Fördomar mot kristna

Fördomar är i många fall svåra att ändra på. Vi får med oss dem relativt tidigt i livet och de kommer i regel från vår omgivning eller som idag så påverkas vi en hel del av media.

En kristen tro är fullt av fördomar och med all rätt. Media är duktiga på att lyfta fram det negativa så att vi tror att det tillhör det normala. Polischefen Göran Lindberg dömdes för grovt sexbrott men inte tror vi att detta gäller alla poliser? En hockeyspelare blir överfallen under match och får hjärnskakning, innebär det att alla hockeyspelare går över gränsen? En cyklist bloddopar sig, dopar sig alla som cyklar?

Nej svara säkert den stora massan men när det gäller kristna så räcker det med att något onormalt och fel inträffar så lyfter media fram detta och det får till följd att många tror att det är representativt för den kristna rörelsen.

Jag anser att den kristna tron bygger på valfrihet och i mitt fall är det så. Det är givetvis inte bra att saker blir ett tvång för barn men jag måste säga att det inte tillhör vanligheterna. Att barn följer med sina föräldrar till kyrkans aktiviteter är inte värre än att när jag var liten så fick jag följa med på Skellefteå AIK:s matcher. När jag kunde stå på egna ben så gick jag frivilligt till Skellefteå Isstadion och med glädje.

Lite så är det också med den kristna tron, vi har med oss en massa fördomar. När jag var tonåring hade jag och många med mig enorma fördomar om främst Pingstkyrkan. Det kunde vara..

–          Pingstvänner får inte umgås med andra.

–          Pingstvänner  får inte vara med i idrott på söndagar.

–          Pingstvänner varken får eller syndar någon gång.

–          Pingstvänner får inte dansa eller lyssna på vilken musik de vill.

–          Pingstvännerna måste vara med i allt som kyrkan arrangerar.

–          Etc, etc, etc

Det finns givetvis de som nästan tror att ovanstående gäller men så är det inte. Visst finns det dom som sluter sig och inte umgås med andra men jag anser de vara i minoritet. Vad skulle Jesus gjort? Han skulle förmodligen inte sitta så mycket i kyrkan och inte hans lärjungar heller. De skulle nog vara i miljöer där folk inte är kristna och de skulle visa upp en mänsklig sida.

När jag började gå i Pingstkyrkan upptäckte jag att det var väldigt få som levde upp till de fördomar man hade haft och syndfri är ingen människa.

”De skriftlärda och fariseerna kom då dit (till Jesus) med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ’Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Moses att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” (Joh 8:3-5)

Jesus sa först ingenting. I stället böjde han sig ner framför de inflytelserika personerna och skrev i sanden. De tittade förbryllade på varandra. Sedan steg en av deras ledare fram och upprepade anklagelsen mot kvinnan. Det var ingen tvekan om hennes skuld – hon hade blivit tagen på bar gärning.

Jesus väntade på att man skulle sluta med sina anklagelser och sedan reste han sig upp.

”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne”, sa han och tittade på sina fromma åhörare. Han var tyst ett ögonblick så att orden skulle få sjunka in, och sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva på marken. Flera minuter senare tittade han upp igen – och den enda som fanns kvar var kvinnan.

”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer” (vers 10-11)

Det är alldeles för lätt att peka finger på människor och säga: ”Titta, vad han gör! Se, hur hon beter sig!” Men när vi försöker sätta oss till doms över andra människors handlingar, gör vi något som bara Gud har rätt att göra.