Tankarne e många, hur ska man få ordning på alla och i vilken ordning ska man lösa dom? Många säger att jag gör det bra med 3 barn och skola men jag ser det inte så, jag kämpa varje dag för att klara skolan har länge länge haft problem med skola.

Men jag ger mig inte, kanske e de jag skulle ha gjort? Men jag vägra göra de, de sista jag vill är att göra e som de andra tycker. Lär mig hellre av mina egna misstag. Och detta med barn och vara ensam det är ju egentligen ingenting, ha ju iaf en som kommer hem och försöker.

Finns dom som stå helt ensam med allt och kanske inte ens ha någon familjemedlem som kan ställa upp. Men jag ha en familj som ställer upp dom kan, vänner och grannar när dom kan. Sen om det gäller bara att behöva så springa på affären, dom som inte ha barn kanske inte kan förstå hur skönt det kan vara att gå utan barn.

Sen finns de många andra saker jag fundera över, hur vissa människor kan tycka om att prata falska saker om andra. Och hur personerna kan stå på sig när man ställer dom mot väggen.  Ibland få jag känslan när man gå ut med barnen eller själv att folk titta på en och sen viska om en, men det stitter väl fast sen tidigare i livet. Egentligen bry jag mig inte men det stör mig enormt att den obehagliga känslan kommer krypandes in under huden.