Jag åt just en semla till frukost, mMMmM!

Ikväll ska jag till Lycksele och se ES3’s Coda (Dr.Jekyll & Mr.Hyde). De har sin sista föreställningen i kväll vilket betyder att det annalkas estetfest därefter. Alltså: klassreunion, öl, musik, sång, dans, skitsnack och kramar. En sån härlig tradition, va!

Imorgon åker vi tillbaka till Umeå för att fortsätta det vi redan startat. Helgen igenom! Kör ba!

Här har ni veckans sjukaste nyhet, frossa på: http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article2233878.ece

Jag vet inte om man ska beklaga sig över deras tidiga sexdebut eller förespråka abort. Bådeoch kanske. Tror det är läge att skylla på föräldrarna. Eller, mor- och farföräldrarna blir det väl.

Magic Box-repotaget kommer inte alls att publiceras imorgon utan på lördag, möjligtvis tisdag nästa vecka. Men ni kan väl köpa VK imorgon i alla fall.

Hittade förövrigt ett lönespecifikation i brevlådan idag. 600:- i bruttolön, 480kr efter skatt. Nästan skrattretande lite. Nåväl, det täcker åtminstone biljetten till House of Metal (Danko Jones) på lördag. Som tur är kommer februarilönen smaka bättre.

Tar igen mig efter en blöt helg. Håller mig kvar i sängen med Flogging Molly och ett glas thé, läser Moas uppdateringar från paradiset (Thailand) och känner mig lite avundsjuk på såna som får bada vid vattenfall och regnbågar.

På jobbfronten intet nytt… Måste verkligen avancera med CV-skrivning och den där trängamigpåöverallt-grejen. Igår satt jag och tokskrev inför tisdagens publicerning av ungsidorna. På grund av en dimmiga fredag, tröttsam lördag och en kärleksfull söndag hade jag helt glömt bort att jag faktiskt hade arbete att göra. Satt uppe till 3-4 i natt och trixade med repotaget om The Magic Box. Fick sån plötslig prestationsångest att jag fick skrivkramp. Var tvungen att ta paus från tangentbordet och läsa igenom alla mina musiktidningar för att få någon slags vägvisning, inspiration. Vill ni se hur det gick får ni lov att köpa morgondagens tidning.

Hör upp medborgare, här kommer frälsningen! Och den kommer i form av ett punkband denna gång:

Bad Religion är ett av tidernas absolut bästa band (med betonging på varenda stavelse). Greg Graffin är ett underverk, ett musikaliskt geni, en gåva till mänskligheten. Om det nu är Guds gåva, eller någon annan slags present, kan vi låta vara osagt. Det är få band som haft samma nivå under så pass många (29) år. Stämmorna är oslagbara, måhända inte de mest storslagna, men de tenderar att alltid vara i sån perfekt harmoni. Klockrena. Som pricken över i. Bad Religion är otroliga musiker som spelar hårt, snabbt, brutalt, ärligt, tight och de förmedlar sådan styrka med sina låtar. De är ofrånkomligt ett av de bästa livebanden jag nånsin sett. Bad Religion har alltid vägrat cencur, aldrig sålt sig själva eller sin musik till det kommersiella skitsystemet och de är otroligt intelektuella i både framföranden och lyrik. Deras metaforer, vokabulär och benägenhet att alltid sammanfläta punkens sanna hateitall!-attityd med eftertanke av politiskt, personligt och socialt ansvar är helt enkelt outstanding. AWESOME, AMAZING, WOOP THE FUCKING DO!

Jag är förbannat svag för bra musik, framförallt av denna sort, och just precis i denna stund önskar jag att hela världen stod helt still. The Process of Belief snurrar på högsta volym, det är förhållandevis varmt utomhus och ikväll är jag bjuden på vinmiddag som därefter leder till utgång och livemusik (http://www.myspace.com/thetallestmanonearth) på Scharinska. Det går inte att sudda ut mitt leénde ens med våld. Är det inte underbart, så säg.

Min dygnsrytm är ur takt. Minst sagt. Vaknade 07.00 i morse, åt frukost vid 15-tiden och ville gå och lägga mig två timmar senare. Om inte Anneli varit här och sällskapat hade jag säkert somnat så fort jag kommit från TC. I stället hamnade jag i televisionstrans, åt chokladmiddag och längtade efter att dejta John Blund vid vettigt klockslag. Men så blev det midnatt och här sitter jag piggare än nånsin. Nåväl… Jag ska lägga mig i sängen, lyssna på The Doors och fundera över livet. Då somnar jag nog så småningom.

Så här tidigt har jag inte varit vaken på, tja, väldigt länge. Ska iväg till Teg Centralskola och besudla repetitionerna inför deras annalkande musikal med min journalistiska närvaro. Journalistiska är förvisso inom citationstecken.

Jag har knappt sovit en blund i natt, men det gör inte så mycket. Jag är så trött att jag knappt är sömning. Men hungrig är jag! Och mitt kylskåp bjuder inte på annat än burkmajs och tomatpuré. Ingen vidare frukost, alltså. Jag får väl gå hungrig idag. Bummer.

Igår träffade jag folk inuti en garderob… Oskars och mina tankar liksom flög iväg och pepprade festen med den hetaste kryddan EVER. Kul var det! Och jag ger mig fan på att teorierna inte var fullkomligt sanningsbefriade. Tihi, tihi.

Fredagskvällen var av en bra sort. I torsdags sprang Oskar ikapp mig på kyrkbron och berättade att han också bodde på Teg. Minsann! Vi lyckas alltid träffas helt apropå, så där plötsligt och oväntat, vilket gör att det blir extra roligt. Men igår bestämde vi faktiskt träff. En kvällspromenad till OK7Q8, som var stängt. Så vi gick hem till Oskar i stället, drack thé och pratade om livet. Bra skit.

Ikväll ska jag på fest hos någon som heter Viktor. Det vet Viktor inte om. Visst låter det spännande?

Jag skitskraj för microvågor. Tror att dessa äter upp all näring och bajsar livsfarliga gifter över maten. Kan tillägga att vi aldrig nånsin haft en micro hemma, vilket ni säkerligen tycker är lika idiotiskt som konservativt (är det inte samma sak?), men se då inte så förvånade ut när jag hostar fram ett ’hate to say I told you so’ på era begravningar. För risken finns att jag kommer att leva flera år längre än er tack vare detta. Om jag nu inte börjar använda micron som står i mitt nya kök…

Funderade på det alldeles nyss, faktiskt. När jag skulle laga middag. Men jag värmde den frusna bönsoppan i en kastrull på spisen i stället. Tordes inget annat.