Fyndplatser och föremål som visar på kontakter mellan Medelhavet och Nordeuropa under bronsåldern
Det fanns två breda kontaktkorridorer i Europa, en västlig mediterran, från Levanten till Brittiska öarna och en östlig, från Anatolien upp till Sydskandinavien. Det är utbredningen av åtta olika fyndkategorier, som t.ex. vissa typer av svärd, yxor och öronringar, från 1700-1500 fkr som visar detta.
Man har hittat krumsvärd, toppiga huvudbonader, kvinnofigurer med armarna i identiska ställningar, hjälmar med horn och dubbelyxor vid östra Medelhavet och Mellanöstern men även i Danmark och Sydsverige.
I de södra områdena, där det finns skriftliga källor, är dessa former och attribut kopplade till gudar eller kungamakten och det verkar som det var endast uteslutande dessa som nordborna reproducerade och tog till sig på ett eller annat sätt.
Ett annat exempel på ett härskarattribut från Mellanöstern som dök upp i förändrad form i Sydskandinavien är den hästdragna stridsvagnen med ekerhjul. Den äldsta krigsvagnen kommer från Anatolien och Syrien och dateras till ca 1900-1800 fkr.
Stridsvagnen användes inte, enl. arkeologiska källor, norr om Karpaterna men i Sydskandinavien gjordes under bronsåldern hällristningar av hästdragna stridsvagnar med ekerhjul. Den mest berömda är stridsvagnsscenen på en av hällarna i den berömda Kiviksgraven i sydöstra Skåne. Gravens äldsta del, och det var sannolikt då bilden av stridsvagnen kom till är daterad till ca 1400 fkr.
Stridsvagnen användes inte, enl. arkeologiska källor, norr om Karpaterna men i Sydskandinavien gjordes under bronsåldern hällristningar av hästdragna stridsvagnar med ekerhjul. Den mest berömda är stridsvagnsscenen på en av hällarna i den berömda Kiviksgraven i sydöstra Skåne. Gravens äldsta del, och det var sannolikt då bilden av stridsvagnen kom till är daterad till ca 1400 fkr.
KIVIKSGRAVEN
Kivikgraven är ett av Nordens största rösen med sina 75m i diameter, och ligger på den skånska östkusten.
Den har haft skiftande öden och på 1700 talet användes den som för stentäkt. Man hittade kistan 1748 och av de tio hällarna i den 3,25 m långa kistan var åtta stycken inristade med olika dekorationer av olika slag i strama kompositioner. Hällarna skingrades och inte förrän 1932 gjordes en efterundersökning av platsen och man gjorde då en rekonstruktion av graven med dess omgivande röse. En av stenarna hade då försvunnit och en blivit svårt skadad. Rekonstruktionen blev inte lyckad.
Tre av hällarna visar stramt uppställda motiv som ramats in med dubbla ramar, och som alltid uppträder parvis: hästar, hjulkors och stiliserade yxor med utsvängda eggpartier. Två av stenarna visar skeppsbilder och två visar processioner av människor klädda i kåpor eller masker, musikanter, offerkärl ev. en hingsthetsning och ett vagnekipage.
Den har haft skiftande öden och på 1700 talet användes den som för stentäkt. Man hittade kistan 1748 och av de tio hällarna i den 3,25 m långa kistan var åtta stycken inristade med olika dekorationer av olika slag i strama kompositioner. Hällarna skingrades och inte förrän 1932 gjordes en efterundersökning av platsen och man gjorde då en rekonstruktion av graven med dess omgivande röse. En av stenarna hade då försvunnit och en blivit svårt skadad. Rekonstruktionen blev inte lyckad.
Tre av hällarna visar stramt uppställda motiv som ramats in med dubbla ramar, och som alltid uppträder parvis: hästar, hjulkors och stiliserade yxor med utsvängda eggpartier. Två av stenarna visar skeppsbilder och två visar processioner av människor klädda i kåpor eller masker, musikanter, offerkärl ev. en hingsthetsning och ett vagnekipage.
En av stenarna har en bild på två yxor, med en spetsig hatt i mitten och två lansar (?) som stöder yxorna har sin parallell i de hettitiska kungliga rituella bildstråket, och bruket att använda två rituella yxor pekar även mot de minoiska dubbelyxorna. Den spetsiga hatten indikerar på gudomlig status enligt den hettitiska traditionen och har paralleller i de gyllene spetsiga hattarna från Centraleuropa.
Utformningen av stenarna i Kivik har sina likheter i de stele som finns i de mykenska schaktgravarna. Även stenen med processionen har sina likheter i den mykenska kulturen: S formade ickemänskliga har man ibland hittat på mykenska krukor och i Tiryns har man hittat en sigillring av guld. På ringen kan man se fyra lejonhuvade demoner som går mot en gudinna sittande på en fällstol med en höjd bägare i handen. Demonerna håller i dryckeskärl och deras kroppar har en S form, nästan identiska med figurerna i Kiviksgraven. Om man skulle ändra storleken på figurerna så de passade på varandra så skulle S formen passa perfekt.
BALKÅKRA
I Balkåkra utanför Ystad i Skåne har man hittat en bronstrumma som ett offerfynd. Trumman har eventuellt tjänat som ceremonitrumma. Slitspår i hålen vid den övre kanten antyder att den varit upphängd när den användes och består i övrigt av flera hopnitade plattor som bärs upp av tio hjulkorssymboler.
Trumman har tillverkats i Sydösteuropa. Vid Hasfalva i Ungern har man hittat en likadan trumma som förmodligen har blivit gjutet i samma form som trumman från Balkåkra, eftersom de missar som tillkommit i gjutningen av Balkåkratrumman även finns i trumman från Hasfalva. Fyndet i Balkåkra saknar motstycke i Norden.
Trumman har tillverkats i Sydösteuropa. Vid Hasfalva i Ungern har man hittat en likadan trumma som förmodligen har blivit gjutet i samma form som trumman från Balkåkra, eftersom de missar som tillkommit i gjutningen av Balkåkratrumman även finns i trumman från Hasfalva. Fyndet i Balkåkra saknar motstycke i Norden.
TRUNDHOLMSVAGNEN
I Trundholms mosse på Själland har man hittat en bronsvagn dragen av en häst med en solskiva som var ca trettio cm stor. Den är daterad till ca 1500-1300 fkr. Både vagnen och hästen har fyrekrade hjul. De symboliserar solen dragen av en häst över himmelen. Skivan är gjord av två konvexa, cirkulära halvor av brons som är sitter ihop. Bara den ena halvan har ett tunt lager guldplåt och det tror man representerar solen på dagen och baksidan som är mörk representerar natten då solen är i ”underjorden”. Den guldbelagda sidan syns för publiken när man drar vagnen från vänster till höger (precis som solen rör sig på dagen) och när man kör tillbaka vagnen ser publiken den mörka baksidan. Eftersom hjulen fungerar har man nog antagligen använt vagnen förmodligen i ceremoniella sammanhang. Skillnaden mellan den guldbelagda sidan och den mörka sidan kan kopplas till ”solen under dagen”, en manlig sol- eller vädergud, och nattsolen, en kvinnlig solgudinna, i den hettitiska kosmologin. Solvagnen från Trundholm kan lätt passa in i den hettitiska tron på det gudomliga paret, väderguden och solgudinnan från Arinna. Solskivan kan även kopplas till Egypten och solguden Aton som ofta har formen som en skiva. Atonkulten i Egypten kulminerar under Echnatons regeringstid 1364-1347 fkr.
FÄLLSTOLAR OCH DRYCKESCERMONIER
I Guldhöj i Danmark grävde man ut en skadad gravhög 1891. I högen fanns det fyra begravningar som är daterat till äldre bronsålder. Tre av kropparna var lagda i ekkistor. I den största kistan fanns en resterna av en hövding. Han hade förutom kläder och bronsföremål även storslagna träföremål som t.ex. träskålar och en fällstol av ask med ett säte av utterskinn. Man har daterat föremålen enl. dendrologi till 1381 fkr. De två träskålarna var dekorerade med tennstift som visar att mannen måste ha varit mycket förmögen som hade råd med detta. Stiften formade en stjärna på undersidan av skålarna så andra kunde se den när mannen drack och kopplas därför samman med en solkult.
Fällstolen är av en typ man har hittat bla i egyptiska kungagravar. Och man har sett att om man hittat fällstolar har man även hittat dryckeskärl.
På Knossos på Kreta finns det fresker där män sitter på fällstolar mittemot varandra och dricker från kalkar. De illustrerar en dryckesceremoni som även kan hittas i Anatolien och i Pylos på det mykenska fastlandet.
På Knossos på Kreta finns det fresker där män sitter på fällstolar mittemot varandra och dricker från kalkar. De illustrerar en dryckesceremoni som även kan hittas i Anatolien och i Pylos på det mykenska fastlandet.
EN LINEAR-B VARIANT I SVERIGE
I Släbroparken i Nyköping har man hittat några unika hällristningar. Ristningarna består av olika varianter av rundande eller fyrkantiga ramfigurer med ornamentik. Mittpartierna har skålgropar, streck och linjer i olika kombinationer, skepp, djurfigurer, vapen och fotsulor saknas helt.
Det som är unikt är att på Lipariöarna vid Sicilien finns det tecken som av språkforskare betraktas som en lokal variant av Lienar B skriften. 15 av dessa tecken kan man hitta just i Släbroparken.
ANDRA TECKEN PÅ KONTAKTER
- Man har hittat krumsvärd både i brons och på hällristningar och de kommer ursprungligen från det hettitiska riket.
- Man har hittat ”mössor” i rika bronsåldersgravar och det är tecken på kunglighet bland hettiterna.
- I Nebra, Sangerhausen, har man hittat en skiva i brons som föreställer solen, månen, en båt och stjärnbilder, varav en har man tolkat som Plejaderna. Den är nerlagd ca 1600 fkr. Och man tror den har kopplingar med Egypten.
- Man har hittat ett svärd i Danmark av Hajdusamson-typ (NÖ Ungern) och ett liknande svärd har man hittat i Bragby, Uppsala.
- Man har hittat pärlor av baltisk bärnsten i bronsålders vrak i Medelhavet
- I Uluburun-vraket i Medelhavet har man hittat en ceremoniyxa av sten från N Balkan-Bulgarien/Rumänien.
- De Danska och skånska storhögarna från Äldre Bronsåldern är en kopia på kupolgravarna i Mykene.
Arkeologi i Norden 1, Burenhult, Göran sid. 426, 441-442, 418-420, 454
The rise of Bronze Age society, Kristiansen & Larsson. Sid 190-192, 294, 303-305
Föreläsningarna
Senaste kommentarerna