För mig är liberalismen något väldigt konkret och jordnära. När jag säger att jag är frisinnad så menar jag bland annat att jag tar tydlig ställning för ett solidariskt samhälle. Hur då?

För det första är det en liberal och frisinnad princip att alla människor ska ha samma grundläggande rättigheter. Det finns många hinder som gör att vi har svårt att förverkliga den principen globalt, men ganska lite som hindrar att vi arbetar för den i Sverige. Varför ska man göra skillnad på folk och folk? Ingen aning, säger liberalen. Därför är jag för en välkomnande invandringspolitik, därför är jag för en skolpolitik som försvarar allas rätt till kunskaper och därför är jag för att gamla och sjuka ska ges god vård och omsorg oavsett var de bor i landet.

För det andra är det en liberal och frisinnad idé att människor aldrig fått sin sista chans. Ett demokratiskt samhälle borde hela tiden se till att det finns en möjlighet för var och en att försöka skapa sig en tillvaro som fungerar och som man trivs med. Därför är jag för en förbättrad a-kassa som dels är tillgänglig för alla som söker arbete oberoende av facklig tillhörighet, men också ger högre ersättning än vad som är möjligt idag. Den högsta a-kasseersättningen i Sverige är knappt 15 000kr/månad. Det betyder att ingen som tjänat över 18 700 kr får ut 80% av sin tidigare lön om de måste stämpla. Sånt sätter käppar i hjulen när man ska försöka komma vidare i livet.

Till sist så tror liberaler på samhället mer än på politiken. Vi vågar tro att människorna fixar det här. Att vi vill och kan leva tillsammans. Att jag kämpar för att komma till riksdagen handlar därför inte om att jag vill styra över människors liv, snarare tvärtom. I Riksdagen vill jag försvara dina rättigheter och förbättra dina chanser, så att du själv kan ta vara på dom – för liberalism är solidaritet!