Jaha, nu har det börjat igen.

Alla dessa envetna frön som lockar och pockar och promt ska tvinga mig att

ödsla timmar att pillra och plantera och svära och sedan glömma bort å

vattna och så dör hela skiten och hamnar på komposten.

Ändå gör jag om det, varje år.

Som utbildad trädgårsarbetare borde jag ha mer vett men å andra

sidan är jag ju allmänt lite knäpp.

Så nu står de där i mjölkkartonger, äggkartonger och gud vet vad

och jag tycker att de glor på mig utmanande.

Vi får väl se, kanske har jag en prunkande grönsaks och

blomsterrabatt till sommaren. Eller inte.
Tänker jag och glor tillbaka.

Kram alla!

 

Den natten.

Det finns ljus som vältrar in över tegarna än fast
kvällen är mörk och det nästan är natt

grovbjörken bugar sig och skatorna sjunger
sin kraxande serenad

Mina ögon är blott intagande.

Mina mungipor är som de varit på sistone,
en upp och en ner men

hjärtat såg att jag log
då våren markerna återtog.