Folkpartiet har nu äntligen landat i att stärka den individuella karaktären på föräldraförsäkringen. Partistyrelsen har sagt ja till att 90 (istället för 60) av försäkringens 480 dagar ska vara reserverade till den ena föräldern, och inte kunna överlåtas.

När jag i min liberalfeministiska glädjeyra delade denna nyhet på sociala medier, fick jag ganska snart kommentaren ”Dumheter” från den Kristdemokratiske riksdagsledamoten i AC-län. Hen var möjligen inte så uppretad som kommentaren kan verka, men att min glädje inte var delad framstod klart.

Dumheter finns ju av olika slag. En dumhet som vi frisinnade Västerbottningar brukar uppskatta är individuell frihet. Det finns de som menar att tanken på individens frihet är ett nojsigt drömeri, och i strikt filosofisk mening kan jag faktiskt hålla med. Däremot är det svårt att förklara för en dotter som fyller arton om en knapp månad att: ”Det där spelar ingen roll… inte får du göra mer som du vill, bara för att du är 18.” Nej, 17-åringen vet något som alla liberaler förstått. Det är stor skillnad på att ha, eller inte ha vissa rättigheter. Köra bil, rösta, öppna ett bankonto… vara föräldraledig.

Nej stopp nu! Vad har föräldrapenningen med 18-årsdagen att göra? Nu blir det dumheter igen! Ja, kanske det…Men…Jag påstår nu att det finns män som inte har fått dela den rättigheten som alla kvinnor i Sverige haft under ganska lång tid nu. Har jag träffat dom själv? Nej! För när jag satt där på öppna förskolan och pratade med deras fruar så fick jag höra: ”Alltså nu när jag har den här chansen så vill jag då inte att Thomas (Anders, Jörgen, Mohammed…) ska lägga sig i. Det här är mina dagar!” Problemet var dock att dessa mammor inte alltid var alldeles övertygande i sin roll som nöjd och självförverkligande hemmamamma. Ibland fick jag för mig (gud förbjude) att de sa sådär för att dölja att deras killar (män, gubbar, grabbhalvor) egentligen sket i att ta sitt föräldraansvar. Eller så var det helt enkelt så att killens chef var så oförstående för ”barn och sånt” att föräldraledighet inte riktigt kändes som en bra idé.

Ok, vart vill jag komma? Jo föräldrapenningen finns till för att föräldrar ska kunna ta sitt ansvar för sina barn på ett så bra sätt som möjligt. Försäkringssystemet måste därför vara utformat så att båda föräldrarna ges rätt att stanna hemma med barnet, men också så att båda föräldrarnas rätt att försörja sig själv och sin familj skyddas. För att lyckas med detta är det en stor fördel att 90 dagar ska vara reserverade för vardera föräldern.

Föräldraförsäkringen har hittills varit alltför kollektivt inriktad, som om samhällets minsta beståndsdel var familjen. Därför gläds jag åt att Folkpartiet nu tagit detta steg mot jämställdhet och individuell frihet. Allt annat vore dumheter!