Elevdialogen och stalkers

Goo’ kväll!
Tänkte berätta lite om denna speciella dag…
Det började med att jag och Elias cyklade till elevdialogen på Hamnmagazinet, där elever och politiker möts och diskuterar vad som kan bli bättre i skolan. Det var faktiskt väldigt intressant. De politiker som var i våran grupp var asnice och lyssnade gärna på oss. Men så skedde " The Skrattincident". Inte kul. Inte kul.

Vi satt då där och var fullt seriösa, när jag helt plötsligt kände hur jag började le. Och 2 sekunder senare… började jag gapskratta! Det var jättehemskt, alla kollade på mig och åt sitt fika classy och med blicken frågade de liksom vad det vad som var roligt. Skrattade säkert på i en hel minut innan jag till sist bet mig tillräckligt hårt i läppen. 
– Hahahahahah… Oj… HAHAHHAHAH..URSÄ…HAHAHAHA…KTA, men jag har inte skra…ahhahahaha…ttat något idag, så jag måste..hahahahahah.. 

Akward!

Varning, bilden är liiiite överdramatiserad.

Sedan bar det till skolan och efter att ha redovisat i grupp i engelska så fick vi gå på idrott. Vi hade fys, och det var JÄTTEKUL (fast svettigt!).

När klockan slagit 14.30 så fick vi sluta, och när jag hade börjat cykla hemåt fick jag syn på en blommande björk, och sträckte lyckligt ut händerna mot den, men just då hörde jag ett mumlande skrattande bakom mig (hade hörlurarna på mig) och det var två stycken typ 8:or som cyklade och skrattade åt mig. Pinsamt för mig. Men jag låtsades som ingenting och cyklade vidare till denna spec-låt. När jag kommit ungefär hälften så hade jag börjat roffla ut mig lite "Wooh hooohh" ur Michael Jacksons "Black Or White" när jag helt plötsligt fick syn på de skrattande flickorna igen, precis bakom mg. Rent spontant vrålade jag:
– Jävlar, ni ger mig ju en hjärtattack, sluta!

Sedan under resten av cykelturen dök de upp lite här och där för att tillslut svänga iväg precis innan jag var framme. VÄRSTA STALKERS-KÄNSLAN JUH!

Klaga inte på min cykel.. ^^

Haha, en annorlunda måndag med andra ord…
Nu måste jag städa. -.-
/W