Decembertankar

Av , , 3 kommentarer 14

Jag försöker bibehålla min tro på människans inbyggda godhet. Jag vill tro att alla vill väl, även om folks handlingar och ord för mig kan verka fullständigt obegripliga ibland.

Jag är övertygad om att vi alla gör vårt bästa, efter förmåga, för att vi och våra nära och kära ska ha en så bra tillvaro som möjligt. Men, det verkar som att när vi vidgar den lilla cirkeln, till att beröra fler människor än våra närmaste, blir det svårare att bibehålla fokus på att alla förtjänar en dräglig tillvaro. Eller till och med en bra tillvaro. Det verkar som att fokus ligger på att det är huvudsaken att en själv och de närmaste, har det bra. Resten får klara sig själva och misslyckas de, då är det någon annans ansvar att hjälpa till.

Någon annan. Denna dimmiga skuggfigur som alltid, alltid är så praktisk att skjuta över ansvaret på.

Självklart finns det människor som resonerar annorlunda. Som går den extra milen, både bildligt och bokstavligt, för att hjälpa medmänniskor. Även okända sådana. Självklart finns det medmänsklighet och empati kvar i den här världen. Men, det håller på att bli ett allt för stort gap emellan människor som vill allas bästa och människor som främst vill sitt eget bästa. Det skapas motsättningar mellan människor som har och människor som saknar. De som har ett gott liv, har ingen önskan om att riskera det för att okända människor ska få ett drägligt liv. Den tanken frodas tyvärr fast det ej finns grund för den. För det finns det inte.

Jag har hört människor påstå att de röda partierna inte vill att folk ska få ha det bra. Utan de vill bara att alla ska ha det jämndjävligt och de anser att det är fult att tjäna pengar. Ingenting kunde vara mer fel. Solidaritet är att bry sig om – inte att vilja trycka ner. Politik är att vilja och partierna på vänsterkanten, så mycket vänsterkant vi nu har i nuläget, vill att alla människor ska få ha det bra. Oavsett utgångsläge. Oavsett om människor är sjuka, arbetslösa, studerar eller har pension, ska de kunna ha en tillvaro där de slipper ångest över att pengarna inte räcker till mat och husrum. En tillvaro där man slipper räkna i huvudet varje gång man går och handlar mat, för att hålla koll på att pengarna räcker till det allra nödvändigaste. Vilket är en utopi för många i dagsläget. Att vilja det är långt ifrån detsamma som att anse att man ej ska få tjäna pengar. Däremot är det att anse att vi alla ska hjälpas åt att (åter)skapa och bibehålla ett inkluderande samhälle, där allas människovärde respekteras och där alla har sin ekonomiska grundtrygghet säkrad.

Nog om det. Jag kan inte vifta med en trollstav och förändra rikspolitiken. Hade jag haft den förmågan skulle jag ha börjat med att använda den magin på lokal nivå för ett par år sedan. Men, vi har ett extraval i mars. Ta reda på vad som gick förlorat i den budget som röstades ner i höst. Vilka som blev de stora förlorarna. Ta reda på vilka partier som vill allas väl och fråga er sen om ni vill allas väl. Rösta sen efter eget huvud. På det minst onda.

Den lokala politiken har jag inget att säga om just nu. Jag befinner mig i en kommun som just röstat igenom att vi ska bekosta något som går under namnet ”Verksamhet Näringsliv” med skattepengar. Företagsklimat, företagsutveckling och sånt. Håll er ifrån sånt. Skattepengar är enligt min syn på världen till för det allmänna bästa. Ni vet, skolor, vård och omsorg, vägar, vatten och avlopp… Ja, det där som ska ligga till grund för ett gott samhälle där alla har nytta av pengarna man betalat in i skatt. Men, det är ju vad jag tycker.

Det är jul snart. Jag hoppas att ni får en trivsam julhelg. Jag hoppas att ni ger en extra julklapp till de som saknar. Även om det bara är ett leende. Små goda handlingar gör stor skillnad.

Ha det gott där ute.

3 kommentarer