Innebandyn Flyttar Ut

efter regn kommer solsken

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu är det dags att skriva rapporten innan vi får ägna oss åt redovisning och visa alla vad vi varit med om.

Bli först att kommentera

An experience of a life time

Av , , Bli först att kommentera 0

Emma och ett av barnen på kilinskies barnehem

Det var mycket nervositet inför en resa som nu är över. Det är en månad sedan vi satt där på Arlanda med förväntningar och förhoppningar. Det är svårt att förstå att vi faktiskt har varit där, ännu svårare att förklara hur det var. Nu sitter jag och klistrar ihop ett foto album, minns. Trots alla bilder känns det som en dröm och man blir påmind av lukter som sveper förbi att vi faktiskt varit där. Det känslan är svår att slå. Nu finns vår berättelse på www.innebandymagazinet.se under fliken internationellt.

Bli först att kommentera

Nu har vi suttit på arlanda i 6 timmar,…

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu har vi suttit på arlanda i 6 timmar, nog har man börjat få lite trä smak i baken… Men nu är det middag och sedan avresa mot varmare länder!

Bli först att kommentera

Dagen D är här

Av , , Bli först att kommentera 0

Det känns helt sjukt! För ett halv år sedan satt vi i ett omklädningsrum på Gammlia och pratade om att det skulle vara roligt att åka utomlands på projektarbetet, idag åker vi! Om en timme går planet till arlanda sedan skall vi sitta där hela dagen och vänta på att resten av gruppen skall anlända. Nervositeten har börjar smyga sig på mer och mer, jag kan inte förstå att vi skall åka, men det kommer nog bli ett minne för livet och förhoppningsvis inte som mina mardrömmar att jag blir glömd någonstans!

Ha en bra höstlovs vecka i kyliga Sverige, nu åker vi till värmen!

Bli först att kommentera

Söndagstankar

Av , , Bli först att kommentera 0


Nu när det börjar närma sig och jag sitter här tänkte jag att det var passande att dela med sig av mina helt vanliga söndagstankar.

Den stora frågan är:Varför är det så roligt att packa men så tråkigt att packa upp? Förväntansfull inför en två veckor lång resa från den verklighet vi känner. En resa som jämfört med de tidigare jag gjord kommer vara en resa man sent kommer glömma. Denna resa sägs vara omvälvande, att du hittar närmre dig själv, att du inser hur det egentligen ser ut. När man sedan väl kommer hem så kan väskan stå ouppackad i flera veckor innan man orkar ta sig för att slänga ner smuts tvätten, är det ett tecken på att man inte vill släppa att resan vare sig man vill det eller inte är över. Att du är tillbaka i din vanliga vardag… Sen kommer vi till det här med att överpacka, är det bara ett tjejproblem? Jag har en tendens att antingen packa alldeles för mycket eller för lite, finns det inget lagomt när man ska planera. Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder. Då behöver man ju typ två garderober med sig om man ska få med sig olika ombyten men ändå vara beredd på 10 grader och spöregn eller 28 grader och stek sol.. Som tur är nog inte temperaturen något som vi behöver oroa oss för under just de här två veckorna men ändå snacka om i-landsproblem. Det är inget att göra åt men ändå gnäller vi, är det också typiskt tjejer? Dagens sanning (läs igår), tjejer och även killar klagar generellt allt för mycket på sina problem istället för att göra något åt saken. Det får avsluta dagen och nu är det helt enkelt bara att hitta lösning på problemen, tänka possitivt vare sig det gäller att skita i den eller ta saken i egna händer!

Bli först att kommentera

11 dagar, nu börjar nedräkningen

Av , , Bli först att kommentera 0

Så sant som det är sagt nu är det inte ens två veckor tills vi åker. En lite stress börjar ta form när man skall packa allting och hålla sig inom 30kg gränsen, för nog skulle det kännas skönt att slippa överviktskonstnaderna. Förra veckan hade vi en ledig dag från skolan och då tog vi tillfället i akt och sattsade på att göra bort lite praktiska saker inför resan. Klockan 09.00 knackade emma på dörren och som två oerfarna klubbkapare skulle vi nu kapa och linda om 17 klubbor på två och en halv timme. Men det kunde ju inte vara allt för svårt tänkte vi. Så vi började att linda av klubborna och problemen började komma, varför har tillverkarna häftat fast knopparna?? Men två starka kvinnor som vi är så lyckades emma tillslut hitta en teknik för hur man skulle ta bort dem på bästa sätt. Så när problemet väl var löst var det inte så svårt längre och tids tviveln lättade. Sedan med en emma sittandes på arbetsbänken och klippa lös häftklammrar och knoppar, och jag sågandes hade vi efter två och en halv timme lyckats få 21 stycken klubbor i en toolbag med nya lindor och allt. VIlken bedrift ;)

Bli först att kommentera

Snart smäller det

Av , , Bli först att kommentera 0

Om två veckor åker vi!! Det känns helt galet. Detta är något man har planerat för att göra längre fram, men nu är den här. Vi börjar nog inse att vi borde ha tagit tag i vissa saker tidigare som tex trycken på t tröjorna som vi skall ge till barnen under vårt läger. Nu är de dock inlämnade så det är bara att hålla tummarna för att vi hinner få tillbaka dom innan det är dags för avfärd! Tor var för snart ett år sedan liksom Felix i Tanzania med Dragonskolans anordnade resa. Här får ni en annan persons upplevelse av resan.

 

Vad gjorde ni i Tanzania?

Vi kollade omkring på olika barnhem och skolor och fick en inblick på deras kultur och upplevde stora kulturkrockar(fattigdom, m.m) 

Vilka sporter utövade skolbarnen?
 
Fotboll var väldigt populärt, i alla fall i skolan. Däremot syntes det att de inte kunde riktigt alla regler. När man försökte lära dom reglerna så märkte man att det var intill omöjligt att kommunicera med de yngre barnen.

Vilken mat fick ni äta?
 
 Maten var väldigt smakrik och gott! Däremot skolbarnens mat såg inte så god ut alls.

Hur var utbildningsstandarden?

Både och. Väldigt varierat. Däremot när vi satt med på olika lektioner så blev vi förvånad över vilken nivå de var på i väldigt ung ålder. När de var 10-11 höll de på med mattematik som vi höll på med i 1:an gymnasiet. 

Tror du att någon som inte varit där kan förstå hur det verkligen är?
 
Nej. Går inte. De är nog två av de mest känsligaste veckor i mitt liv. Mycket tragiskt händelser som man hört från barn och lärare, som inte ens skulle inträffa i vårat samhälle. Däremot var det inte bara negativa händelser, det var också en väldigt glad och positiv kultur som skiljer sig mycket ifrån Sverige. 
 
Vad var det bästa med resan?
Det är svårt att sätta fingret på det bästa med resan. Självklart var det en jätte höjdpunkt och ett minne för livet när man lekte med 2-3 åringar på ett barnhem. De hade fult med energi och glädje. 
 
Kan du tänka dig att åka dit igen?
 
Givetvis! Jag ansökte i år igen, men kom inte med. Planerar att fara tillbaka dit när jag gjort klart skolan.
Bli först att kommentera

Nedräkningen har börjat…

Av , , Bli först att kommentera 0

 

…på allvar. Bara 21 dagar kvar tills vi befinner oss som små tajkons på Arlanda i väntan på flyget. Vi har väl egentligen inte en aning om vad som väntar oss när vi kommer fram, eller i varjefall inte jag.

kommer vi bli mötta med automatvapenkillar, kommer vi mötas av gulla ungar som springer runt, kommer vi mötas av regn eller stekande värme?

Vad vet vi egentligen, inte mycket, men det jag är helt övertygad om är att den här resan kommer att ge oss ett minne för livet. Att förhoppningsvis få se hur kul barnen kommer ha när dom spelar innebandy och hur kul vi kommer ha när vi ser deras ansiktsuttryck. Jag kan knappt vänta! Men snart, snart är vi där!

/ Emma

Bli först att kommentera