I dagens Folkbladet (artikeln publicerad på nätet igår kväll) hävdar Åseles nuvarande kommunalråd att det är en fabel att företaget Frekabs flytt från Åsele kommun skulle ha med nedskärningen, ursäkta jag menar förändringen, av Fredrika skola att göra.

En fabel.

Det är ju ett felaktigt yttrande på flera sätt.

En fabel är, som många säkert vet, en berättelse där förmänskligade djur förmedlar en lärdom.

Nu jämförde visserligen kommunalrådet vissa oppositionspolitiker med måsar, i sin blogg våren 2013. Om någon drog någon som helst lärdom av det vet jag icke. Någon annan hänsyftning till förmänskligade djur kan jag ej påminna mig ha förekommit under de här åren (2011-2014).

Om jag förutsätter att ordet fabel används för att beskriva att någon fabulerar (vilket ej är korrekt svenska), så skulle det betyda att någon/några berättat om företagets flytt på ett levande och fantasifullt sätt utan verklighetsförankring. Det kan jag tänka mig inträffar både här och där.

Men, att påstå att Frekabs flytt från Åsele kommun ej var grundad på det politiska beslut som innebar att Fredrika F-9 skola förlorade högstadiet – det är icke bara att fabulera. Det är ren lögn.

Det är val den fjortonde september. Om tre veckor. Då ska vi gå till valurnorna och lägga våra respektive röster på det parti, lokalt, regionalt och nationellt som bäst kan tillvarata våra intressen. Våra intressen som rör oss själva, vår omgivning, våra barn och barnbarn samt världen i stort.

Ingen har sagt att valet skall vara enkelt och det är det synnerligen icke idag.

Förmodligen vill vi alla ha en dräglig tillvaro för oss själva och våra närmaste. Vad vi lägger för betydelse i det uttrycket varierar. Somliga räknar en dräglig tillvaro som att ha minst en årslön på banken, att utan större åthävor kunna göra en resa eller två per år till ett (varmare?) land utanför Norden och att med lätthet kunna välja vad man vill berika sig med i form av sociala eller kulturella händelser eller sportevenemang utan att fundera nämnvärt över vare sig kostnader eller huruvida garderoben innehåller en för tillfället lämplig klädsel.

Andra räknar en dräglig tillvaro som att slippa välja huruvida de sista slantarna skall gå till inköp av förnödenheter eller till räkningar. Att slippa en tillvaro med ångest över att ej kunna ge sina barn ens lägsta nivån utav den materiella standard som är norm i vårt samhälle. Jag pratar om alla som lever ett liv där inköp av nya kläder ej betyder nya kläder, utan begagnade. Alla som vill ha en tillvaro där de slipper utförsäkringar och istället har en social trygghet. En tillvaro där man vid sjukdom kan ägna sin knappa energi åt tillfrisknande, istället för att behöva slåss mot myndigheter för att få mat för dagen.

En dräglig tillvaro kan även räknas i sådana termer som att man blir respekterad och accepterad, på lika villkor. Oavsett härkomst, utseende och vem man helst vill dansa sista dansen med eller se vid sitt frukostbord.

Om man ser till den jämförelsevis lilla delen av landet som var och en av oss lever sitt liv i, vill vi självklart alla att den närmaste omgivningen ska vara dräglig. Vägarna ska vara lättframkomliga, kollektivtrafiken ska finnas och fungera, samhällsservice, sjukvård och skolor ska vara lättillgängliga, ha kompetent personal och svara mot våra förväntningar. Precis som alla andra i resten av landet önskar. Resurser ska finnas för oss oavsett var vi bor.

Om man tänker på att vi önskar en dräglig tillvaro även för framtida generationer, behöver vi politiska beslut som främjar omhändertagande av den planet vi bor på. Till skillnad från brutalt utnyttjande av jordens resurser utan tanke på följderna.

Allt detta och mer därtill ska vi hitta en balans i, oavsett vilken utgångspunkt vi står vid. En kompromiss med oss själva, så att vi kan avgöra vilken valsedel som är det minst dåliga alternativet. För som jag personligen ser det, finns det inget alternativ i dagsläget som är till hundra procent gott. Åtminstone ej ur min synvinkel.

I landstingsvalet kommer jag att rösta på person, ej på parti. För de partier som traditionellt skall stå upp och försvara rättigheterna för de människor som har svårt att föra sin egen talan på grund utav sjuk- och/eller fattigdom, har där kraftigt brustit i sin gärning. Även till riksdagen kommer jag att rösta på person, ej på parti. Jag kommer förmodligen att kryssa Emma (kryssaemma.se), för att även om vi är oense i vissa frågor, så brinner hon för att värna landsbygden på ett sätt som få törs göra numera. Det är nämligen ej riktigt politiskt korrekt på alla plan. (Inget riksdagsparti såvitt jag vet, vill satsa på byskolor, till exempel.) Dessutom är hon socialliberal. Eller så håller jag mig till den röda sidan av valsedlarna. Den solidariska. För kruxet med att kryssa person, är ju att blocket drar nytta av det. I det kommunala valet har jag ej bestämt mig än. De lokala partierna på denna orten (Bjurholm alltså) är ytterst blygsamma när det kommer till att tala om vad de strävar efter att åstadkomma. Eller så vill de ej att eventuella skiljaktigheter skall komma upp till ytan, i den här kommunen som medialt verkar vara så politiskt överens.

Jag hoppas att Era val den fjortonde september grundar sig på allas lika värde och att resultatet kommer att bli till det bästa för oss alla och världen i stort, nu och i framtiden.

Ha det gott där ute.

Sakta med säkert går det framåt på hälsofronten. Skynda långsamt, det är vad jag gör.

Jag är numera officiellt partipolitiskt obunden, sen ett tag tillbaka. Frihetskänslan är välkommen. Förmodligen kommer jag även framledes att uttrycka mina åsikter om det ena och det andra. Men, det kommer att dröja innan jag ger mitt engagemang till ett politiskt parti – om någonsin igen.

Njut av sensommaren och ha det gott där ute.

Jag konstaterade nyss att sist jag loggade in här var i februari. Men, jag förmodar att allas vardagsliv lunkat på som vanligt, trots frånvaron av mina inlägg. Jag tänker fatta mig kort.

Även fast jag saknar stora delar av den kommun (och det landskap!) som vi lämnade förra sommaren, så är jag ytterst tacksam över att jag slipper rösta i kommunvalet i Åsele till hösten. För jag tycker att det verkar vara en enda soppa – med åt skogen för många kockar.

För övrigt beror min frånvaro på att jag håller på att försöka hämta mig från vad som numera kallas utmattningssyndrom. Sök på ordet på Google om ni har frågor.

Nedanstående text beskriver orsaken rätt bra.

Med det önskar jag er en trevlig sommar.

Ta hand om er själva, varandra och ha det gott där ute.

Om man ska komma någonvart med kommunpolitiskt arbete, må man låta bli att hävda rätten till idéer. Om någon kläcker en bra idé, som främjar kommunens utveckling, då spelar det ingen roll vem som kommer med den. Där vet jag att de flesta av er är eniga med mig. Men, jag vill dra det där lite längre. Det spelar heller ingen roll, anser jag, vem som förverkligar denna idé, så länge det blir gjort och är till kommunens bästa.

För om man verkligen, med handen på hjärtat, vill det bästa för kommunens fortlevnad och utveckling, så spelar sånt ingen roll. Sådant spelar roll om man är ute efter ära, berömmelse och väljare. ”Vi har bäst idéer och förslag – Rösta på oss!”

Ta det där med ungdomsrådet till exempel. Den idén kom via ett medborgarförslag. Har ni sett människan som skrev det hävda rätten till idén? Nej, just det. Personen i fråga är mycket väl medveten om hur det har gått till och är nöjd och belåten med att förslaget blev praktisk handling, även om det ingenstans pratas om var förslaget kom från början.

Om man ska samarbeta opolitiskt, blocklöst, tvärpolitiskt eller vad ni än vill kalla det, så tror jag att man icke kan slåss om väljare på det traditionella sättet, som är just detta – kampen om vem som har den rätta ideologin och de bästa idéerna. Utan då må man hitta nya former för detta också.

Det spelar ingen roll vem som kommer med förslag. Det som spelar roll är att goda förslag blir omsatta i praktisk handling.

Nu är ju den mänskliga naturen (tyvärr) ofta sådan att man har lite svårt för det där. Det finns ett talesätt som påstår att ”Det är med idéer som med barn, man tycker bäst om sina egna”. Men, då får man väl tänka som så att är det nu med idéer som med barn, då må man lära sig att klippa navelsträngen även till idéerna.

Jaja, nog med reflektioner för ikväll. Jag kommer nu att ägna resten av kvällen till att vara nervös över att jag ska prata om min bok i direktsändning i P2 imorgon.

Ha det gott där ute!

Som läget ser ut just nu tycker jag att det verkar aningen förvirrat. Det finns två olika sammanslutningar i kommunen, som båda menar att de är fristående från landsövergripande politiska partier, att de strävar efter utveckling i kommunen och att de vill att allas idéer ska komma fram i ljuset. Bland annat. Dels Åselepartiet och dels den nystartade föreningen Opinion (som ingen människa hittills vet vilka medlemmar den har bortsett från Jonas T, utom de som är med i den och deras bekanta).

Det har pratats från flera håll, om vikten av att föra dialog och om vikten av att kunna lyssna på varandra, för att få en fungerande politisk arena i kommunen.

Hur kan det då komma sig att det finns två (2!) opolitiska föreningar? Den frågan kan man säkert ställa sig, om man är helt utan information från berörda parter – vilket de flesta kommunmedborgare förmodligen är. Vem tänker förklara det för väljarna (och oss andra), ordentligt, offentligt och lättförståeligt?

Det verkar vara en hel del kockar som ska försöka koka ihop den soppa som Åsele kommuns lokalpolitik varit på sistone, till något som är hyfsat välsmakande. Jag undrar om de har förmågan att jämka ihop sina recept.

Det påminner lite om vad som nu sker på föreningsfronten i Fredrika.
Det finns en levande föreningskultur i Fredrika, med flera aktiva föreningar.

Det har startats en ny förening även där. Dock ej med mål att komma in i kommunfullmäktige. Utan en förening med, vad det verkar enligt vad som står i media, samma mål och mening som Fredrikas Framtid haft och har. Det verkar också en aning förvirrat.

Än mer förvirrat blir det om man betänker det faktum att Handlarn i byn, som sägs vara en av grundarna, varit styrelseledamot i Fredrikas Framtid de senaste två åren. Dock en rätt passiv sådan. Men, likväl ledamot och som sådan förmodas man ha viss kunskap om vad den förening man är med i har för syfte.

De senaste åren pratade vi emellanåt i Fredrikas Framtid om att ett ökat samarbete mellan byns föreningar skulle gagna byn som helhet. Då tänkte vi närmast på Föräldraföreningen, Hembygdsföreningen och Fredrika IK. Men, även andra, som exempelvis Fredrika skoterklubb. Vissa aktiviteter i byn har även på senaste tiden genomförts via samarbete föreningarna emellan med lyckat resultat. Samarbete ger ofta det – Lyckade resultat.

Men, varför startar man föreningar med till synes samma syfte som andra föreningar som redan finns, istället för att gå in och samarbeta med människor i dessa redan existerande föreningar som har samma mål som en själv?

Det kan väl ändå icke vara så, att människor har så svårt för detta med att lyssna till varandra, att föra dialog, att de ej förmår samarbeta? Det kan väl icke vara så att människor har så svårt att respektera varandras olikheter och så svårt att se förbi eventuella krockar i personkemin för att arbeta tillsamman mot ett gemensamt mål, att de helt enkelt låter bli? För om det är så, då spelar det ingen roll hur många nya föreningar som startas oavsett hur vackra mål de säger sig ha. Då har de ju redan i uppstarten visat att de ej duger till att samarbeta med andra människor än de som de själva väljer ut.

Jag hoppas verkligen att det icke är så att man vill vara herre på täppan, bestämma själv och ta all ära åt sig för eventuella framgångar och därför bildar nya föreningar istället för att gå in i redan existerande och lyfta sina idéer där. Det skulle ju vara närmast småaktigt.

Nu tänker ni kanske att jag kastar sten i glashus. Med tanke på S-föreningarna. Men, vi startade ingen ny förening! Vi gick (tillbaka för somliga) till Fredrika S-förening, bytte namn på den till Södra Lapplands S-förening och gick tydligt och klart ut med att vi under socialdemokratiskt flagg ville verka för hela kommunens fortlevnad och utveckling samt att vi ville föra dialog, verka för ökad öppenhet och lyssna till alla kommunmedborgare. Vilket Åsele S vid den tiden och några år bakåt verkligen ej gjorde. Snarare tvärtom. Tyvärr.

Det är bra med folk som bokstavligen arbetar för utveckling, istället för att enbart ösa ur sig visioner utan att lyfta ett finger för att förverkliga dem. Det är ännu bättre om dessa människor som arbetar för utveckling, kan finna en väg att göra detta tillsammans. Oavsett om det gäller kommunpolitik eller lokal byautveckling.

Ha det gott där ute.

Ta hand om varandra och om min hemkommun.

Världens första folkhögskola grundades 1844 i Danmark. Sveriges första startade 1868. De har funnits med ett tag.

Folkhögskolorna i landet finns samlade på en egen hemsida. Här.

På den sidan kan man hitta dels utbildningar och dels fakta, såsom exempelvis de historiska som jag skrev inledningsvis.

Det som är lite speciellt med en folkhögskola, är att den lyder ej under skollagen. På folkhögskolornas hemsida kan man läsa:

Det är den enskilda skolans egen styrelse som är ytterst ansvarig för verksamheten och det är till den du ska vända dig med eventuella klagomål eller synpunkter. Folkhögskolan har ingen separat lagstiftning och skolorna lyder inte under skollagen, men det finns regler och riktlinjer förknippade med de statliga bidragen till folkhögskolorna. Dessa berör i viss utsträckning områden som är intressanta ur ett studeranderättsligt perspektiv.

Skolinspektionen som har tillsynsansvar över större delen av skolväsendet, har inget tillsynsansvar för folkhögskolorna. Oavsett vem som äger folkhögskolan. Här finns en lista på vilka skolformer som Skolinspektionen granskar. Skolinspektionen ser till att kvaliteten hålls på såväl utbildning som skolmiljö. Skolinspektionen är även den myndighet som beviljar tillstånd, om man vill driva en fristående skola, allmänt kallad friskola.

Folkhögskolor kan vara ett mycket bra alternativ till utbildning för den enskilde människan. Absolut. Många är de människor som lovordat utbildningsformen och menat att den utbildning de fått varit ytterst givande. Allt lärande är bra. Man väljer själv den form som passar en.

Det jag ser som orosmoment, grundar sig på att jag hört ett uttalande från en företagare som funderar på att bedriva utbildning i den här formen och har som motivering:

Om man har en folkhögskola slipper man få Skolinspektionen på sig.

Jag hoppas verkligen att människor med den inställningen kommer till insikt om att de kanske ska hitta annat att syssla med, än att driva en skola.

Med det sagt, vill jag önska kommunen all lycka med folkbildningen via filial från antingen Storumans eller Vindelns folkhögskola, vilka är de två i länet som är landstingsägda. Efter vad jag utläste av kommunalrådets blogg så var det sådana det gällde. Eftersom landstingets underlag hade med saken att göra.

Ha det gott där ute!

Detta är bilden på provtrycket som jag fick hem i brevlådan igår. Idag skickade jag meddelande om att det är godkänt, vilket innebär att beställningen på de exemplar som kommer hem till mig är skickad och tryckningen igång. Leveranstiden är 1-2 veckor.

Om man vill beställa den direkt ifrån det företag jag anlitat (vilket jag nyss fick besked om att några personer har gjort), kan man göra det här. 

Den kommer även att vara tillgänglig i handeln. Förmodligen dyker den upp där i slutet av veckan. Den är registrerad hos Bokrondellen. Så här funkar det (kopierat från Solentros hemsida):

För att den svenska bokhandeln ska kunna ta in din bok i sitt sortiment krävs det att boken registreras hos Bokrondellen. Solentro tar hand om all administration och kostnader kring detta.
Registreringen innebär att din bok blir tillgänglig hos de största nätbokhandlarna i Sverige som t ex AdLibris, Bokus, CDON och hos den traditionella bokhandeln. Även bibliotek och vissa andra aktörer som behöver uppdaterad information om svensk utgivning använder sig av Bokrondellen och därmed blir din bok tillgänglig även för dessa.

Hos Solentro behåller du alla rättigheter kring din bok och det står dig fritt att använda våra försäljningskanaler tillsammans med andra samarbeten och/eller egen försäljningsverksamhet. Det innebär stor frihet i jämförelse med traditionell bokutgivning där du som författare avsäger dig försäljningsrättigheterna till din bok och överlåter dessa till förlaget.

Ha det gott!

Ps. Det var lite roligt att just detta blev inlägg nummer 100 på den här bloggen. Ds

I mitt förra inlägg skrev jag om det öppna brev som Inger och Emma offentligt adresserade till Åsele kommuns kommunalråd. Brevet finns att läsa här. Kommunalrådet har för övrigt även han en blogg här på VK och får förmodas titta in på bloggportalen ibland. Emmas blogg ligger bland politikbloggarna högst upp på startsidan, så den är rätt svår att missa. Missar man den ändå, så fanns det ju även en länk i mitt förra blogginlägg som gick direkt till det omtalade brevet, så då får man syn på det när man läser min blogg. Jag förutsätter då att kommunalrådet intresserar sig för vad det skrivs om i det område han verkar.

Jag kan ju ha fel. Det händer ibland.

Hur som helst så fanns det en plusartikel i VK ikväll (måndag) som tog upp saken och där bland annat kommunalrådet yttrade sig. Artikeln, skriven av Jan Johansson, såg ut så här (och nu tar jag mig friheten att kopiera in den i sin helhet, eftersom jag anser att ämnet är för viktigt för att låsas in bakom 179kr/mån):

Åsele Akutbilens personal i Åsele ville inte rycka ut till en patient inom hemsjukvården i Fredrika. Nu skriver anhöriga ett brev till kommunalrådet där de ifrågasätter rätten till lika vård för alla.

Den äldre mannen drabbades av kraftiga smärtor på kvällen till den 30 december. Efter ett samtal till akutbilens personal kom de överens om att lösa problemet genom att deras son skjutsade in honom de sex milen till Åsele sjukstuga.

När smärtorna återkom kvällen efter fanns det däremot ingen som kunde skjutsa honom till sjukstugan och akutbilens personal ville inte lämna Åsele.

Enligt de anhöriga uppgav de att akutbilen behövdes i Åsele och patientens fru fick också svaret ” ”Men det måste ni väl förstå att vi inte kan åka till Fredrika, tänk om det går ett larm i Åsele”.

– Hon blev jätteledsen och förbannad, men framför allt så kände hon en fruktansvärd maktlöshet när hon fick ett sådant svar, säger dottern Inger Strömberg.

Nu fick mannen vård av en sjuksköterska, boende i Fredrika, som gick ut på sin fritid och hjälpte till, men de anhöriga vill nu veta vad som gäller vid hemsjukvård i Fredrika.

Efter händelsen har Inger Strömberg och hennes dotter Emma agerat genom att skriva ett öppet brev till kommunalrådet. De anhöriga anser att oplanerade hemsjukvårdsinsatser ska skötas om av akutbilens landstingsanställda personal enligt det avtal som skrivits mellan kommunen och landstinget.

– De går ju inte att säga att de behövs i Åsele. Det vore ju samma sak som om brandkåren inte kunde åka på en utryckning för att det kan gå ett annat larm. Det låter ju absurt, säger hon.

Socialchef Maj Ågren Jonsson kan inte svara i detalj på vad som hände under den aktuella kvällen, men säger att en av akutbilens uppgifter är att åka ut på hemsjukvårdsuppdrag efter kontorstid. Hon kommer också att utreda ärendet.

– Enligt min mening borde de ha åkt ut. För mig är det en avvikelse som måste redas ut, säger hon.

I avtalet om hemsjukvård står det bland annat att patienten/brukaren ska ges trygg och säker vård i hemmet dygnet runt från en och samma huvudman (kommunen).

Kommunalrådet Peter Lindström hade på måndagen ingen kännedom om ärendet och brevet hade ännu inte fått det till sin arbetsplats. Därför vet han inte heller om frågan bör besvaras av honom eller av verksamheten.

– Är det direkta frågor till mig får de svar. Har de påtalat ett förhållande då blir det fel. Då är det en myndighetsfråga. Det är inte KS ordförande som kontrollerar vilka brister som kan finnas. Det är de som fått bemyndigande som ska granska.

– Om det är missförhållande ska de anmälas och granskas för att alla ska ges en trygg och kvalitetssäkrad hemsjukvård.

Ett öppet brev publicerat på offentlig plats, behöver icke dessutom komma med posten, vare sig den elektroniska eller den traditionella med frimärke i ena hörnet. Om kommunalrådet ej fått kännedom om saken betyder det alltså att han ej läst på bloggportalen på VK och han har ej heller fått besked från någon annan som läst, att där finns ett brev till honom. Visst, sådant händer.

Men, traditionen påbjuder att ett öppet brev förtjänar ett lika öppet svar och eftersom man får förmoda att kommunalrådet nu satt sig in i frågan och läst brevet, som innehåller minst en direkt fråga till honom vilket han uppenbarligen efterfrågade om han skulle ha anledning att kommentera vidare.

Brevet som Emma och Inger skrev börjar ju nämligen sålunda:

Hej Peter
Vi vet inte om du har någon närstående som är så sjuk att han eller hon beviljats hemsjukvård. Även om du inte har det bör du ha koll på avtalet om detta som finns mellan landstinget och kommunen, du är ju trots allt kommunalråd. Vi undrar om du har det, för när en anhörig till oss behövde hjälp som han har rätt till dygnet runt i sitt hem enligt avtal fick han inte det. Märkligt va?

De undrar om kommunalrådet har koll på avtalet. Om man skulle omformulera meningen till en direkt fråga, om det nu är det som fattas för att de ska få ett svar, så kommer den här: Peter, har du koll på avtalet gällande hemsjukvård som finns mellan landstinget och kommunen?

Detta är nämligen ej bara en fråga om att personen som svarade i telefonen den där dagen handlat fel. (Vilket personen absolut gjorde och detta bör självklart utredas, människan skall tas i lämplig upptuktelse och ansvariga skall se till att liknande aldrig inträffar igen!) Detta är en organisations- och ledningsfråga som till syvende och sist handlar om kommunledningens nonchalans över vad kommunmedborgarna tycker. De kommunmedborgare som vid valet i höstas med god majoritet röstade för ett återinförande av ambulansen.

Om kommunledningen verkligen värnar om alla sina medborgare i hela kommunen, anser jag att ledningen bör göra sitt yttersta för att alla dessa medborgare skall ha tillgång till adekvat sjukvård när de är i behov av det.

Kvalitetssäkring är ett vackert ord. Ord formulerade som löften, som ej följs av understödjande handling, är enbart bokstäver.

Det duger icke att sitta och vänta till hösten och bara låta de missnöjda medborgarna välja andra valsedlar.
De medborgare som fortfarande är i livet.

Jag ser fram emot att läsa det öppna brev från kommunalrådet som besvarar Emma och Inger Strömbergs brev.

Håll er vid god hälsa och ha det gott!

Jag såg en film i helgen. I en sekvens i filmen jag såg förekom det en sorts rättegång där de dömda själva fick välja straff. Valmöjligheterna som fanns var död eller exil. Exil innebar att de fick ge sig ut på tunn is för att försöka ta sig ifrån ön de befann sig på, varpå isen brast nio gånger av tio. Nåväl, de flesta valde ändock exil, eftersom hoppet om att överleva är det sista som lämnar en. Det fanns dock en som valde det andra alternativet, vilket förvånade den självutnämnde domaren en aning. Han fann sig dock snabbt och konstaterade att straffet skulle bli döden – genom exil. Han ville alltså ej för egen hand medverka till att ta livet av någon, utan satte människor i en sådan situation att chansen för överlevnad var minimal.

För en stund sedan läste jag Emma Strömbergs blogg, där hon och hennes mor i ett öppet brev till Åseles kommunalråd skriver om en anhörig i Fredrika som sökte akut sjukvårdshjälp under julhelgen. Ni kan läsa inlägget i sin helhet här. Vilket jag rekommenderar att ni gör!

När jag läste citatet i slutet av deras öppna brev, citatet som berättar om vilket bemötande deras anhörige fick i telefon när han ringde direktnumret till akutbilen i Åsele och bad om hjälp, då kom jag att tänka på den där filmsekvensen jag skrev om inledningsvis. Citatet löd så här:

”Men det måste ni väl förstå att vi inte kan åka till Fredrika, tänk om det går ett larm i Åsele.”

Fredrika är alltså exilvalet, om ni ursäktar att jag drar den jämförelsen (och ursäktar ni ej så gör jag det ändå). Väljer man att bo (kvar) i Fredrika, då har man uppenbarligen betydligt mindre chans att få adekvat, lagstadgad vård, än om man skulle bo i Åsele tätort. Det är skrämmande.

Det var liksom nog illa att byn i sig själv är ”död genom exil”, utan att människorna som bor där ska behöva riskera att personligen gå samma öde till mötes. Jo, det är så det är. Oavsett hur fina ord som sägs nu inför valet och oavsett hur många av våra tidigare utvecklingsidéer för byn som andra nu lyfter fram och tar äran åt sig över, så kvarstår faktum; Någon eller några har förklarat Fredrika ”död genom exil”. Om man är emot bevarande kan man nämligen ej hävda att man är för överlevnad. För själva överlevnaden försvinner ju om det som ska leva ej bevaras.

Jag är bland annat och tänker på den där artikeln från den 10/1 nu. Ni vet, den här:

Enligt artikeln hävdar kommunalrådet att om man bara bevarar så kommer ”det” att tyna bort. Om detta är jag aningen skeptisk, även om jag med säkerhet ej kan säga vad som menas med ordet ”det” i kommunalrådets uttalande. Han hävdar även, enligt artikeln, att man möter behov och strävar efter att fördela resurser rättvist. Visst låter det väl vackert?

Hur mäts då rättvisan? Är det lika mycket åt vardera hållet som räknas? Eller är det åt var och en efter behov?

Det är retoriska frågor som ni ej behöver svara svara på. Jag har nämligen min egen övertygelse rätt klar för mig.

Åt var och en efter behov. Då klarar sig alla, utan att vare sig behöva välja ”död genom exil” eller genom ett lika påtvingat val behöva gå i exil.

Bilden här nedan får symbolisera hur jag menar angående rättvis fördelning av resurser.

Det innebär alltså bland annat att man kör de extra milen med akutbilen när behov finns!

Ha det gott där ute – och håll er friska för bövelen!