Hey!
Är totalt utmattad efter dagens idag, ska berätta varför:

Okej, först och främst, denna historia är baserad på verkliga händelser. Otäcka försträckliga verkliga händelser… Allt började med att alarmet ringer 06.30 och jag sovbloggar och vinkar hej då åt Pappa och Ebbis som åker tidigare idag. Klockan är nu kvart över sju och jag hoppar in i duschen.

Stekhet kommer jag ut i den nu kalla lägenheten och klockan har slagit halv åtta (börjar kvart över). Dags att bege sig. Fort som gudens alla herrars knäckebröd slänger jag på mig kläder och beger mig…gående! Inte vanligt, men min cykel har fortfarande punka, pappas är på stan och Ebbas är stulen…suck!

När jag kommit en riktigt bra bit, nästan halva vägen (och det är ganska långt) så kom jag på, fan, jag har inte borstat tänderna. I 3 sekunder överväger jag att fortsätta gå och komma till skolan med en skunks andedräkt, men jag går tillbaka, nu lite småstressad…

Efter tandborstningen är klockan kvart i åtta och jag inser att jag inte kommer att hinna om jag fortsätter gå i William-takt, så jag gör det nördigaste man någonsin kan göra och tar Ebbas lilla blåa sparkcykel och börjar sparka.
När jag kommit nästan halva vägen så låter det ding i mitt huvud. HELVETE! AJ FÅRGATT MAJJ SKÅPSNYKKEL! Nu är det freaking full fart tillbaks!

Nu är klockan över åtta och jag har panikens stora panik och spurtar som en galen kille som har bråttom till skolan. Svetten rinner och kläderna hänger… Då, helt plötsligt, får jag syn på min änglavakts-buss som kommer åkande framför mig.
– Stanna för fan! skriker jag desperat.
Tur som jag har så hinner jag till bussens hållplats. Han hälsar och jag bah "hhhheejjhh". Jag börjar gräva i fickan och får upp nio kronor.
– Nej, jag tar inte emot någe pengar, säger han och pekar på en skylt där det står om att dom har ändrat till 100% busskort.
Jag suckar mitt livs största suck och är påväg ut när dörren slås igen.
– Vars skulle du åka? säger busschaffisen.
– Teg…
– Okej, åk med då.
Jag gör värsta smajlet.
– Tack, jätteshysst.

Jag sätter mig med Ebbas sparkis i näven och drar 1000 halter astma-medicin. När jag kommer fram så tittar jag på klockan och den är 13 minuter över. Yeeeyy, aj mejd itt. Första lektionen är matte och som pricken på grädden är det diagnos. Jag skriver frågetecken på mer än hälften av talen och dör av skam: VARFÖR KAN JAG INTE VARA LITE INTELLIGENTARE?

Efter 5 minuters-rasten är jag påväg till SO:n när alla börjar rufsa och snygga till håret… Åh nej, samma sak som förra året hände, nämligen det här! Jag hade glömt skolfotot – igen. Holy crap, men det ordnade sig för att insidan är viktigast (även fast min kanske inte är den finaste heller, hehe).

Fotoschemat blev lite (= mkt) försenat vilket innebar att vi åt över en timme för sent, vilket sedan ledde till att jag och typ 3 till kom väldigt försent till SO-lektionen, å nej!

Ja, så nu förstår ni varför jag är totalt utmattad, och eftermiddags-trött som jag var, kastade jag mig i sängen för att få lite lugn och ro, men då kom Ebba och…

…mot mig. Shit, vad jag blev galen alltså…
 

Blog you later
/W