Denna vecka har Läkartidningen ett reportage om hur konflikten i östra Kongo bara pågår och pågår. Två miljoner människor uppges ha blivit våldtagna i det lågintensiva rebellkrig som härjar i och kring provinsen norra Kivu. För en västerbottning kan denna information förefalla så förfärlig att den blir overklig. Att Kongo dessutom är ett illa skött land som ligger långt bort gör att ansvarskänslan blir avtrubbad. Vad rör denna konflikt mig? Vad rör den oss?
Faktum är att vi lever tämligen gott på länder som Kongo. Det är ett land som till stora delar består av orörda skogsområden. Skogar som syresätter vår jord och fungerar som en enorm stötdämpare mot växthuseffekten. Det är också ett land som under lång tid erbjudit oss européer mineraler, diamanter och plantageprodukter till en billig penning. Men ändå frågar vi oss, vad deras konflikter spelar oss för roll. Vad har vi för ansvar?
En som valt att svara på den frågan i handling är Umeåbon och professorn emerita Ellinor Ädelroth. Genom att bidra med sina kunskaper och sin tid som pensionär hjälper hon våldtagna kvinnor vid Panzisjukhuset i Bukavu. Detta är ett sjukhus som grundades 1999, bland annat med svenskt stöd.
Världen är oerhört stor. Konflikterna många och biståndet är en droppe i ett stort hav. Biståndet kommer inte lösa konflikten i Kongo. För detta krävs att FN tar på sig den ledartröja som vi förväntar oss att den organisationen ska ha. Vi vill inte att världens mäktiga institutioner ska stå och titta på när fattiga länder trasas sönder av rebellers, staters och företags kamp om resurser. Men den lilla droppen är inte heller värdelös. Den spelar roll och urholkar stenar.
Jag är en av dem som anser att Kongo rör oss. Varför? Jo, det bor människor där!
Senaste kommentarerna