Nu slipper hon vara namnlös

Det kom ett brev häromdagen.
Adresserat till det stackars flickebarnet som inget namn hade.

Så därför ställde vi till med namngivningsfest i helgen (även om det såklart inte har något att göra med vår sena registrering hos Skatteverket). Närmaste familjen kom från Sörfors, Luleå och Stockholm, och vi blev tolv inklusive dagens huvudperson.

Själva ceremonin fick ske utanför vårt hus, vid dammen i Hagaparken.

"I denna församlings närvaro döper jag dig till…"
Ja, du hör ju. Lillgummans faster är en van döpare. Hon har fixat namnen till sina två tjejer också och det gick galant även den här gången.

Har man ingen dopfunt så går en soppslev och ett litet fat också fint.

Mina föräldrar och min bror hade skrivit en egen liten sång som de sjöng.
Och eftersom sockertoppen skrattar högt av lycka när någon (allra helst farfar) sjunger julsånger för henne så stämde vi sedan upp i allsång till favoriten Staffan var en stalledräng. Just i det härliga läget kändes det lagom att vi inte hade fler än gräsänderna som utomstående dopvittnen.

Sen gick vi hem och åt en massa mat och tårta, och öppnade presenter.
Vi är så himla glada och tacksamma över den här helgen – att det blev så trevligt och fint på alla sätt och vis, och framförallt att alla kunde komma.

Finstumpan verkade även nöjd över att ha fått sitt namn. Iris Alice Kristina.