Jag var på valdebatt

Igår kväll, torsdag 4/9, var jag i Fredrika och lyssnade på valdebatt. Deltagande var alla partier i Åsele som är valbara i kommunvalet i höst, förutom Kristdemokraterna. Debatten hölls på Fredrika Folkets Hus och inbjudare var Åseles samlade opposition (Åselepartiet, Folkpartiet & Centern). Moderator var Emma Strömberg (Fp), riksdagskandidat boende i Umeå som är född och uppvuxen i Fredrika. Emma poängterade i sin inledning att hon var moderator, inte moderat.

I panelen satt således följande: Margareta Johansson från Centerpartiet, Stefan Åhlin från Folkpartiet, Anders Westman från Åselepartiet, Jerry Sellin från nystartade partiet OPiNiON (ja, de stavar det så), Thord Dahlberg från Vänsterpartiet samt Peter Lindström från Socialdemokraterna.

Alla i panelen fick fem minuter var på sig att presentera sitt parti och berätta vad de hade för planer för Åsele kommun. Sedan var det fritt fram för frågor från åhörarna.

Saker som lyftes under kvällen var bland annat befolkningsutvecklingen, ambulansfrågan, Fredrika skola, företagande, föreningslivet, turism, marknadsföring och äldreomsorgen. Kvällen avslutades med att en av åhörarna frågade samtliga partier vem man som Fredrikabo skulle rösta på, om man ville ha ambulansen tillbaka samt skola och särskilt boende (för äldre) på byn. De flesta manade till att rösta på sitt parti, naturligtvis. Utom en, som sa att man ska rösta som man själv känner är rätt. Den som sa det var Åseles nuvarande kommunalråd.

Jag avstår från att skriva hur jag tolkar det. Förmodligen skulle jag bara missförstå hur det var menat.

Lindström nämnde även under kvällen att Fredrika F-6 skola skulle vara kvar, samt att de var villiga att satsa på kommunal service, skola, vård, omsorg etc. där behov fanns. Detta föranledde en fråga från Egon Persson, som satt bland åhörarna. Han frågade dels varför de då ej hade satsat på F-9 skolan i Fredrika tidigare, när behovet fanns och starkt efterfrågades och dels ifall Lindström menade att om behovet av ett högstadium skulle finnas i Fredrika, menade Lindström då att detta skulle öppnas igen? Peter Lindström besvarade enbart den senare delen, detta med att upprepa att de skulle satsa där behov fanns.

Frågan jag automatiskt ställer mig blir då: Vad räknas som behov? Hur många barn i aktuell ålder måste det finnas för att det ska räknas som att det finns ett behov?

I sommar har man kunnat höra och läsa att det jublas över att elevantalet i Fredrika ju faktiskt ökat med hela hundra procent – från två till fyra elever. I skrivande stund tror jag till och med att det är fem. Detta räknas nu uppenbarligen som att det finns behov för en F-6 skola.

Men, när vi hade många gånger fler elever i Fredrika, då ville de göra småbarnsskola och endast ha kvar F-2.

Under den tiden som vi kämpade för att få ha kvar skolan i F-9 form, ökade vi endast elevantalet med sextio procent, från sexton till tjugosex elever. Det räknades icke som att vi hade behov av att ha kvar skolan i oförändrad form, uppenbarligen. Men, betänk att den ökningen lyckades vi uppnå i motvind. Tänk vad vi hade kunnat åstadkomma i medvind. Om vi hade haft stöd ifrån kommunen, istället för att de motarbetade oss.

Thord Dahlberg sade under debattkvällen att personer från föreningen Fredrikas Framtid varit på möten med de styrande i Åsele två gånger och att dessa Fredrikabor lovat de styrande att det var okej att ta bort högstadiet. Det är flera fel i det påståendet. Men, det blir ofta fel när man går på hörsägen och Dahlberg själv var ej närvarande på mötet, i Fredrika den 10/10 2012, där Peter Lindström och Tommy Danielsson diskuterade högstadiets vara eller icke vara. Jag har skrivit om det i den där boken (som ni faktiskt bör läsa innan ni uttalar er i ämnet!) och jag tänker citera mig själv här.

”I Fredrika tidigare den dagen, fick ordförande i Fredrikas Framtid ett oväntat telefonsamtal. Det hade fallit sig så att kommunalrådet Peter Lindström tillsammans med Tommy Danielsson skulle ha haft ett möte med ordförande i Fredrika S-förening, som hade blivit inställt på grund utav ordförandes sjukdom. Nu undrade Lindström och Danielsson om styrelsen i Fredrikas Framtid skulle kunna träffa dem, när de nu ändå hade en resa till Fredrika inplanerad under dagen. Således lade vi om våra planeringar för dagen, vilket för en del betydde frånvaro från arbetet och träffade besökarna från Åsele på Fredrika Folkets Hus denna eftermiddag. Vi som närvarade från styrelsen var förutom ordförande Richard Salmonsson och undertecknad, Lisbeth Wenås, Annika Glavhammar och Kerstin Hamberg-Bergholm. Det samlade intrycket hos styrelsen efteråt, var att herrarna från Åsele var rätt påtryckande i sin iver om att vi på något sätt skulle godkänna att högstadiet skulle flyttas från Fredrika till Åsele. De var alls inte otrevliga. Men, de gjorde sitt bästa för att plantera in detta som ett gott förslag och önskade att vi skulle hålla med dem i detta och på något sätt dessutom föra hela Fredrikas talan i frågan. Vilket vi undanbad oss. Både det ena och det andra. För det första kan en föreningsstyrelse inte ta på sig ansvaret att tala för alla människor i en bygd. För det andra tar man upp sådana frågor i rätt forum och ej på informella, hastigt påkomna möten. För det tredje ville vi ha skolan kvar orörd. Jag och flera med mig minns att vi konstaterade att om ett sådant förslag finns uppe, bör en utredning göras om detta, liknande den omvärldsanalys som ERUP gjorde angående förslaget om småbarnsskola.”

Det enda möte som föreningen Fredrikas Framtid var på med Socialdemokraterna i Åsele, var ett möte den 19/3 2012, i ABF:s lokaler, som kom till stånd efter att vi kontaktat S i Åsele och frågat om vi fick komma dit och föra dialog. De gav samtycke till det på vissa villkor. Endast två stycken fick komma och det var av yttersta vikt att massmedia hölls utanför. Detta möte åkte Richard Salmonsson och Kerstin Hamberg-Bergholm till. De fick där löfte av S-föreningen att dessa skulle komma till Baksjöliden framöver för fortsatt dialog. Tommy Danielsson skulle kontakta vår styrelse och meddela lämpligt datum. Richard Salmonsson hörde av sig ett par gånger till Danielsson för att påminna honom om att lämna besked. Men, mig veterligen har något sådant fortfarande ej kommit – och nu är det ju ingen mening med det längre. (Det står om detta också i den där boken.)

Efter debatten ställde Kerstin Hamberg-Bergholm en fråga till Peter Lindström och Gunnel Jonsson (som suttit med som åhörare). Hon frågade om de fortfarande ansåg att det var ett bra beslut att genomföra skolförändringen i Fredrika.

Svaret blev ja.

Drottning Kristina lär ha sagt ”Det fordras mod för att erkänna ett misslyckande”.