Bär mig, jag vacklar så.

 Ännu en dag till de andra och min son är borta. Borta.

Visa.

 Väl vill det gryende solen ge

värme för grodd i mark

och jag vill sjunga liv  i det

innan jag själv går i sank.

Jag skulle så gärna bidraga till

något vackert för ögat att se

veta att jag vart den dagen som

minsta livet kunnat ge

Dag om kvällning fuktas nu

ty morgondag är sen

tag min sång i dimman in

och älvadans på lätta ben

Jag har så svårt när liv är brutet

när borta är glädje och tro

liv tänd en gnista en smula hopp

en av skuggorna bunden bro

Jag ska bära mitt brutna över den

och se morgondagen gry

där finns det groddar av det som är stort

och en morgon flammande ny