Jo, ibland går solen upp!

 Men herregud var tog veckan vägen?

Ibland är dagarna så långsamma och man sover och sover och tränar och diskar och sover
Så har det vart den här veckan och en massa annat som legat och skumpat i magen som jag inte ska nämna här.

Ibland önskar jag att jag ägde en röst som bara genom att nynna en enkel ton fick världen att öppna sig som den mest blomstrande.

Men världen ser inte ut så.
Allt handlar om val och jag önskar jag kunnat bombardera allt och alla med det men jag kan inte det.

Nåväl, i kväll valde jag att uppdatera bloggen, ett bra val tycker jag.
Ta hand om er och det som är viktigt i livet.
 

Knoppad.

Det finns ingen sorg riktad
bara
hamnad

som måsens rop mot bara vågor
där täckelsen är ogint svart

dit solen tar skydd mot ansikten

eller

där år passerar och stegen förblir
tungsamt grå

Jag vill inte vara nära det.

Jag vill vara den som springer längst regnbågar
den som först fångar vårens daggdroppe
kupar min hand runt den och förnimmer

liv.

Och jag vill vara den första som ler
mot dig

okristligt tidigt om morgonen,

innan du hunnit säga

mamma.

Godnatt 🙂