Det börjar bli kallt ute, så Iris har fått sig en ny vintermössa, en helt vanlig stickad tofsmössa från hm. Men när vi åkte ut till mina föräldrar här om dagen glömde vi den hemma i stan. Så när vi skulle gå på prommis gick min mamma upp och rotade lite bland allt som hon sparat från när jag och min bror var små.
Hon kom ner med två lurviga varianter – den ena snäppet galnare än den andra.

Snygg frisyr, lillstumpan!

Iris far tyckte att den gula lurvmössan var rentav stygg.
Kanske skulle han gilla den här bättre?

…åstadkoms vid lunchgröten.
Men det blev bara en halv, sådär lite fransk och tvinnad i änden. Kanske en dold hälsning till farmor franskläraren uppe i Luleå, nu när Iris inte bjuder på lika många rullande R-ljud som tidigare.

I dag är det firarläge här hemma. Vår lilla flugsvamp fyller fem månader i dag – jippiii, grattis stortjejen!
(Var förresten inte de här svamparna, i parken utanför oss, ett rent konstverk!? Var bara tvungen att fånga dem på bild)

Den stora dagen firade hon bland annat genom att busa massor med far sin.
Han håller i henne som ett litet knyte och kastar runt henne i luften med armarna. Då skrattar hon som sjutton och vi skrattar med.
I går hade vi en trevlig kräftskiva med vänner, och nu puttrar en panna med räkskal och annat gött på spisen. Det ska bli kräftsoppa, men stumpan får väl i bästa fall lite banangröt.

Det kan ju vara kämpigt att ha en bäbis ibland.
Men ibland kan det faktiskt vara rent underbart att bli väckt av att en liten tjej ligger och bökar runt mellan oss två i dubbelsängen. Som här om natten, när jag och sambon yrvaket tände sänglampan och fick se det här. Världens mest peppade tjej, överlycklig och stolt efter att ha lyckats vända sig på mage.

Det kom ett brev häromdagen.
Adresserat till det stackars flickebarnet som inget namn hade.

Så därför ställde vi till med namngivningsfest i helgen (även om det såklart inte har något att göra med vår sena registrering hos Skatteverket). Närmaste familjen kom från Sörfors, Luleå och Stockholm, och vi blev tolv inklusive dagens huvudperson.

Själva ceremonin fick ske utanför vårt hus, vid dammen i Hagaparken.

"I denna församlings närvaro döper jag dig till…"
Ja, du hör ju. Lillgummans faster är en van döpare. Hon har fixat namnen till sina två tjejer också och det gick galant även den här gången.

Har man ingen dopfunt så går en soppslev och ett litet fat också fint.

Mina föräldrar och min bror hade skrivit en egen liten sång som de sjöng.
Och eftersom sockertoppen skrattar högt av lycka när någon (allra helst farfar) sjunger julsånger för henne så stämde vi sedan upp i allsång till favoriten Staffan var en stalledräng. Just i det härliga läget kändes det lagom att vi inte hade fler än gräsänderna som utomstående dopvittnen.

Sen gick vi hem och åt en massa mat och tårta, och öppnade presenter.
Vi är så himla glada och tacksamma över den här helgen – att det blev så trevligt och fint på alla sätt och vis, och framförallt att alla kunde komma.

Finstumpan verkade även nöjd över att ha fått sitt namn. Iris Alice Kristina.