Ett postpunkmaraton som aldrig ville ta slut, är vad det var. Alldeles för lång spelning. Och inte hade de några fans äldre än 16 heller. Småflickorna med dåligt knutna bandanas och bristande folkvett (som de knuffar) får någon gärna kasta ut.

Grym kille, det där. Juvelen gav förmodligen den kortaste konsert jag någonsin varit på. Fyra låtar på sexton minuter. Något för Springsteen att snegla mot kanske..

Futureheads om en kvart. Det lär bjudas på en tolkning av Kate Bushs ödsligt vackra ’Hounds of Love’. Men först blir man inte. Deportees avslutade nämligen för ungefär en timme sedan sin konsert med exakt samma coverval. Framsynt.

Avdelningen svåra val: Det lutar just nu åt att det blir Timbuktu istället för Final Exit. Anledningen stavas Mapei.

www.myspace.com/mapei

Eeeeeey.

Vaknar till med Kavinsky. Fransosen sitter förmodligen och finputsar på det nostalgidisco han ska vara värd för i Äpplet med start 23.30 ikväll. Och det kan verkligen bli dope så det förslår.

Både 1986 och Teddy Boy EP rymmer mängder av snyggt svepande syntar och metallfunkiga basgångar. Då och då bryts dessutom det hela ner av tidsenliga actionfilmsdialoger. Stämningsfullt till den grad där det blir svårt att inte känna sig som en sidokaraktär i valfri ostkantad 80-talsserie. Tänk MacGyver och tänk framförallt på David Hasselhoffs perfekta Knightrider-näsa.

Övergår till Juvelen. Han har bara gett ut en kort självbetitlad EP så där går inlyssningen fortare. Om man inte beger sig ner i remixträsket det vill säga. Både Watch Your Step och Hanna finns om man orkar leta lite i drivor av omarbetade versioner. Den senare tolkas bland annat av Mike Downey, Jeansbjörn och… lokalpatriotisk trumvirvel… Cat Burglar.

Vet fortfarande inte om det blir Final Exit eller Timbuktu eller nåt av klubbkoncepten som får avsluta festivalen. Har ni pros och cons liggande på hög får ni maila. Förnamn.efternamn. Klart är dock att Tingsek och Futureheads blir kvällens slöbevakade.

Helvetet har ingen rädsla, som det brukar heta. Sitter här och försöker tvätta öronen efter den avslutande och smått bedrövliga Plan B-spelningen. Just nu med Crime Mob. Funkar okej. Poppin pills och fuck where you from and fuck how you feel är alltid att föredra framför ensamt predikande gitarrhiphopnåtdåligtbritter.

Salem verkar ha varit bra. Såg bara två låtar. Vi sätter inga betyg i den här bloggen om vi inte hört minst tre.

Lucky Soul var harmlösa. Och hungriga. Mötte trummisen på väg hem från Folkets hus. Han balanserade minst fyra kokta med bröd mellan fingrarna.

Busdriver var nästan oväntat bra. Trots att han antydde en diss mot min mamma. Regan syntes även i vimlet senare under kvällen. Om han bar ryggsäck? Blir man fet av chips..

Basutbudet var kul och udda. Men det hade varit fantastiskt om de fått spela (med Mapei!) i en mer passande lokal och än mer så om jag hade fått hälla i mig, säg, tre till fyra öl innan spelningen.

Plan B var det mest synd om.

Juvelen imorrn. Och Final Exit. Jag börjar nästan dras med i hysterin.

Sjukt mycket folk på han Fakir. Fick stå i trappen och se mannen svinga handduken runt huvudet. Lät festligt det lilla jag hann se. Erica Sjöströms recension bör gå att läsa när som helst.

Lucky Soul var mindre festligt, åtminstone till en början. Lam sommaren med Monika-pop i vackra kostymer och den typen av peruk som gick ur tiden samtidigt som Hitchcock slutade göra bra filmer. Det vill säga väldigt länge sen. Spelningen tog sig dock en smula mot slutet. Tempot höjdes och bandet spottade ur sig ett par myspace-favoriter som fick både Berghemsbor och deras vänner att le i den annars vanvettigt glesa publiken.

Det här med att lägga banden på Äpplet och Idun samtidigt kanske inte är så där överdrivet smart, men vi väntar några timmar till innan vi börjar gnälla på riktigt på den punkten.

Basutbudet om en halvtimme. Pepp, som de brukar säga här uppe. Blir kul att se hur folk reagerar. Min empiriska kunskap säger dock att det blir rockkonsertstuket.

Fredagen. Den på förhand starkaste dagen. Tänkte ta mig ner för Al Fakir redan klockan åtta. Skivan är visserligen rätt kul, men jag skulle ljuga om jag sa att jag spelat den mer än en gång sen releasen. Lucky Soul bör man också försöka hinna med.

Recensionsschemat för kvällen, ser egentligen knappt ut att behöva lämna Äpplet:

22.30: Busdriver

23.30: Basutbudet

01.00: Plan B

På väg hemåt som det ser ut. Så, tre kvickare iaktagelser från en halv kväll på Äpplet:

1. Det är varmt, på gränsen till kvävande. Jag är allergisk mot två saker: pälsdjur. Och folk som överskattar värmen så fort solen kommer fram. På Vasaplan i förmiddags såg jag en luffare med shorts, höga vita strumpor, sneakers, huvtröjeväst och bara ärmar. Han hade överskattat värmen. Det kunde man alls inte göra ikväll.

2. Mountain Goats har de attribut man behöver för att få kallas kultband: dom är fula, jönsiga och egensinniga. Dom tycker om att resa i Sydostasien. Och dom har svenska flaggan avbildad på ett av sina skivomslag. Dessutom delar dom fans med fler än ett svenskt proggreggaeband.

3. Skjortjackan från Wood Wood jag övervägt haffa syntes i publikvimlet. Gimme typical. Lägger la pengarna på något annat.

I morgon: intressant att se Busdriver på scen. Killen hånades i samband med vår intervju genom att säga att han bor med mina föräldrar… Att han har Aceyalone som favoritrappare förlåter honom bara nästan.

Och… från redaktionen på Västerslätt kan rapporteras att bilagan nu är klar. Kaviar till frukost. Champagnebubblebad.

På plats i pressrummet i Folkets hus. Maia Hirasawa står och spottar ur sig någon sorts jazzpop nere i Äpplet. Lät okej. Såg halva konserten från baren (den alkoholfria!) och gick sen. På väg till VK nu för att kasta in en recension av Mountain Goats. Musik som litteratur, kan vi väl säga.

Verkar även ha en trogen fanskara även i Umeå, de där bröderna Darnielle. Allt från hippies med vitt rastahår och gemena popsnören syntes i vimlet.

Senare!

Sista minuten-hets är härligt. Det finns fortfarande, inför morgondagen: en krönika som ska skrivas, bilder som ska bärgas, korrekturläsning som ska genomföras och band vars musik borde hinna få minst ett varv till i spelaren.

Det kommer ju som bekant en bilaga i morgon. Och den handlar bara om Umeå Open.

Men nu åker jag ner på stan och hämtar ut min ackreditering. Det här ska bli kul. Så kul, faktiskt, att jag lämnar er med lite visdomsrap signerad Nas. Ni vet väl att Open firar 10-årsjubileum i år…

When your fours years in the game we can have a conversation
Eight years in the game I’ll invite you on vacation
Ten years in the game
After I’ve enjoyed my fame,
only then I’ll let you pick my brain