Hör upp medborgare, här kommer frälsningen! Och den kommer i form av ett punkband denna gång:

Bad Religion är ett av tidernas absolut bästa band (med betonging på varenda stavelse). Greg Graffin är ett underverk, ett musikaliskt geni, en gåva till mänskligheten. Om det nu är Guds gåva, eller någon annan slags present, kan vi låta vara osagt. Det är få band som haft samma nivå under så pass många (29) år. Stämmorna är oslagbara, måhända inte de mest storslagna, men de tenderar att alltid vara i sån perfekt harmoni. Klockrena. Som pricken över i. Bad Religion är otroliga musiker som spelar hårt, snabbt, brutalt, ärligt, tight och de förmedlar sådan styrka med sina låtar. De är ofrånkomligt ett av de bästa livebanden jag nånsin sett. Bad Religion har alltid vägrat cencur, aldrig sålt sig själva eller sin musik till det kommersiella skitsystemet och de är otroligt intelektuella i både framföranden och lyrik. Deras metaforer, vokabulär och benägenhet att alltid sammanfläta punkens sanna hateitall!-attityd med eftertanke av politiskt, personligt och socialt ansvar är helt enkelt outstanding. AWESOME, AMAZING, WOOP THE FUCKING DO!

Jag är förbannat svag för bra musik, framförallt av denna sort, och just precis i denna stund önskar jag att hela världen stod helt still. The Process of Belief snurrar på högsta volym, det är förhållandevis varmt utomhus och ikväll är jag bjuden på vinmiddag som därefter leder till utgång och livemusik (http://www.myspace.com/thetallestmanonearth) på Scharinska. Det går inte att sudda ut mitt leénde ens med våld. Är det inte underbart, så säg.