet och ställde frågan som vi försökt få svar på rätt länge nu, till Peter Lindström: Vad blev den totala besparingen för kommunen, av förändringen av Fredrika skola?

Ja, jisses…

Peter Lindström började med att påtala vad i skolans budget som sparats, 2.6 miljoner enligt honom, och pratade även om vilka faktorer som kan göra att företag flyttar från en kommun till en annan. (Han pratade rätt länge.) Frågan gällde dock hela kommunens budget, ej enbart skolans. I fråga om helheten menade Lindström att det var en retorisk fråga som bland annat berodde på vilka som hade sin försörjning utifrån skolan och hur man då i så fall har varit tvungen att flytta.

Där hojtade en människa i publiken åt honom att svara på frågan, varpå Lindström säger: Frågan är ställd så att den är väldigt svår att besvara. Då måste vi sätta oss ner (riktat till Kerstin) och så måste du ge mig exakt vad som är vad i den här statistiken.

Anders Westman replikerade att han hade inte de exakta siffrorna. Men han ansåg att det var på sin plats att ta fram dem. Han menade att: Så här behandlar man inte folk.. Det är ovärdigt.

Stefan Åhlin sa att han ej hade papperen med sig, men att oppositionen räknat på saken och effekten av den här förändringen medförde ett rejält underskott, i storleksordningen sex miljoner. Han avslutade med att säga: Peter Lindström visade ett gott exempel på det han är bra på. Nämligen att prata om något annat än det frågeställaren… Det sista ordet dränktes i applåder från åhörarna.

Näste frågeställare, P O Näslund, upprepade dels det Kerstin frågat efter och tog dels upp frågan att kommunen låtit ett riskkapitalbolag ta över en verksamhet som tidigare ett lokalt företag haft och menade att man kan styra upphandlingar så att det passar för mindre, lokala företag. Näslund konstaterade att om man tar ett beslut måste man göra en konsekvensbeskrivning.

Lindström sa bland annat följande angående att Frekab lämnat kommunen: Sen att det är en kommungräns som man har klivit över när man har flyttat, det ser jag inte som den största grejen, utan man är fortfarande verksam inom region Västerbotten.

Kerstin bad efter en stund moderatorn om att få replikera, varpå hon förtydligade för Lindström att flytten de gjorde berodde på beslutet om skolförändringen och inget annat.

När Anders Westman fick mikrofonen igen sa han följande:

Det här är ju rätt sorgligt. Alltså, man kan fatta dåliga beslut. Det händer ju ibland. Det gör jag också. Men jag står för dem. (Applåder) Våga stå för beslutet Peter! Alltså, det är hur lätt som helst att räkna ut att det här är en förlustaffär. Gå hem och räkna på kammaren Peter. Det här är ju bara ett spel för gallerier. Alltså, tro på företaget och tro på människan Kerstin, som sitter där och säger att vi flyttade på grund av det beslutet som togs. Det tror inte du på. Nej, du tror på något annat för du har hört nånting om att de skulle ha en bättre miljö i Bjurholm och skapa ett bättre företag. Då tror man ju inte på Fredrika heller. Då säger du så här; dom är ju ändå verksamma i region Västerbotten. Är det här en ledare vi ska ha i Åsele? (Delar av publiken ropar Nej) Tänk efter.

Här kommer Sylvia Samuelsson in och påpekar att det som styrker Kerstins utsago är det faktum att de medan de var verksamma i Fredrika sökte, och fick beviljat, stöd för att utveckla etableringen – i Fredrika. Detta stöd var av den arten att de kunde ta det med sig över kommungränsen. Men, när de sökte det var det för att utveckla verksamheten i Fredrika.

Anders Westman får ordet igen och säger:

Jag tycker att den här människosynen som Peter gör sig till tals för här, den är hemsk. Man måste tro på vad människor säger. Man måste lita på vad människor säger. Jag tror inte att Kerstin sitter här och är oärlig. Hon säger precis som det är och då kan Peter göra detsamma tycker jag.

Avslutningsvis uppmanade moderatorn Peter Lindström att lova att det skulle komma en sådan uträkning som efterfrågats (vilket han ej gjorde) och sedan avslutades debatten med att varje parti fick lämna ett vallöfte.

Vallöftena skriver jag ej här. För jag är av den åsikten att det är vad politikerna gör mellan valen som räknas.

Det där om vad som är vad i statistiken, är ganska lätt att räkna ut eftersom vi ej var ett oräkneligt antal som flyttade på grund utav att de beslöt att ta bort högstadiet från Fredrika. Vi var fem familjer som flyttade förra sommaren, sammanlagt 23 personer och en familj på fem personer har flyttat nyligen, efter att barnen pendlat ett år och gått nionde klass här i Bjurholm. Det är 28 personer. Om man enbart räknar uteblivet skatteutjämningsbidrag, som kommunen får för varje person oavsett ålder, så blir det en förlust på cirka 1 680 000 kronor, per år. Lågt räknat.

Då har jag ej räknat med övriga privatpersoner som har lämnat Fredrika i år på grund utav efterverkningarna av beslutet. Jag har heller ej räknat med förlusten av skatteintäkter som kommunen skulle ha fått från både privatpersoner och företag. Betänk att det är ej endast ett företag kommunen har förlorat på det där beslutet, utan fyra. Till det kommer kostnaden för interkommunala avgifter för eleverna som valde att gå sitt nionde år här i grannkommunen, samt minskad köpkraft i kommunens alla butiker.

För ungefär ett och ett halvt år sedan, bloggade jag i min privata blogg om dominoeffekten som skulle komma av att högstadiet försvann. (Vill ni läsa inlägget så finns det här.) Det är den ni börjar se effekten av nu.

Jag är glad att människor kom och lyssnade till debatten och jag hoppas att många kommer att se inspelningen av den.

Lycka till på söndag.

Igår kväll, torsdag 4/9, var jag i Fredrika och lyssnade på valdebatt. Deltagande var alla partier i Åsele som är valbara i kommunvalet i höst, förutom Kristdemokraterna. Debatten hölls på Fredrika Folkets Hus och inbjudare var Åseles samlade opposition (Åselepartiet, Folkpartiet & Centern). Moderator var Emma Strömberg (Fp), riksdagskandidat boende i Umeå som är född och uppvuxen i Fredrika. Emma poängterade i sin inledning att hon var moderator, inte moderat.

I panelen satt således följande: Margareta Johansson från Centerpartiet, Stefan Åhlin från Folkpartiet, Anders Westman från Åselepartiet, Jerry Sellin från nystartade partiet OPiNiON (ja, de stavar det så), Thord Dahlberg från Vänsterpartiet samt Peter Lindström från Socialdemokraterna.

Alla i panelen fick fem minuter var på sig att presentera sitt parti och berätta vad de hade för planer för Åsele kommun. Sedan var det fritt fram för frågor från åhörarna.

Saker som lyftes under kvällen var bland annat befolkningsutvecklingen, ambulansfrågan, Fredrika skola, företagande, föreningslivet, turism, marknadsföring och äldreomsorgen. Kvällen avslutades med att en av åhörarna frågade samtliga partier vem man som Fredrikabo skulle rösta på, om man ville ha ambulansen tillbaka samt skola och särskilt boende (för äldre) på byn. De flesta manade till att rösta på sitt parti, naturligtvis. Utom en, som sa att man ska rösta som man själv känner är rätt. Den som sa det var Åseles nuvarande kommunalråd.

Jag avstår från att skriva hur jag tolkar det. Förmodligen skulle jag bara missförstå hur det var menat.

Lindström nämnde även under kvällen att Fredrika F-6 skola skulle vara kvar, samt att de var villiga att satsa på kommunal service, skola, vård, omsorg etc. där behov fanns. Detta föranledde en fråga från Egon Persson, som satt bland åhörarna. Han frågade dels varför de då ej hade satsat på F-9 skolan i Fredrika tidigare, när behovet fanns och starkt efterfrågades och dels ifall Lindström menade att om behovet av ett högstadium skulle finnas i Fredrika, menade Lindström då att detta skulle öppnas igen? Peter Lindström besvarade enbart den senare delen, detta med att upprepa att de skulle satsa där behov fanns.

Frågan jag automatiskt ställer mig blir då: Vad räknas som behov? Hur många barn i aktuell ålder måste det finnas för att det ska räknas som att det finns ett behov?

I sommar har man kunnat höra och läsa att det jublas över att elevantalet i Fredrika ju faktiskt ökat med hela hundra procent – från två till fyra elever. I skrivande stund tror jag till och med att det är fem. Detta räknas nu uppenbarligen som att det finns behov för en F-6 skola.

Men, när vi hade många gånger fler elever i Fredrika, då ville de göra småbarnsskola och endast ha kvar F-2.

Under den tiden som vi kämpade för att få ha kvar skolan i F-9 form, ökade vi endast elevantalet med sextio procent, från sexton till tjugosex elever. Det räknades icke som att vi hade behov av att ha kvar skolan i oförändrad form, uppenbarligen. Men, betänk att den ökningen lyckades vi uppnå i motvind. Tänk vad vi hade kunnat åstadkomma i medvind. Om vi hade haft stöd ifrån kommunen, istället för att de motarbetade oss.

Thord Dahlberg sade under debattkvällen att personer från föreningen Fredrikas Framtid varit på möten med de styrande i Åsele två gånger och att dessa Fredrikabor lovat de styrande att det var okej att ta bort högstadiet. Det är flera fel i det påståendet. Men, det blir ofta fel när man går på hörsägen och Dahlberg själv var ej närvarande på mötet, i Fredrika den 10/10 2012, där Peter Lindström och Tommy Danielsson diskuterade högstadiets vara eller icke vara. Jag har skrivit om det i den där boken (som ni faktiskt bör läsa innan ni uttalar er i ämnet!) och jag tänker citera mig själv här.

”I Fredrika tidigare den dagen, fick ordförande i Fredrikas Framtid ett oväntat telefonsamtal. Det hade fallit sig så att kommunalrådet Peter Lindström tillsammans med Tommy Danielsson skulle ha haft ett möte med ordförande i Fredrika S-förening, som hade blivit inställt på grund utav ordförandes sjukdom. Nu undrade Lindström och Danielsson om styrelsen i Fredrikas Framtid skulle kunna träffa dem, när de nu ändå hade en resa till Fredrika inplanerad under dagen. Således lade vi om våra planeringar för dagen, vilket för en del betydde frånvaro från arbetet och träffade besökarna från Åsele på Fredrika Folkets Hus denna eftermiddag. Vi som närvarade från styrelsen var förutom ordförande Richard Salmonsson och undertecknad, Lisbeth Wenås, Annika Glavhammar och Kerstin Hamberg-Bergholm. Det samlade intrycket hos styrelsen efteråt, var att herrarna från Åsele var rätt påtryckande i sin iver om att vi på något sätt skulle godkänna att högstadiet skulle flyttas från Fredrika till Åsele. De var alls inte otrevliga. Men, de gjorde sitt bästa för att plantera in detta som ett gott förslag och önskade att vi skulle hålla med dem i detta och på något sätt dessutom föra hela Fredrikas talan i frågan. Vilket vi undanbad oss. Både det ena och det andra. För det första kan en föreningsstyrelse inte ta på sig ansvaret att tala för alla människor i en bygd. För det andra tar man upp sådana frågor i rätt forum och ej på informella, hastigt påkomna möten. För det tredje ville vi ha skolan kvar orörd. Jag och flera med mig minns att vi konstaterade att om ett sådant förslag finns uppe, bör en utredning göras om detta, liknande den omvärldsanalys som ERUP gjorde angående förslaget om småbarnsskola.”

Det enda möte som föreningen Fredrikas Framtid var på med Socialdemokraterna i Åsele, var ett möte den 19/3 2012, i ABF:s lokaler, som kom till stånd efter att vi kontaktat S i Åsele och frågat om vi fick komma dit och föra dialog. De gav samtycke till det på vissa villkor. Endast två stycken fick komma och det var av yttersta vikt att massmedia hölls utanför. Detta möte åkte Richard Salmonsson och Kerstin Hamberg-Bergholm till. De fick där löfte av S-föreningen att dessa skulle komma till Baksjöliden framöver för fortsatt dialog. Tommy Danielsson skulle kontakta vår styrelse och meddela lämpligt datum. Richard Salmonsson hörde av sig ett par gånger till Danielsson för att påminna honom om att lämna besked. Men, mig veterligen har något sådant fortfarande ej kommit – och nu är det ju ingen mening med det längre. (Det står om detta också i den där boken.)

Efter debatten ställde Kerstin Hamberg-Bergholm en fråga till Peter Lindström och Gunnel Jonsson (som suttit med som åhörare). Hon frågade om de fortfarande ansåg att det var ett bra beslut att genomföra skolförändringen i Fredrika.

Svaret blev ja.

Drottning Kristina lär ha sagt ”Det fordras mod för att erkänna ett misslyckande”.