Från Sverige emigrerade ungefär 1,3 miljoner svenskar till Nordamerika under 1800- och tidiga 1900-talet och flyttade främst till USA. Det var i första hand bönder med sina familjer som utvandrade. Anledningen till utvandringen var att många helt enkelt ville slippa fattigdomen och den stora hungersnöden samt hade de ett hopp om en lyckligare framtid. Dessutom var det väldigt svårt att kunna försörja familjen på den lilla mark de ägde. Kringresande agenter lockade med fantastisk reklam, om hur bra det var i Amerika. En annan orsak till utvandringen var amerikabrev från dem som utvandrat tidigare. De berättade hur underbart det var i Amerika. Där fick man äta sig mätt, man fick tid över att vila sig och man hade ingen som bestämde över en. Befolkningsökning och missväxt gjorde att förhållandena på den svenska landsbygden blev allt dystrare. Förutom fattigdom och brist på jordbruksmark så lockade också religiös tolerans och politisk frihet.
Utvandringen till Nordamerika
Den allra största delen av emigrationen skedde efter det amerikanska inbördeskriget (1861-1865). 1890 så anges antalet svensk-amerikaner till närmare 800 000, och dom flesta blev typiska nybyggare som blev bönder på prärien. Många blev också kvar i städerna, inte minst omkring Chicago. Många av utvandrarna återvände till Sverige senare, kanske för att leva sina sista år i Sverige. I början på 1900-talet kom en andra våg av utvandring, delvis på grund av ”guldruschen” till Klondyke, Kanada. 1896 hittades den första guldfyndigheten i Bonanza Creek i Yukon. Sen gick det fort. 1897-1898 var det hundratusentals som sökte lyckas i Yukon, Kanada och Alaska.
Dom första emigranterna åkte med segelfartyg och då kunde resan ta två månader. På segelfartygens tid var det Gävle, Göteborg och Stockholm som var emigranthamnar. Resan tog oftast flera månader och det var inte ovanligt att det inträffade dödsfall till följd av påfrestningar ombord som tex. sjukdomar, svält och matförgiftningar. Sen kom ångbåtar och då tog resan från England eller Tyskland bara två veckor. Först i början på 1900-talet startade Svenska Amerikalinjen. Resan var ofta en stor påfrestning för dom resovana emigranterna. Sjösjukan slog till obarmhärtigt och den dåliga maten gjorde inte saken bättre. Resan var ofta riskabel. Fartygen var dåligt rustade och dessutom var passagerarna hopträngda i trånga utrymmen och därför var sjukdomsrisken stor.
Majoriteten av utvandrarna fick det bättre än vad dem hade haft i deras tidigare land, tack vare den stora efterfrågan av arbetskraft inom industrin och rälsläggningen som kraftigt pågick under denna tid. Men även för en del gick drömmen om en bättre framtid till spillo.
Senaste kommentarerna