Inget att skämmas för…

 I dag när jag var på öppna förskolan med min son som hade en rosa/lila boddy med Jjimi Hendrix på så fick jag frågan om min bäbis var en han eller hon. Jag förstod att frågan skulle komma för det var många förvirrade blickar när jag kallade "henne" för honom.

Jag svarade så ärligt jag kunde och sa att det var en han.

Då fick jag den konstiga kommentaren. "jag ber om ursäkt, jag visste inte…".

Jag var med om en liknande händelse för några veckor sedan när jag träffade en bekant som jag pluggat ihop med en termin. Jag träffade även hans flickvän som nämnde att dom var från samma land. Bara för att friska upp mitt minnet lite frågade jag "Du är Serb va?". Och nej, han är Bosnier och jag bad genast om ursäkt. Om man tar i lite kan man jämföra det med att fråga en Jude, "Är du nazist eller hur var det?". Han accepterade min ursäkt och inget mer med det.

Jag tycker att min ursäkt var befogad men jag upplever inte att motstridigheterna mellan kvinnor och män är på samma nivå som mellan Serber och Bosnier speciellt inte när min bekanta flydde till Sverige.

En del motstridigheter finns det visserligen, vissa tycker det är viktigt att alla i laget är av samma kön när man spelar kubb och andra är homosexuella men att en kvinna ber om ursäkt för att hon kallade en bäbis felaktigt för hon. Då undrar jag. Vad var det som var så kränkande? Tycker hon själv att de är något fel med att vara en hon?

Snälla kan vi inte sluta tycka det är konstigt att människor med olika kön kan vara lika på olika sätt.

Om vi skulle sluta med det skulle TV-program som roast på berns bli mycket bättre eftersom man slipper alla skämt som kan samanfattas med. "Du ser ut som någon av ditt motsatta kön" Fösta gången någon drog det skämtet var nog en grottmänniska som för första gången såg en man med manboobs)