Bevaring av skelett material från människa och djur under årtusenden, hur är det möjligt? Del 1

 Bensubstans och bevaring

Benet är uppbyggt av både organiskt (kollagen) och oorgansiskt (kalciumfosfat) material. Bevaringsförmågan hos ben är beroende av en mängd olika faktorer.

Generellt kan man säga att obränt skelett material av människa har sämst bevaringsförmåga, medan kremerat eller hårt bränt benmaterial bevaras bäst. I det sista fallet har benen befriats från merparten av det organiska materialet innan det hamnar i jorden. Detta kan även gälla de djurben som är måltidsrester som har kokats och/eller stekts och ätits rena innan de hamnat i jorden. De har alltså redan genomgått en viss konserverande procedur.
Ben från däggdjur har dessutom en kompaktare struktur och är därför ofta kraftigare och har bättre motståndskraft än människans ben mot nedbrytande faktorer. Vuxna individer från både människor och djur har bättre förutsättningar att bevaras än ben från unga pga att benen från unga är mera porösa och mindre kompakta än de från vuxna och förstörs därför lättare i jorden.

Fågelskelettet är byggt av tunna, luftfyllda ben och bevaras därför mkt dåligt. Fiskskelett från tex lax och sill består av fettrika ben och bevaras sämre än tex torsk och abborre som består av fettfattiga ben.

Man kan säga rent allmänt att stora, grova ben bevaras bättre än små, tunna benbitar. Dessutom har olika skelettdelar olika bevaringsförmåga både hos människor och djur, tex har rörbenen bättre förutsättningar än kotor att bevaras medan kotorna bevaras bäst hos fiskar. Tänderna som består av skelettets hårdaste material, emaljen, bevaras bäst.

Nästa del: Hur bevarandet påverkas i olika jordmåner….

KÄLLA: Ostelologi, Benens vittnesbörd av Ebba During.